Spaceballs

Låt oss tala en stund om parodier.
Jag har sett en hel del parodier i mitt liv och kommit fram till följande sak: Parodier fungerar bäst om de lyckas vara parodier samtidigt som de berättar en sammanhängande berättelse som man vill följa. Många filmer misslyckas med att följa detta format, som t.ex Scary Movie-filmerna. Vad är det som misslyckas med dem? För att precis allt i de filmerna är en parodi på något, ned till berättelsen och karaktärerna. Den första Scary Movie-filmen är en gigantisk parodi på Scream. Det betyder att berättelsen är väldigt likadan som Scream. Den tredje är en parodi på Signs och The Ring.
Få mig inte att starta med Date Movie och domdär andra "movie"-filmerna, som bara paroderar det som var populärt just den sommaren (och sommaren före det) på ett löpande band.

Den amerikanska komikern Mel Brooks har gjort många klassiska filmer som paroderar något. Och de lyckas eftersom det inte bara är parodi utan det berättar också en enhetlig story. Det är inte "Nu driver vi med DETHÄR, sen driver vi med DETHÄR." tills allt är en soppa, som ett dåligt Family Guy-avsnitt.
Jag såg Young Frankenstein när jag var liten och den driver uppenbart med Frankenstein-filmserien. Men till skillnad från t.ex Date Movie så måste du inte ha sett en svartvit Frankenstein-film för att uppskatta skämten i denna. Det räcker med att du är vagt bekant med vad som händer och att du ser filmen.
Hans bästa film som jag kommer och tänka på är rymdäventyret Spaceballs från 1987.

Handling
Någongång i en galax långt bort.....
Det onda galaktiska imperiet från planeten Spaceball har förbrukat all sin luft. Så de har planer på att kidnappa prinsessan Vespa från planeten Druidia. De tänker utpressa Druidias kung på koden till deras luftsköld, så kan rymdbollarna stjäla all luft från Druidia.
Vespa själv har blivit tvingad att gifta sig med prins Valium. Men hon vet bättre, så hon och hennes robot-brudtärna lämnar Valium vid altaret och flyr iväg i sin rymdbil. Medan de är på rymmen så dyker rymdbollarna upp för att dra in hennes skepp i sitt med en "tractor beam".

Samtidigt i en annan del av rymden så flyger rymdhjälten Lone Starr och hans bäste vän munden (halv människa, halv hund, "sin egna bästa vän") Barf omkring i sin rymd-winnebago-buss. De är på flykt från gangstern Pizza the Hutt, vilken de är skyldiga en miljon rymddollar. De får ett samtal från kungen som vill att de räddar Vespa.

Om filmen
När filmen släpptes 1987 så fick den blandade kritik. En del kritiker gillade konceptet men tyckte att det hade gått för länge sen den sista Star Wars-filmen hade blivit släppt för att en parodi skulle vara välkommet. Själv skulle jag säga att den inte bara driver med Star Wars, utan också Star Trek, Indiana Jones och andra filmer.
Jag tänker räkna upp några troper som paroderas, men kan omöjligt räkna upp alla.
Lone Starr t.ex är en typisk rymdhjälte, hela hans koncept och historia påminner både om Luke Skywalker och Han Solo. Men samtidigt skulle jag våga påstå att Lone Starr är en typisk rymdhjälte. Jag ser också drag av Flash Gordon och Indiana Jones.
Den visa allsmäktige Yoghurt (spelas av Mel Brooks själv) är en kort mästare och väktare av en mäktig kraft som kallas för "the schwartz". Han pratar med ett starkt överdriven yiddisk brytning, säkert för att Mel själv kommer från en judisk bakgrund. En tydlig parodi på Yoda.

Lord Helmet är en tydlig parodi på Darth Vader. Föreställ er Darth Vader som en kort irriterande typ som är Lone Starrs fars brors brorsons kusins f.d rumskompis. Hur besläktar det Lone Starr och honom? På absolut ingent sätt!
Det finns också en del andra parodier i filmen som inte är lika tydliga. En av Lord Helmets högra händer heter Colonel Sandurz. Det är kanske inte en lika uppenbar grej för oss som bor i Finland, men Colonel Sandurz är mannen bakom Kentucky Fried Chicken.
När Spaceball 1 (det stora onda skeppet) ska genomgå en metamorfos för att kunna suga upp all luft ur Druidia så säger Sandurz "Ready, Kafka?" vilket är en referens till Franz Kafkas korta berättelse "The Metamorphosis".
John Hurt, som spelade personen i den första Alien-filmen som fick en "chestbuster", dyker upp i denna film! Han får en ny chestbuster och flämtar "inte nu igen!".

Mel Brooks berättar i ljudkommentaren att hans idé till denna film kom från det faktumet att han inte ännu hade paroderat science fiction-filmer. Han hade paroderat västern-filmer i Blazing Saddles och skräck i Young Frankenstein.
Han berättade också att han fick rättigheterna att parodera Star Wars hur som helst, på ett vilkor: Att inga Spaceballs merchandise producerades från filmen. Vilket jag tycker är synd, för jag skulle gärna köpa en Spaceballs t-shirt.

Min slutdom
Se denna film. Det finns egentligen inte så mycket mera att säga om den. Det är inte världens bästa film, inte heller världens sämsta film. Vill du ha en mysig, smått löjlig, science fiction-film som driver med troper inom genren och samtidigt lyckas innehålla en berättelse, så är denna film definitivt något för dig!

Jag tänker avsluta denna recension med ett youtube-klipp från en av mina favoritscener från filmen: Ludicrous speed, GO!