Stephen Kings bok Under kupolen har en intressant premiss och en massa intressanta karaktärer. I denhär recensionen kommer det att finnas spoilers.
Handling
För att göra en lång historia oerhört kort så säger titeln och omslaget verkligen allt. Det handlar om invånarna i staden Chesters Mill som en vacker dag blir instängd under en gigantisk mystisk kupol. Den är inte gjord av glas eftersom invånarna kan samtala med personer utanför kupolen. Den går också ner flera kilometer i urberget, så invånarna kan inte gräva sig ut.
I denna stad finner vi några intressanta karaktärer med sina egna små intriger. Som t.ex Dale Barbara, också känd som "Barbie". Han hade fått problem med några lokala bondtölpar som tänker slå ihjäl honom. Han planerade att fly, men så kom Kupolen....
Vi finner också lokalpolitikern James "Big Jim" Rennie som försöker med alla medel hålla kontroll över Chesters Mill och se till att ingen knuffar honom från pallen.
och många många många fler!
När Kupolen kommer ner så möter dessa människor inte bara på problem som "Kommer vi att komma ut?" utan också problem som "Alla våra generatorer går på propangas. Finns det tillräckligt?", "Någon har mördat någon! Men vem...?", "Kommer syret att räcka till?".
Lite tankar
Boken är 1180 sidor lång, men det känns inte onödigt långt. Detta är för att boken är sprängfylld av karaktärer och historier att jag faktiskt inte vet hur man skulle förkorta den utan att plocka bort en viktig händelse.
Stephen har blivit vassare med åren. Det märker jag om jag t.ex läser någon av hans tidigare böcker. Han hade en tendens att gå in på bakgrundshistorier som inte alltid spelade någon roll eller som nödvändigtvis var relevant senare i berättelsen. Detta misstag gör han inte här. Han slösar inte min tid genom att gå in på en karaktärs bakgrundshistoria eller tankar, bara för att sedan inte prata om det mera.
Ibland önskar jag dock att Stephen lät bli att använda fraser som "Hon hade bara trettio minuter kvar att leva" (som det står bland de första sidorna). Come on King, skräm mig! Lämna bort den meningen och låt mig istället bli helt tagen på sängen när ett plan plötsligt flyger in i kupolen! Säg inte till mig några sidor före att något kommer att hända!
Jag hade inget problem med att det fanns så många karaktärer i boken, men det kändes ovant. Det var evigheter sen jag läste en bok med så många karaktärer. Problemet bara var att i vissa ställen hade jag helt och hållet glömt bort en del karaktärer.
Slutet.... Det förbannade slutet....
Men det finns en större brist i boken som jag avskydde, som fick mig ett se rött när jag läste det: Kupolen är ett resultat av några utomjording-barn som har för skojs skull placerat Kupolen över staden bara för att ha roligt åt människors lidande. Som när småbarn torterar insekter för skojs skull.
Det har jag inga problem med. Men hur tar sig människorna ur Kupolen?
De pratar förnuft med en av utomjording-ungarna. De lyckas vädja till en av utomjordingarna att de ska släppa ut människorna ur kupolen för att människor är också varelser som tänker och känner. Utomjordingen känner medlidande och släpper ut dem. Min käke föll ner i marken vid det tillfället och jag släppte ut ett "Sakramentskadade sumprunkare!"
Vad tusan, Stephen!? Vi har följt med i din berättelse under 1100 sidor och det är upplösningen?! Det är som ett stereotypiskt dåligt modernt Dr Who-avsnitt! Glöm allt om att människorna ska klara sig själva, klura ut räddningen själva och rädda sig själva, allt som krävs är att någon övertygar utomjordingarna om att människorna egentligen är rätt intelligenta varelser!
Betyg
Denna dundertabbe drog ner betyget på boken för mig.
Boken får 7 av 10 i betyg. Den kunde ha fått 8 eller 9, men slutet var en sån besvikelse att jag kan inte med gott samvete ge den högre.
Trots detta så gillade jag de första 1100 sidorna. De är väldigt välskrivna och karaktärerna engagerar på riktigt. Jag rekommenderar boken för de som vill läsa "modern Stephen King" och som inte vill läsa skräck. Trots att det finns en del obekväma situationer i boken så faller den inte under kategorin skräck på så sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar