American Horror Story: Asylum

När Anttila i Åbo skulle stänga så reades en massa filmer bort. Bland detta fanns den andra säsongen av den amerikanska tv-serien American Horror Story.
Jag hade hört om den serien tidigare. Jag var fascinerad, för jag trodde att det skulle vara en antologiserie i stil med Nightmares and Dreamscapes, Tales from the Crypt osv där varje avsnitt har en skild liten berättelse. Jag hade delvis rätt. Hela serien är uppbyggd så att det är en säsong som har en skild berättelse, så det är inte en skild berättelse per avsnitt. Det har sina fördelar och nackdelar. Å ena sidan så har serien mera tid på sig att utveckla karaktärerna och att fördjupa berättelsen. Å andra sidan så är det lite synd för att det är inte alltid man har tid att sätta sig i en hel säsong för att få en hel berättelse. Om man ser två avsnitt, väntar sedan fem-sex månader innan man ser nästa avsnitt så finns risken att man glömmer bort vissa karaktärer och händelser.

Handlingen

Arkham Asylum, Massachusets- Nej, jag menar
BRIARCLIFF, Massachusets

I början finns det redan ett litet problem med denna serie: Handlingen irrar fram och tillbaka från en berättelse till en annan. Den försöker ha en röd tråd som handlar om mentalsjukhuset Briarcliff i Massachusets på 60-talet. Det styrs av några nunnor, en psykolog och en läkare. Till patienterna hör ett brett sortiment människor, en patient som påstår att utomjordingarna kidnappade hans fru och han är samtidigt misstänkt för att vara en seriemördare vid namn "Bloody Face", en lesbisk journalist som ska botas för det och en fälld yxmördare som yxade ihjäl sin man. Senare i serien kommer det in en patient som tror att hon är Anne Frank och en patient som är besatt av en demon. Och doktorn har något slags monster ute i skogen som han matar med döda patienter. Av någon orsak som aldrig förklaras.
Med tiden börjar det komma fram mera information om allas förflutna. Det finns mera till karaktärerna än vad som möter ögat.
Samtidigt hoppar vi mellan nutid, som en skild tråd där ett gäng ungdomar blir mördade av samma seriemördare som också härjade i området på 60-talet. En man med en mask gjord av människohud som kallas "Bloody Face".

Om serien
Serien är ibland ganska klumpigt uppbyggd, som att de som gjorde den vet inte om det ska vara en episodisk tv-serie som har ett "monster of the week"-format, eller om de ska helt följa en röd tråd. Det går inte att säga vad som är "monstret" i denna serie, för det finns åtminstone fyra stycken som jag kommer på. Den lesbiska journalisten måste fly, utomjordingarna som kidnappade en snubbes fru, vem är "Bloody Face" och en demon som först besitter en ung pojke som kommer in och som sen hoppar in i en nunna. Så slänger vi in lite onda män med onda motiv.
De som skrev denna serie tänkte antagligen att "Nu vill vi ha lite övernaturligt skräck, så vi slänger in det, nu vill vi ha lite psykologisk skräck, så vi slänger in det. Nu vill vi ha en slasher-film så vi kopierar Jason Vorheese, Leatherface och Michael Myers". Resultatet blir en ganska klumpig sörja.

Jag kommer att tänka på Magnus och Brasse i ett barnprogram som jag såg då jag var liten. Brasse skulle försöka göra sockerkaka och han tänkte att "sockerkaka är gott, korv är gott och kola är gott, blandar man allting så kan det bara bli gott!". Resultatet blir inte gott. Här blir det gott om du plockar ur de delar du inte är intresserad av och fokuserar på det som är bra. Försök helt enkelt ignorera en mini-intrig som inte är tillräckligt intressant. Jag struntade blankt i det som hände i nutiden, jag ville veta vad som hände på 60-talet.

Samma gäller det vem som är huvudpersonen. Det skulle vara lätt att tro att det är journalisten och hennes vänner, för de första och sista avsnitten verkar fokusera mest på dem. Men efter att tiden går får en massa andra karaktärer mera tid och det som händer är mestadels utanför gängets kontroll. Som t.ex hela grejen med den demonbesatta nunnan. Ingen i gänget hade något alls att göra med det, hon råkade inte ut för nunnan eller något.
Det kommer sedan fram mera fokus på nunnan som driver hela stället och hon får mera en komplex berättelse. Här får serien pluspoäng från mig, eftersom de lyckades föra fram karaktären i rampljuset väldigt bra.

Slutbetyg
Är serien bra då? Jovisst, jag ångrar inte att jag kollade den. Den frossar inte i misärporr vilket jag först trodde den skulle göra.

Hennes make har dethär ansiktsuttrycket genom hela serien

Den är väldigt förvirrande, speciellt i de sista avsnitten. Där kan ett avsnitt sluta t.ex med att killens fru kommer tillbaka. Och i nästa avsnitt är det ingen som pratar om vad som hände, allt är precis som det var innan hon blev kidnappad. Ungefär som om serien hade glömt bort det faktumet att hon var kidnappad. Visst, det ska utspela sig några veckor senare, men ändå! Vi har väntat på att hon ska komma tillbaka så vi kräver åtminstone en vink!

Ibland åker handen upp till pannan och man tänker "Neeej, inte denhär klyschan...." Gissa hur de fick ut demonen ur nunnan? De fick det inte, hon kastade sig själv från tredje våningen och dog. Före det hade hon varit en snäll tjej, men då hon fick demonen i sig blev hon promiskuös och ond. Precis som i Excorcisten. Det finns en seriemördare med ett ansikte gjort av människohud (precis som Leatherface) som jagar kvinnor för att han hade komplex med sin mamma (precis som Jason Voorheese).
Utomjordingarna kidnappar folk för att impregnera dem med utomjordiska barn för att försöka skapa en slags alien/människa hybrid, precis som i X-files.
Huvudnunnan bär förstås på en stor hemlighet, hon älskar att dricka och är egentligen inte alls god. Var har jag sett det förr....??

Jag skulle ge denna serie 6 av 10. Jag älskar idén och den fungerar jättebra då det fungerar. Ibland önskar jag att de kunde hålla berättelsen enklare och inte försöka för mycket.