Nattliga promenader

Inatt var jag ute på en lång promenad. Jag startade hemifrån halv ett på natten. Jag klädde mig varmt så jag inte frös och gick längsmed upplysta gator och nattsvarta landsvägar. Det var släckt i alla hus som om precis varenda levande varelse hade försvunnit från världen förutom en och annan katt. Skogens mörker slukade mig och bland alla träd sken endast svart djup.
Det enda ljus som sken ner på mig var gatlyktor till först, vilka senare byttes till fullmånen på himlen. I mina öron spelade först jazz, sen lite soundtrack, lite country och slutligen lite rockmusik.
"Stilla" är ordet jag vill beskriva landskapet där jag vandrar.

Frågan som folk har frågat mig många gånger är "varför är du ute och går mitt i natten?" Jag kan förstå att man frågar det. Hur i hela friden kan någon få för sig att det skulle vara en bra idé att promenera mitt i natten? Det är ju då man borde sova och inte stolpa runt i byn som någon kuslig personäh!

Genesis
Min vana började när jag var nio år gammal. Jag och min ena kompis sov i vår lekstuga på baksidan en varm sommarkväll. Efter att några timmar hade gått, när alla serietidningar var upplästa och vi var uttråkade så bestämde vi oss för att cykla runt i byn. Jag blev genast slagen av hur vackert det var i byn och hur stilla det var. Det kändes som om hela världen sov och vi var de enda varelserna. Ingen vuxen som säger åt oss vad vi ska göra, ingen som stirrar surt efter oss (tro mig, det fanns folk i min by som gjorde det dagtid).
Vi spolar framåt några år då jag gick på sexan (eller var det sjuan?). På den tiden brukade mina föräldrar åka till villan över sommaren och lämna mig ensam hemma. Visst fick jag komma med om jag ville, men när man är en ung tonåring så vill man inte alltid det. Villan låg bara en halvtimme borta med bil och de brukade komma hem med jämna mellanrum för att kolla posten, tvätta lite kläder eller handla. De behövde bara se till att det fanns mat i kylskåpet så jag kunde värma i mikron och äta.
Det betyder FöräldraFritt hos mig! Det i sin tur betyder att det är helt fritt att ringa över några vänner, köpa en massa skräpmat, spela playstation, se en massa filmer tills vi somnar.... Och förstås yra runt lite i byn för varför inte? Vi var ännu så pass unga att vi härjade runt i byn när vi inte hade något bättre för oss. Vi gick omkring och filosoferade om sådant småpojkar strax före / yngre tonåren filosoferar om. Tunga ämnen som filmer, tjejer, musik och vad annat. Detta är en grej vi gör ganska långt upp i vår ålder. När vi blir ännu äldre så ränner vi bara runt i byn på helgkvällar ibland.
Vi spolar fram ännu några år tills jag är 16-19 och jag bor i ett uthus. Ett litet rum som är byggt i samband med garaget. Det betyder att jag har ett eget krypin, dit jag kan komma och gå som jag vill. Och det leder till att jag gör flera nattliga promenader året runt tills jag flyttar hemifrån och promenerar istället då jag är hemma på besök.

Men...Varför?
Ja, varför föredrar jag att promenera nattetid? För det första gillar jag att promenera i största allmänhet. Det är avslappnande efter att ha suttit inne länge att ta en promenad. Jag promenerar dagtid och nattetid, men nu pratar jag om nattetid.
För det andra finns det en helt annan atmosfär på natten. Det skriver jag tidigare, men jag kan säga det igen. Det är tyst och stilla. Det känns verkligen avslappnande.
För det tredje är det oerhört vackert ute på natten. Under sommartiden, då nattsolen lyser så är himlen orange, blå och lila. Molnen skiftar också i färg från vitt till grått, till rosa och blått. Den mörkgröna skogen ser väldigt mystisk och spännande ut. På vintern då månen är full och stjärnorna lyser ligger skogen svart. Fälten är också svarta såvida de inte är täckta av snö. Endast Tomten är vaken...
För det fjärde är det avkopplande att vara ensam i denna stillhet med sina tankar. Jag har kommit på flera idéer till berättelser och rollspelskapitel, haft flera bönesessioner och tänkt mycket på familj och vänner.
Ibland besöker jag gamla platser där glada minnen skapades och andra platser där gamla monster ligger begravda. Dessa minnen kan jag begrunda en stund innan jag fortsätter min vandring. Dagiset, skolan, kommungården, högstadiet, gymnasiet....

Jag medger att det är en konstig vana. Men de som känner mig vet att jag är en person med lite konstiga vanor.
Så.... Varför inte gå ut och promenera mitt i natten?