Alan Wake

  All right, nu har jag spelat igenom Alan Wake.

Jag hörde om spelet för några år sedan och tänkte att intrigen kunde vara intressant: Bästsäljande författare drar med sin fru till någon småstad i mitten av USA. Där ska han få relaxa och ladda batterierna efter sin senaste bokturné. Hans fru försvinner och en massa konstiga övernaturliga saker händer som han måste försöka reda ut.
Ett skräck-detektivspel alltså! Det låter ju roligt!
Och nu i julas dök det upp på Steam-rea. Så då slår jag ju till och skaffar spelet för några euro.
Inte ett stort misstag... Men jag hade förväntat mig mera.

Intrigen
Jag ska inte spoila för mycket av intrigen, för jag tycker det är det som får högst poäng i spelet. Men det betyder inte att jag vill ge intrigen i Alan Wake en 10a, utan snarare en 5a. Varför?
 Jo för att gänget på Remedy Entertainment (samma gäng som gjorde Max Payne-spelen) har hamrat på nästan varje billig skräckkliché! Storyn är inte särskilt originell, eller så är det bara jag som är ett alldeles för härdat skräckfan!

Annars så är Alan:

1. Från New York
2. Har Writers Block
3. Grälar med sin fru och ingen förstår hans kreativa lidande som inte fungerar.
4.  Har en agent som är en högljudd snubbe
5. Är tystlåten och för det mesta allvarlig. För att han är ett geni. 
6. Han har supit för mycket och hamnat i problem med frugan.

Skulle Alan vara en fullfjädrad alkoholist eller möjligen en nykter alkoholist så har vi den klichén färdig!

 En annan detalj störde mig med intrigen: Medan Max Payne (sorry, Alan) utreder sin frus försvinnande så börjar en lokal FBI-agent förfölja honom och trakassera honom. Och han gör det genom att kalla Alan en MASSA namn på andra författare. Jag skojar inte när jag säger en massa.
"Hey, Stephen King, kom hit!"
"Åh, om det inte är H.P Lovecraft?"
"Nu är du i trubbel, Dan Brown!"
"All right, James Joyce, upp med händerna!" Och några fler, som Hemingway och Raymond Chandler.
Vem talar så här?!

Trots allt så är storyn den enda orsaken till att jag spelade igenom det. Hade storyn varit sämre hade jag helt enkelt slängt ut spelet.




Speltekniskt
Oh lord, var ska jag börja....
För det första, det du gör dom första banorna gör du också de sista banorna. Du får kanske lite nya vapen, men annars är det rinse-and-repeat hela spelet igenom.
För det andra så ändrar spelet atmosfär ganska drastiskt. I början är det lite spooky, lite övernaturliga saker och några monster du slåss mot.... I slutet så går du bara omkring med en lampa och skjuter ner en massa monster! Jag satt vid datorn och muttrade "Groovy!" nu som då, för det kändes som att jag hade ramlat in i en fattigmansversion av Ash vs Evil Dead.
För det tredje: Du ser allting snett över Alans axel. Oftast är det hans vänstra axel, men det kan skifta. Inget fel med det, om det inte vore för det faktumet att du är totalt blind på vad som händer på din högra sida! Oftast då jag dog så var det för att jag inte såg en fiende komma från höger sida och medan jag var upptagen med honom flög en annan på mig från min NYA högra sida!
För det fjärde så det faktumet att du ska slåss mot monster tar bort otroligt mycket från skräcken. Jag blir alltid mera skrämd om jag inte ska slåss mot monster och om det är bättre att springa.
För det femte så älskar jag spel där man kan interagera med omgivningen. Det kan du i vissa banor i början i Alan Wake, men för det mesta så utspelar sig alla diskussioner och allting i långa cutscenes. Sen är det tillbaka till att slakta monster. Och du gör det inte längre för att det är roligt, utan bara så att du ska gå vidare till nästa cutscene och se hur storyn fortlöper.

Betyg
Detta mediokra spel får en 4:a i betyg! Jag hade väntat mig en mera originell story och mera intressanta spelmekaniker.
Remedy borde göra filmer istället för spel.