Att spelleda & att författa

När man spelleder så handlar en stor del av allting om att skapa en intressant värld och intressanta intriger som spelarna vill utforska. Man brukar tala om Plot Hooks som är kort och gott det som får spelarna att vilja fortsätta utforska världen. Det kan jämföras med fiske med ett kastspö. Man kastar ut slanten i vattnet och vevar in och är bytet tillräckligt intressant så kommer en fisk att fastna.
I filmvärlden och litteraturen har denna term också använts. Jag kan nämna några exempel på Plot Hooks utanför rollspel:

• I första kapitlet i den första Harry Potter boken möter vi konstiga gestalter som berättar om något hemskt och underbart som hände strax innan kapitlet började. Vi vet ingenting om vilka dessa människor är, vi vet inte vad bebisens roll är i allt detta. Vi vet inte varför det finns en flygande motorcykel eller en person som kan förvandla sig till en katt. Vi måste helt enkelt läsa vidare för att få svar! (ett annat uttryck för detta är in medias res, vilket betyder att vi börjar i mitten av allting)
• I den första Alien-filmen upptäcker skeppet Nostromo en konstig planet. Vi som publik vill förstås att besättningen ska bege sig till planeten för att se vad som finns där. 
• I deckarlitteraturen är plot hooken oftast "en person hittas mördad." Det räcker för att man ska vilja fortsätta läsa för att då få reda på vem som gjorde det.

När man planerar rollspelskapitel lönar det sig att ha såna här saker i huvudet. Hur får jag spelarna intresserade av vad som pågår, så att de genuint vill lösa problemet?
Det bästa för en spelledare är då spelarna är nyfikna. Om spelledaren dessutom känner sina spelare och har talat med dem på förhand om vad för slags spel han tänker leda så blir det inte så svårt för denne att komma på en plot hook som gör att spelarna vill utforska den. Om alla i gruppen har sagt att de gärna vill slakta fiender, så gör spelledaren klokt i att se till att det finns fiender.
Gör man ett Call of Cthulhu-rollspel så kan plot hooken antagligen vara en dagbok eller en konstig staty som kommer från djungeln i Amazonas. Gör man ett mordmysterium så kan plot hooken antagligen vara ett lik eller någon dyrgrip som är försvunnen.

Om spelarna ignorerar din plot hook utan att alls vara det minsta intresserad i den så har du misslyckats. Det enda som kan göra situationen värre är om du försöker tvinga spelarna till att följa din hook, t.ex genom att påstå att det finns ingen som helst möjlighet för dem att göra något annat. "Du känner att du måste göra dethär".
I en sån situation är det bättre att ha flera plot hooks nära till hands. I några av mina kapitel har jag färdigplanerat ett antal plot hooks som jag kastar ut till spelarna. Om de inte nappar på en så kanske de nappar på nästa.
Och so what om de inte alls följer din plot hook? Tänk om de helt enkelt inte vill ha ett episkt äventyr, utan vill ha en session där ingenting händer. Är det något fel med det? Naturligtvis inte! Tvärtom så kan du använda deras situation till att komma på flera plot hooks.
Låt oss säga t.ex att en av spelarna bestämmer sig för att försöka charma en servitris på en bar. Varför inte spela ut allt så att hon är förälskad i honom? Det i sig kan ge flera Plot Hooks att gå vidare på. Tänk om de två blir ett par, men en av spelarens gamla fiender bestämmer sig för att utkräva sin hämnd genom att kidnappa (eller döda) henne? BOOM, en plot hook! Eller att det visar sig att hon var utskickad av fienden för att locka in spelaren i en fälla?
Resten är helt enkelt improvisation.

Det finns en regel (på TV Tropes kallas den "Chandlers Lag" efter deckarförfattaren Raymond Chandler) som lyder "När allt annat inte funkar, skicka in ninjorna!".
Om spelarna inte alls följer någon av dina hooks och du märker på deras ansiktsuttryck att de är trötta, skicka in ninjorna! Det vill säga, säg följande ramsa "plötsligt flyger dörren upp och in rusar fiender som är beväpnade till tänderna!" Spelarna får något att fundera på och du får mera tid att planera något nytt.

Nu har jag hållit en liten föreläsning om vad en Plot Hook är och hur det kan användas när man planerar ett rollspelskapitel. Det är bra träning för fantasin för jag måste designa världar och NPC:er både före och under själva sessionen. Det var bland annat detta som fick mig att återuppta den gamla drömmen om att bli författare.
När jag var en liten parvel drömde jag om att bli en författare. Men inte för att bli känd eller något, utan bara för att jag gillade att hitta på berättelser. Tänk att få betalt för att hitta på berättelser, det låter ju som rena drömjobbet! Men av många orsaker gick det inte som planerat. Många gånger blev jag påmind om att jag borde skriva skönlitteratur som är verklighetstroget och handlar om gnäll-angstande helsingforsare som super sig aspackade. Åtminstone om man ska överleva i Svenskfinland.

När jag hade börjat bordsrollspela så gillade jag helt enkelt att bygga upp världen kring själva spelet. Det var roligt att visa spelarna vad för slags NPC:er jag hade byggt upp och vad som fanns i världen att upptäcka. Och jag lade ut plot hooks för spelarna, fick dem intresserade av berättelsen och så skapade vi tillsammans en berättelse. Jag hade (och har fortfarande) anteckningsblock i backfickan på mina jeans med idéer på olika berättelser, plot hooks och karaktärer.
Så en dag så rekommenderade min flickvän att jag skriver ner allt till berättelser.
Det insikten fick mig att inse att jag antagligen kan bli en författare. Jag hade redan tränat hur länge som helst på att bygga karaktärer, världar, intriger... Så min fantasi hade fått en bra träning i just hur man bygger upp världar och idéer. (för de som inte vet, så jag leder aldrig några färdiga spel, utan bygger hellre mina egna spel med ett redan existerande system, thank you very much!)
Så nu försöker jag bli en författare. Inte den sortens författare som vill förändra världen med sina texter eller som älskar det svenska språket, utan den sorten som bara tycker om att hitta på berättelser. Hellre skriver jag om hemsökta hus eller en diskare på ett rymdskepp än om angstande individer.