Som vilken annan science fiction-fan som helst så är jag intresserad av tanken på att kunna resa i tiden. Inte bara som ett bra plot device i en berättelse utan också frågan ifall det på riktigt skulle vara möjligt är onekligen intressant. Dock är jag inte så blåögd att jag tror att det skulle gå ens om jag blir tusen år gammal. Men ändå, tänk om...?
Det finns en massa teorier och funderingar inom fysiken som handlar om tid och hur vi skulle kunna resa i tiden. Dessa teorier är presenterade av flera vetenskapsmän, Albert Einstein, Stephen Hawking och Gunther Nimtz för att nämna några. Det finns också flera Science Fiction författare som leker med tanken om att resa i tiden. Förutom Dr Who så finns Back to the Future, Quantum Leap och förstås H.G Wells odödliga klassiker The Time Machine.
I många av ovanstående verk appliceras vetenskapen bakom tidsresande. I The Time Machine har Wells använt sig av teorin om den fjärde dimensionen. I ett nötskal betyder det att det finns tre dimensioner som vi är medvetna om att vi rör oss i. Uppåt/nedåt, framåt/bakåt, sida/sida. Men vi är inte heller medvetna om att vi rör oss i tiden automatiskt. För varje sekund som går så reser vi framåt i tiden. Tänk om man byggde en maskin som kunde förflytta oss inom den fjärde dimensionen, dvs tid? Detta är tanken bakom The Time Machine.
Brian Clegg är en brittisk författare. Han har skrivit en rad böcker om populärvetenskap, Before the Big Bang, Global Warming Survival Kit och Exploring the Universe är några exempel. Han har skrivit en bok som heter How to build your own Time Machine.
Jag hittade boken i Akademiska Bokhandeln i Helsingfors en sommar. Jag kände inte för att läsa skönlitteratur, utan ville läsa om något vetenskapligt-ish. Jag säger "ish" för denna bok är skriven för lekmän. Skulle jag ge den till mina vänner som studerar fysik skulle de antagligen skratta och/eller konstatera att "riktigt såhär enkelt är det inte".
I den boken berättar han om tidsresande. Han har intervjuat flera forskare inom fysik och kemi och bett dem förklara för honom om Gunther Nimtz signal som han lyckades skicka några sekunder in i framtiden. Eller vad som skulle hända om vi fick upp ett rymdskepp i ljusets hastighet. Han berättar också till stor del om kända vetenskapsmäns bakgrundshistoria, vad de tänkte med sina teorier. Brian försöker också i stora drag förklara tanken bakom relativitetsteorin och andra teorier. Han använder exempel från TV-serier, böcker och filmer för att beylsa en del poäng. Varför skulle t.ex inte H.G Wells tidsmaskin fungera? Vad behöver vi för att den skulle fungera, hur bryter vi den fjärde dimensionen?
Han pratar också om tidsparadoxer. En paradox som jag tyckte var intressant går som följande: Jag gillar Michael Jacksons låt Billie Jean. Tänk om jag printar ut noterna till alla instrument och åker tillbaka i tiden till början av 80-talet för att ge den till en ung Michael Jackson. Jag sätter allt i hans brevlåda och går därifrån. Här kan flera saker hända: Antingen ser han noterna och tycker om det, men har för mycket självrespekt för att använda en låt någon postade till honom. Eller så gillar han inte låten. Han kanske kände för något helt annat på den tiden. Då kommer inte Billie Jean att existera.
Men låt oss anta att han gillar låten och bestämmer sig för att banda in den på sitt album Thriller. Detta i sig blir en paradox, för varifrån kom låten ursprungligen? Det var inte Michael som skrev den, för han fick ju noterna av mig. Men det var inte jag som skrev den, för jag hörde den av honom ursprungligen. Jag är fast i en loop, för jag måste hela tiden resa tillbaka i tiden för att ge pappren till honom.
En annan paradox går som följer: Nästa vecka hittar jag en diamant som är värd 50 000 €. Jag bestämmer mig för att vänta en stund och sedan resa tillbak till idag och ge diamanten till mig själv (och som bonus får jag träffa mitt framtida jag). Mitt nuvarande jag låter det gå en vecka, sedan hittar jag diamanten som vanligt och voilá, jag har två diamanter! Kanske jag bestämmer mig då för att vänta en vecka, åka tillbaka och ge två diamanter till mitt förflutna jag! Som sedan väntar i en vecka för att få tag i en diamant på ett vanligt sätt och upprepar processen och har nu tre diamanter osv.
Problemet med denna paradox är följande: Om jag en dag när jag har en massa diamanter bestämmer mig för att lösa in alla diamanter till pengar så stannar hela cirkeln för diamanten existerar för mig bara som pengar. Jag åker inte tillbaka i tiden och ger mig själv 52 diamanter. Alltså har jag fortfarande bara en diamant.
Detta och mycket mycket mera diskuterar Brian i sin bok. Den är sprängfylld med information och fakta och väldigt lite utfyllnad. Det är en bra bok, men inget att skumläsa. Jag måste läsa om den, för jag har redan hunnit glömma bort en hel del information.
Jag rekommenderar boken varmt! Den är informativ och väldigt intressant även om språket och en del termer kan vara väldigt vetenskapligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar