Call of Cthulhu

Till H.P Lovecrafts kändaste verk hör verket Call of Cthulhu. Trots detta har det bara gjorts en ordentlig filmatisering av berättelsen och den gjordes inte av en Hollywood-studio. Den gjordes istället av ett gäng larpare. Howard Philips Lovecraft Historical Society (HPLHS) är en amerikansk förening som grundades 1984 med syfte att ordna Cthulhu Lives! och andra larp baserade på Cthuhlu-mytosen.
De har också gjort audiodraman under titeln "Dark Adventure Radio Theatre". Jag har lyssnat på några av dessa när jag har jobbat.
Samtidigt har de också gjort två filmer baserade på Lovecraft verk. Den ene är The Whisperer in Darkness och den andre är Call of Cthulhu.
Den kom ut 2005 och är en svartvit stumfilm. HPLHS ansåg att filmen borde göras i 1920-talsstil med tanke på att berättelsen publicerades 1928.

Handling
En person besöker en patient på ett mentalsjukhus. Patienten har i sin ägo en del papper och ber att personen ska bränna det. Vi följer sedan med patienten som berättar om vad som gjorde att han blev så galen....
Tidigare var han närvarande vid sin farfars dödsbädd. Och han fick senare i uppgift att leta igenom hans dödsbo. Där hittade han några manuskript som alla följer samma tema: folk har haft drömmar om den hemske Cthulhu kring samma datum, det finns mystiska Cthulhu-sekter som tillber honom och det finns en berätellse om sjömän som har stött på honom.

Om filmen
Filmen, precis som berättelsen, är klumpigt uppbyggt. Den skulle bäst kunna beskrivas som en antologifilm som har flera berättelser.
Små ändringar har gjorts till narrativet. T.ex så är patienten inte närvarande vid sin farfars dödsbädd. Det står inte heller något om att han skulle ha hamnat på ett mentalsjukhus. Men detta märker man bara om man är extremt petig.

Jag älskar det faktumet att filmen är i svartvit. Det jag gillar i allmänhet med många svartvita filmer är att de sätter stort fokus på skådespelarnas ansiktsuttryck och gester. Vi ser aldrig en person vara "lite galen" i en svartvit film, utan i de flesta fall är de balls-to-the-wall helgalen.
I kommentarspåret på filmen berättar filmmakarna att det fanns flera fördelar med att filma allt i svartvitt. De behövde inte oroa sig för färger så mycket, vilket betyder i slutändan att de inte behöver vara så oroliga för material de använde på setet.

Betyg
Jag skulle våga påstå att detta är den bästa Lovecraft-filmen som finns! Den nästbästa skulle antagligen vara Whisperer in Darkness men det är en väldigt jämn kamp.
Se den! Om du är ett Lovecraft-fan så måste du se den. Är du ett skräckfan måste du också se den! Ska du bara se en svartvit stumfilm, så ska du också se den!

Här är trailern! Enjoy! Fast jag vet inte varifrån detdär klickandet kommer.....