Rosor är röda, violetter är blå

Säg att du är en människa.
Säg att du känner en stark känsla. Och du vill dela med dig av den känslan till dina medmänniskor med hjälp av ord.
Till exempel att du känner dig förälskad.
Men du är inte bara kär, eller hur? Du är väldigt kär, du är jättekär!
Eller så slår du mera på det, jag är upp över öronen förälskad! Jag kan inte sluta tänka på henom!
Och ibland finns det inte ens några ord som kan beskriva hur du känner!

Eller.... Så ger du efter för den känslan och försöker få det så vackert som möjligt. Det är där poesi kommer in.
Du kan inte bara säga att "mitt hjärta bultar för henom", för allas hjärtan bultar. Du måste använda något som beskriver hur ditt hjärta bultar, vad som gör din kärlek så speciell jämfört med alla andra kärlekar.

'Cause all of me
Loves all of you
Love your curves and all your edges
All your perfect imperfections

- John Legend

Nej nej nej, detta säger ingenting om min kärlek! Detta är som om jag hade kollat upp i en ordbok vad kärlek är och försökte skriva utgående från det! Inget personligt alls!

Did my heart love till now? Forswear it, sight!
For I ne'er saw true beauty till this night.
-Romeo & Juliet
Nja... Så jag har sett en vacker kvinna... Sådant finns det gott om i Finland.

Wise men say only fools rush in
but I can't help falling in love with you
-Elvis Presley
Det är bättre, jag borde samla mig och inte rusa in i något jag inte vet om det kommer att hålla.
Men jag kan inte stoppa mig själv, så kraftig känns denna kärlek!

Och det är svårt! För min del lyckas jag ändå nästan aldrig fånga helt och hållet det jag försöker säga!
Jag försöker vara poetisk i mitt eget skrivande, jag älskar användandet av färgstarka ord och uttryck!
Men för mig åtminstone hjälper det om jag försöker se mera inåt och registrera vad jag känner på insidan.