Rebellvärldarna av Poul Anderson

Dagens utmaning var svår att placera. Jag hade först tänkt sätta den i "a book set in the future", men det finns en annan bok jag vill sätta till den. Så jag kom slutligen på var i listan jag kan placera denna bok:
A book with a love triangle.

Handling
Rebellvärldarna är ett s.k Rymdopera som äger rum några tusen år i framtiden. Det mänskliga ("Terranska") imperiet har expanderat sig över flera planeter och bildat ett kejsardöme. Men av någon orsak har några världar börjat göra uppror mot det jordiska styret som finns där.
Kejsaren skickar då iväg vår huvudperson, kapten Dominic Flandry till planeten Satan för att förhandla med rebellernas blivande kejsare, admiral McCormick. Med sig har Flandry McCormics fru i syfte att utpressa McCormick att ge upp. Ni kan gissa vilka tre som blir involverade i en triangel.
På vägen dit blir Flandrys skepp anfallet av rebeller och krashar i en planet.
Hur ska de klara sig...?

Lite tankar
Boken har ett oerhört lätt språk och intrigen är väldigt lätt att följa. Nästan för enkelt om ni frågar mig. Karaktärena känns många gånger oerhört platta och väldigt stereotypiska. Flandry är en tuff ultra-manlig rymdkapten som ska leda sina män i strid, McCormics fru är en sexig utomjording som blir förälskad i honom...
 Som tur är så har boken ungefär 150 sidor, vilket är precis lagom. Hade den varit 300+ sidor så hade jag stönat högljutt.

Hård och mjuk science fiction
Jag har pratat om det tidigare, men det tål att upprepas: Hård science fiction är science fiction som måste bygga på helt trovärdiga tankar och idéer om resor i rymden, tidsförskjutningar osv osv.... Red Mars, som jag också läste och recenserade, hade väldigt många drag av tung sci-fi.
Denna bok är mjuk science fiction eftersom väldigt lite förklaras. Det förklaras inte exakt hur rymdskeppen fungerar, det förklaras inte exakt hur en planets ekologi fungerar.

Betyg
Boken är helt klart ett rymdäventyr. Men tyvärr blåste den inte bort mig helt enkelt för att karaktärerna var så stereotypiska. Det är som att Poul Anderson skulle ha kollat på Star Trek och hämtat in kapten Kirk som en karaktär. Kanske det är jag som har svårt att svälja boken efter att ha läst Red Mars. Åtminstone var den kort.
Den får fyra av tio i betyg från mitt håll.
Jag skulle rekommendera den till folk som inte alls läser science fiction i överlag. Och varför inte till unga pojkar som vill ha ett litet rymdäventyr som går snabbt att svälja?