Pulp!

Jag har nu som då nämnt termerna "pulp", "pulp action" eller "pulp science fiction", men jag har aldrig gått in helt för att förklara exakt vad det är eller vad det går ut på.
Termen "pulp" i sig är relativt bristfällig, för det säger rätt lite sist och slutligen, men jag antar att ett sätt att översätta "pulp" är "billigt". Dock bör man notera att man kan inte prata om modern (främst amerikansk) litteratur utan att pulp-tidningarna kommer in förr eller senare.
Det är trots allt på dessa marker som väldigt kända författare som H.P Lovecraft, Isaac Asimov, Robert A Heinlein, L Ron Hubbard, Edgar Rice Burroughs, Robert E Howard, Ray Bradbury, Raymond Chandler och många många fler fick sin start.

"Pulp" är en förkortning på "pulp-tidningarna" som såldes omkring i USA och England mellan 1890-1950-talet. Det var tidningar som innehöll väldigt korta berättelser av olika författare. Tidningarnas sidlängd varierade, men generellt sett var de 140 sidor långa och kom ut varje månad.
På svenska har det översatts till kiosklitteratur eller skräplitteratur. Men när jag pratar om "pulp-litteratur", så syftar jag främst på den amerikanska marknaden, där finns det flera klassiska namn och marknaden såg inte likadan ut som den gjorde här. I amerika fanns tidningar som Amazing Stories eller Weird Tales, medan här i trakterna fanns hela böcker i still med Bill & Ben, Flash Gordon och Walt Slade. Min farsa har haft en hel drös med Bill & Ben böcker när han var en liten parvel.

Pulp är främst namnet på träslaget som användes till pappret. Det var billigt att trycka på, det höll inte i längden (jag tror det var Heinlein som berättade att när man var klar med att läsa sin pulp-story så slängde man den i soporna helt enkelt). Skulle tidningarna ha tryckts endast i björk hade det antagligen hetat "björk-tidningarna".
Genren i dessa tidningar kunde variera stort. Det fanns allt mellan science fiction (Planet Stories, Astounding Stories), Western (Two-gun tales), krigsberättelser och romantik.

När man frågar sig varför dessa tidningar blev så stora i USA så är en enkel förklaring att det var billigt. Men en annan förklaring är att USA var fattigt. Om vi föreställer oss att vi var arbetslösa fattiga människor som levde i New York på 1920-talet. Vi skulle inte ha råd med bio eller någon finare fest. Människor vi känner har inte jobb och det finns inga jobb att få någonstans. Vi behöver en verklighetsflykt, bara för att få oss att glömma att vi lever i en mörk värld. Vi vill inte heller behöva plöja igenom Dostojevskis eller Franz Kafkas litteratur. Vi vill istället läsa något spännande som kan hjälpa oss att drömma bort. Så därför vill vi istället läsa om Conan Barbarens äventyr eller om rymdskepp som utforskar planeter eller om ett mord i New Yorks undre värld. Därför har jag använt Pulp när jag har talat om en viss stil på filmer och böcker. Snabbt tempo, snabbt action och ganska ytlig. Eller för att citera Spirit of the Century-regelboken: The good is usually good, the bad is usually bad, science solves problems and anything can be overcome with good will and two swinging fists.

Ett vanligt missförstånd är att språket i Pulp-litteraturen skulle vara dåligt. Om du tror det så ber jag dig läsa Howard Philips Lovecraft, Raymond Chandler eller Robert E Howard och påstå sedan att det är "dåligt skrivet". Den bästa pulp-författaren lär ändå vara L Ron Hubbard (de som har engagerat sig i Scientologi känner säkert igen namnet). Han kunde nämnligen skriva ett brett utbud av berättelser. Lovecraft höll sig till skräck, Chandler höll sig till deckare, medan L Ron Hubbard kunde skriva en western-story, en romantisk story, en science fiction story samtidigt.
Problemet som många författare hade med pulp-tidningarna var att det betalade sig ganska dåligt. Priset måste hållas lågt så att folk skulle köpa dem, därför måste det billigaste pappret användas och författarna blev underbetalda.
Man måste skriva jättemycket till en massa tidningar för att kunna bli rik på det. Det förutsätter också att de tog med just din berättelse. Lovecraft hade antagligen inte det problemet, eftersom han kom från en rik överklassfamilj, men jag kan föreställa mig att vanliga Matti Meikäläinen som inte hade så mycket pengar var nervösa över att inte få sin berättelse publicerad. Och om de inte fick det så måste de ändå fortsätta skriva. En pulp-författare skrev väldigt väldigt mycket under ett år om de hade det som heltidsjobb.

Pulp-tidningarna började minska i popularitet på 50-talet. Det finns en massa orsaker till detta. Ett var att tidningarna började ha råd att ta in dyrare papper. En annan orsak var att biografen blev större och mera extravagant. För att inte tala om TV:ns intrång i hemmet. Det fanns större utbud på billig underhållning så vanliga människor behövde inte leta efter pulp-tidningarna.
En stor del av författarna som en gång skrev till pulp-tidningarna hade blivit mycket större och hade nu börjat skriva hela böcker för mera pengar än vad pulp-tidningarna kunde betala.

Första upplagan till Lovecrafts berättelse.

Hur påverkade då denna litteraturform den moderna amerikanska litteraturen (och senare filmen)? Jag tänker att utan pulp-tidningarna skulle inte en rad äventyrsfilmer ha skapats. Indiana Jones och The mummy är två berättelser som kunde ha varit dragna ur Adventure. Utan Weird Tales skulle ingenting av Lovecrafts texter ha sett dagsljus. Det skulle inte ha influerat skräckförfattare än idag. För att inte nämna det faktumet att utan Vid vansinnets berg (Publicerad i Astounding Stories 1936) skulle inte Alien-filmerna finnas.
Raymond Chandlers hårdkokte deckare har vi sett på flera ställen sen hans publiceringar i pulp-tidnignarna. Före Chandler (och andra pulp-författare) var det vanligare att brottslingarna var lågklass-gangstrar. Läs Den stora sömnen, för där är brottslingar rika överklassmänniskor.
Isaac Asimov, Robert A Heinlein, Ray Bradbury bidrog väldigt mycket till utvecklandet av modern science fiction.

Det känns trist att det inte finns pulp-tidningar i svenskfinland. Det känns ibland som majoriteten av finlandssvensk litteratur man stöter på är ångestladdade berättelser som tragiska gestalter. Finns det ingen författare i svenskfinland som drömmer om att erövra rymden, om vad framtiden kan erbjuda mänskligheten, om vad vetenskap kan åstadkomma eller om en bättre morgondag?
Vad om jag vill skriva en novell om en robot-lönnmördare som reser från planet till planet för att skjuta ner desertörer från ett galaktiskt krig? Förutom Enhörningen, säg en tidning där man kan publicera en sån berättelse?
Säg gärna till om det finns