Dagens bok är Fahrenheit 451. Den är onekligen hans kändaste verk. Jag har förstått att i USA måste ungdomar läsa den i skolan, precis som när vi måste läsa Flugornas Herre. Detta tycker jag är tragiskt, men det kunde alltid vara värre, de kunde vara tvingade att läsa Natten är ännu ung.
Ray är känd i science fiction-kretsar, trots att han själv tycker att Fahrenheit 451 är den enda science fiction-berättelsen han skrev. Han menade att det som händer i boken skulle kunna hända och har hänt i en viss mån. Detta är diskutabelt, vart man drar gränsen för science fiction, för han skrev också en massa noveller som har åtminstone science fiction-element.
Jag kommer snart att läsa The Martian Chronicles, så vi får se vad jag tycker om den, om det är science fiction eller vad det är.
Handling
Guy Montag är en brandman i framtidens Amerika. Det betyder att hans jobb är inte att släcka bränder, eftersom hus är relativt brandsäkra. Hans jobb är istället att anlägga bränder.
Böcker är i synnerhet förbjudna och om en person ertappas med en bok så kommer brandkåren för att bränna upp den, plus hela inredningen på huset och i vissa fall personen själv som hade boken.
Det sistnämnda händer Guy en kväll. Brandkåren rycker ut för att tända eld på ett hus där en kvinna har ett litet dolt bibliotek. Guy tvekar först att sätta eld på huset för hon vägrar gå ut. Men han får order från sin chef att huset ska brinna så han och de andra brandmännen tänder på henne.
Men samtidigt har Guy lyckats snatta och gömma en liten bok ur huset innan det brändes ner....
Världen
Det är ganska intressant att studera världen som Ray Bradbury beskriver. Det är en framtid där folk mer eller mindre inte tillåts ha någon slags intellektuell stimulans. Verandor har tagits bortfrån hus, böcker är förbjudna och meningsfulla diskussioner likaså. Men det mest intressanta är att detta är inget som staten kom på. Det som hände var helt enkelt en fördumning av hela människosläktet. För evigheter sen började folk bli mer och mer intresserad av TV-väggarna (fulla av flashiga bilder som gick förbi på mikrosekunder) som man kunde köpa och avnjuta. Man skulle inte tänka på vad som sägs utan bara suga in allt som den spyr ut. Det gillade folk mera än att läsa tunga böcker eller tala om tunga ämnen. Montags chef Beatty uttrycker det jättebra när han säger att "böcker visar porerna i mänsklighetens ansikte, när det folk egentligen vill se är slät hy". Vilket slutligen resulterade i att böcker ansågs vara helt enkelt dåliga, som fyller människors huvud med dåliga idéer. Det stycket är underbart, när Beatty förklarar för Montag hur samhället fungerar, att samhällets funktion är bara att hålla folk lugna och lyckliga.
Boken som gavs ut 1953 har följande saker som dök upp senare i vår tid: Mekaniska hundar, Ipods, TV-väggar och t.o.m refernser till Vem vill bli miljonär?
Om boken
Folk har tolkat att boken ska handla om censurering, att sensmoralen är "censurering av information är dåligt". Detta har Ray pratat om, och jag tycker det märks: Sensmoralen i boken är snarare "fördumning är dåligt". Tänk er en framtid där folk inte alls läser, ifrågasätter eller helt enkelt tar reda på saker? Där folk nöjer sig med sin dagliga dos bullshit som Staten säger?
Ray Bradbury tycker jag gör sig bäst som novellförfattare. Han kan skriva böcker också, men de saknar "punch" helt enkelt. Fahrenheit 451 är, trots det jag just sa, en bra bok! Språket är väldigt bra och där finns också nyckeln till hur du beskriver ett dystopiskt samhälle: Förklara inte allt. Eftersom Fahrenheit 451 är Montags berättelse så är det Montag som vi följer. Vi vet det han vet, vi ser det han ser. Och han vet inte ens allt, hur allting blev så här, varför skulle vi då veta mera?
Det har gjorts en film av boken, men den har jag inte sett och kan inte orda mera om.
Titeln förresten kommer från temperaturen vid vilken papper självantänder. Ray ringde runt till ett antal vetenskapliga institutioner och frågade, de visste inte. Så han ringde istället till brandkåran och frågade. Brandchefen kollade lite siffror, räknade och återkom slutligen med siffran: Vid 451 Fahrenheit så brinner papper. Förstås forskare har senare påstått att det kan variera, beroende på vilken sorts papper vi talar om.
Det saknade kapitlet
Jag skulle ännu vilja berätta om ett stycke som inte finns med i boken. Men Ray önskade att det skulle ha funnits med. Han kom på det då han höll på att skriva ett manus till en pjäs baserad på boken. Frågan lyder: Varför bränner Guy Montag böcker? Vad kan få en man att söka sig till ett sådant yrke?
Svaret lyder:
Vi blir alla förälskade i böcker vid olika skeden av våra liv. Vi upptäcker en bok då vi nyligen har lärt oss läsa. Vi upptäcker nya böcker då vi är i tidiga tonåren (Harry Potter i mitt fall), som får oss att säga till våra vänner att de "måste läsa den". Senare kanske vi blir religiösa och upptäcker Bibeln. Eller så blir vi politiska och börjar läsa Aldous Huxley. Eller så börjar man diska på en färja och upptäcker Ray Bradbury en sommar.
Men så händer något. En vän begår självmord, ens flickvän sticker med en annan man, ens mamma blir sjuk och dör i cancer. Man försöker finna tröst i böckerna, men sidorna är tomma. De kan inte hjälpa dig längre, du måste hjälpa dig själv.
Det hände med Montag. Han växte upp med böcker, men så hände något hemskt. Han försökte finna tröst i sina böcker, men fann ingen. Så hans tanke var "Åt helvete med det! Kan inte böckerna hjälpa mig så tänker jag döda dem!"
Betyg
8 av 10! Jag rekommenderar boken till folk som vill läsa Science Fiction men börja i den mjukare ändan! Nu har jag ett förslag till just dig: Stäng av datorn, gå ut på en promenad. Lyssna. Se. Lukta. Känn.
Och kom sen tillbaka och läs mera blogginlägg som jag skriver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar