Creepshow är en antologi-skräckfilm. Den består av fem kortfilmer och en ramberättelse. Den har regisserats av George A. Romero, mannen bakom den ursprungliga Night of the Living Dead och manuset är skriven av Stephen King. Vi får också se Leslie Nielsen i filmen och en väldigt ung Joe Hill, en annan skräckförfattare. Tom Savini gjorde specialeffekterna och om du inte vet vem det är så har jag en liten hemuppgift till dig: leta reda på vem det är och skriv en uppsats om honom och skicka till mig!
Handling
Ramberättelsen består av pojken Billy. Han läser serietidningen Creepshow, innan hans pappa river den av honom och tvingar honom att gå upp till sängs. Medan pojken sitter där så får han besök av The Creeper, spöket som finns på omslaget till serien. Han ber Billy att komma närmare så att han kan visa honom några historier....
Och så börjar det.
Fathers day
Den första kortfilmen är skriven av King. Den handlar om en familj ska delta i en årlig familjemiddag vid en herrgård. Deras gammelfarfar dog förra året, han var en ond man som psykiskt misshandlade en av barnen hela hennes liv tills hon inte kunde tåla det längre och mördade honom!
Jag kan inte säga mera vad som händer, men en viktig fråga ställs: Var är gubbens farsdagstårta?!
The Lonesome Death of Joey Verrill
I denna story får vi se Stephen King själv i rollen som den urkorkade bonden Joey Verrill. En natt kraschar en meteorit på hans åker. Joey tänker ta meteoriten till ett college och kanske tjäna in en fin slant på den. Men när han kyler av den så spricker den! Och ut rinner någon konstig vätska.
Jag kan säga så här mycket om den: Vätskan sätter sannerligen fart på alla växter.
Something to tide you over
Richard Wickers (spelad av Leslie Nielsen) har fått reda på att hans fru har en affär med en annan man. Hur löser han detta dilemma? Genom att pistolhota hennes älskare, köra ut honom till stranden och tvinga honom att gräva ner sin kropp upp till halsen strax intill vattnet. Han riggar också upp en kamera och en antenn. Han har gjort detsamma med sin fru.
Och varför gör han allt detta? Så att han ska kunna se på när tidvattnet höjs och dränker alla. Mera än så kan jag inte säga.
The Crate
Lång historia kort: Under en trappa i ett college finns en låda som är låst och igenbommad. Det är för att den innehåller ett hemskt monster som slukar allt som kommer nära lådan.
(personligen tycker jag detta är den svagaste berättelsen, med den sämsta intrigen och tråkigaste karaktärerna, men ja.... Next one!)
They're creeping up on you
Upson Pratt är en stenrik och hänsyslös affärsman. Han lider också av allvarlig cellskräck, vilket betyder att han har spenderat en massa miljoner på ett hus där inga bakterier kan klämma sig in!
Åtminstone.... Det är så han vill tro.
Om filmen
Inspirationen till filmen kommer från gamla skräckserier som både King och Romero läste när de var små, sådana som Tales from the Crypt. Jag har ett par sådana i min bokhylla här hemma och jag kan intyga att jag ser släktdrag. Inte bara i stilen de är filmade på, utan helt enkelt hur berättelsen är uppbyggd. I de serierna är berättelserna oftast väldigt korta, det kan röra sig om fem till tio sidor per berättelse. Jag skrev en gång en skräcknovell som var mer eller mindre stulen av en sådan berättelse, bara att jag berättade allting på ett mera sofistikerat sätt.
När filmen kom ut blev den helt okej emottagen. Man skulle kunna säga att den skulle ha landat i den gråa massan glömda filmer som några personer har sett och sen fortsatt med sina liv. Ni vet, en av dedär filmerna man såg någon gång, men ingen minns något av vad den hette eller vad den handlade om.
Men medan tiden gick fick den en kultstatus bland en skara fans. Själv tillhör jag inte den skaran.
Filmen fick två uppföljare och har fått ett tappert försök till en tv-serie, Creepshow : Raw. Men jag kan inte hitta något om den, bara att den fick ett pilotavsnitt, sen lades hela projektet ner. Jag kan förstå varför, 50-tals seriestilen som gjorde Creepshow känd fungerar säkert bara på sådana typer som mig.
Betyg
Så vad ska vi säga om ettan? Den känns mera som ett sätt för ett gäng människor att försöka göra en annorlunda slags skräckfilm som ett slags homage till serietidningarna de läste när de växte upp. En ambition jag kan förstå helt bra. Och nu råkar jag gilla de gamla skräckserierna. Och filmen har en väldigt högkvalité med sådana jättar som Tom Savini, George A. Romero och Stephen King vid rodret.
Men som film till "den stora massan"? Jag skulle kanske inte rekommendera den. Inte för att den skulle vara för skrämmande, för den är inte direkt skrämmande i min bok, utan snarare för att den kan vara för konstig.
Jag ger filmen 7 av 10! Se den om du vill döda tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar