Jag gillar hur Stephen King pratar om att skriva. För han pratar om det som ur en snickarsynvinkel. Man använder det ena verktyget för det ena (t.ex vokaublär) och ett annat verktyg för det andra (t.ex karaktärsbildning). Dom vanligaste verktygen är förstås vokabulär och grammatik. Men jag tänkte skriva lite om vilka andra verktyg jag använder förutom standardverktygen.
- Envishet. Att skriva tar tid och det finns en massa utrymme för att börja tvivla. Häromdagen tvivlade jag jättestort på mitt projekt. Jag låg efter i tidsplanen och hela Novembers skrivmånad kan beskrivas med den klyschiga frasen: "Det gick inte som på Strömsö". Då skulle man vara frestad att dra ur kontakten och säga "fuck it" och göra något annat istället.
Men inte jag. Jag är väldigt envis av mig och om jag bestämmer mig för något så håller jag fast vid det. (Detta gäller förstås inte allt, jag är fortfarande överviktig t.ex). - Galenskap. Jag har alltid tänkt att man måste vara lite tokig för att hitta på bra idéer och det som dödar effektivt skrivlusten för mig är om jag börjar tänka i de banorna att "detta låter inte rimligt." och nu pratar jag inte om "plot holes" i berättelsen, utan jag pratar om sådana tankar som "Varför kan detta rymdskepp flyga i överljushastighet, det borde väl förstöra hela skeppet?". Liksom att min hjärna försöker tvinga min hand att skriva en "vettig historia", sånt som kan kallas för HBL-litteratur, där författarna är livrädda för att vara galna.
Jag har flera gånger behövt påminna mig om att det går att skriva en helt knasig historia som fortfarande är bra! Harry Potter-böckerna t.ex... Hur mycket ovettiga saker finns det inte i DEM?! (Tidsvändaren är ett klassiskt exempel, men tänk också på hur osäkert det egentligen är på Hogwarts, med alla trappor som rör på sig, det faktumet att alla elever är beväpnade med stavar som kan döda bara eleven säger det rätta ordet, hemska monster ute i skogen som kan döda elever osv). Betyder det då att Harry Potter-böckerna är dåliga? Naturligtvis INTE! Jag tror jag ska läsa igenom några av dem igen nu under jullovet. :) - "Det blir bra". Som jag har sagt tidigare, det finns utrymme för att tvivla. För mig är den tyngsta delen av att skriva mittendelen. Jag kan bäst beskriva det med frasen "smekmånaden är över". När jag börjar är det jättespännande, jag upptäcker nya karaktärer och nya världar! Men efter en tid känns det inte lika spännande... Karaktärerna är inte så awesome som jag till först tyckte.... Och värst av allt: Jag börjar se sprickor i min berättelse!
Jag kan nämna ett exempel från mitt nuvarande projekt: Kaptenen har en robotarm. Det är något jag har nämnt och använt sammanlagt tre gånger hittills. Det känns för lite, jag skulle önska att det skulle vara en större påverkan i hans vardagliga liv. Men i skrivandets hetta glömde jag helt enkelt bort det enkla faktumet.
Förstås, jag ändrar om det i nästa utkast, men när man börjar upptäcka sådana saker är det lätt att tvivla. "Min berättelse är skit, kan lika gärna strunta i allt!".
Igen kan jag likna det vid ett förhållande: Det är nu man upptäcker att personen man älskar gör dedär sakerna som irriterar helvetet ur en.
Men ett mantra då som hjäper mig är "Det blir bra." Bara jag håller fast vid berättelsen och går vidare (och editerar ut problemen senare) så blir allt bra. Om jag däremot ger upp på berättelsen och sticker, så kommer "what if" att hemsöka mig. Precis lika galet skulle det vara att överge ett förhållande så fort man blir lite irriterad på sin partner. - Känna sig själv. Jag har kommit fram till att jag skriver bäst var som helst, men inte hemma. För här hemma blir jag distraherad av internet och allt annat. Så jag går till Studentteaterns utrymme eller biblioteket och skriver där. De två gånger jag har gjort det under November så har jag fått ihop ca 4000 ord per sittning.
- Undvik kaffe och socker. När jag skriver äter jag inget godis eller dricker kaffe. Bara för att båda sakerna gör mig trög i huvudet, vilket jag inte vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar