Jadesoturi

Den finska filmindustrin kan summeras ihop med följande uttalande:

Finska filmer är antingen väldigt depressiva eller så försöker de vara roliga på ett icke-roligt sätt. 

De flesta finska filmer som jag känner till är antingen krigsfilmer som berättar om hur eländigt kriget var, eller så är det tonårsfilmer som berättar om hur eländigt det är att vara tonåring. 

Undantag finns förstås. Jag kommer ihåg en överraskad kommentar från förrförra vintern (2012): "Finland har äntligen börjat göra bra filmer". De filmer som jag känner till som är bra och som inte helt och hållet passar i någon av kategorierna ovan är Iron Sky, Sauna och Rare Exports. 

En film som vi ska titta på idag är fantasyfilmen Jadesoturi. Det var en finsk-kinesisk fantasyfilm som kom ut 2006. Jag kommer ihåg då jag först fick höra om den. Jag blev fascinerad förstås, för jag hade aldrig hört om en finsk fantasyfilm. Det sades i intervjuer att Jadesoturi blandar Kalevala med kinesiska legender. Hela landet verkade vara hypade på den. 

Tyvärr så är den inte bra. Den kan vara okej om man blåögt struntar i precis allt vad en välskriven handling heter. Effekterna är väl helt okej, men handlingen och dialogerna orskar mera förvirring än att ge svar på frågor. I kina fick den negativa recensioner just för att intrigen är så svår att följa. Jag kan inget annat än hålla med.
Filmen har finska skådespelare att prata kinesiska med varandra, speciellt i ett senare skede. (se ner för handling). Detta kritiserades också i Kina, för finnarna fick inte uttalet rätt. 

Handlingen

Jadesoturi har i stort sett två intriger som ligger på varandra.

I nutiden så har en kvinna som heter Ronja har lämnat sin pojkvän, Kaj, för att flytta till en ny stad. Hon försöker först sälja lite gamla asiatiska artefakter som han hade ägt till en Kalevala-forskare, vid namn Berg och hans partner (som jag inte minns namnet på). Berg får reda på i en av lådorna hon säljer så finns nedmalda hår och naglar från Kaj. Han är nämligen en smed som har använt sitt hår och naglar till att härda stålet.
Berg får reda på att håret och naglarna kan nästan öppna ett kinesiskt skrin som man hade hittat vid en arkeologisk utgrävning. Så han tar kontakt med Kaj för att hjälpa honom öppna skrinet. 

Kaj själv bor i en smidja ute på vischan. Han är deprimerad för att Ronja lämnar honom och försöker begå självmord genom att köra ett svärd som han har smitt själv genom sin buk. Men en röst hindrar honom från att göra det. 

Berg får upp skrinet och tittar i det. Hans kropp förblir densamma, men hans själ övertas av en demon (i avsaknad av bättre ord). Demonen i fråga är son till Loviatar, som är häxan Louhis blinda dotter som omnämns i Kalevala. Hennes son omnämns dock inte i Kalevala, vad jag vet. 

Demonen/Berg ber Kaj att smida Sampo av skrinet i utbyte mot att Kaj skulle få Ronja tillbaka. Kaj börjar göra detta, men misslyckas två gånger. Han smider istället två olika vapen innan han slutligen får fixat Sampo.

Samtidigt så börjar Kaj få minnen av ett annat liv. Han är en reinkarnation av den finsk/kinesiske hjälten Sintai, som är son till smeden Ilmarinen som i sin tur omnämns i Kalevala. Sintai hade som uppgift att ge ett namn till Loviatars son och döda Loviatars son för att genom den handlingen upphöra att återfödas och gå in i Nirvana. Kvällen innan det stora slaget mot demonen så beger sig Sintai till en by. Där träffar han den vackra krigarkvinnan Pin-Yu och blir förälskad i henne. Han blir så störtkär i henne att han till först  bestämmer sig för att inte döda Loviatars son. Men eftersom världen lider av demonen så ger han sig ändå iväg för att döda demonen.
Detta sker genom ett hugg mot halsen, fast demonens huvud lever ännu.

När Sintai återvänder till byn får han reda på att Pin-Yu och hans bäste vän Cho är förälskade och var det för evigheter sen. Sintai bestämmer sig för att han vill ha en ny chans med Pin-Yu, så han låser in demonens levande huvud i metallskrinet och skickar en varg att springa iväg med det.

Sintai begår därefter självmord så att han ska återfödas för att få en ny chans med Pin-Yu.

I vår tid så visar det sig att Sampo i själva verket var porten till Helvetet som Kaj har smitt och som forskaren vill att de ska öppna tillsammans. Himlen börjar lysa grön och folk runt i trakten så stirrar förtrollat på det.
Kaj inser vad han har gjort och bestämmer sig för att slåss mot demonen/Berg och slutligen döda det. En liten kung-fu-esque strid utbryter i smidjan. Kaj dödar demonen genom att trycka igenom demonens kropp mot en metallstång. Kaj inser att han har kastat bort alla sina chanser med Ronja/Pin-Yu. Världen blir fridfull och Kaj är ändå rätt nöjd med sitt liv. 

Slut!

Problemen med filmen

Filmen sköter inte ovanstående berättelse på ett bra sätt. Den känns oerhört lång och onådigt komplicerad, den berättas inte ens i den ordningen som jag just berättade (och tro mig, det skulle vara tusen gånger lättare om det fortlöp på det sättet). Det känns som jag ser två filmer inklämda i en. Bättre skulle det ha varit om det hade gjorts två filmer, en som handlar helt och hållet om Sintai och en som handlar om Kaj. Då kunde regissören och manusförfattarna tagit tid på sig att fylla igen alla tusen hål som finns i berättelsen. 

Jag pratar inte ens om små hål, utan gigantiska, som du kan köra en långtradare igenom. Jag pratar inte om sådana hål som "Kaj håller hammaren i ena handen här, men sen är hammaren i den andra handen här".

Ingen av karaktärernar är speciellt intressanta. De känns oerhört platta och de fångar inte heller mitt intresse. Jag vill inte följa Kaj, för han är inte intressant. Jag skulle kunna vara intresserad av att följa Sintai och kanske få en episk berättelse, om han kunde bara hålla sig till sitt uppdrag.

Dialogerna i filmen känns också framkrystade och jag kan säga utan att överdriva att ingen i Finland pratar på det sättet. Dessutom förvirrar de bara berättelsen.

T.ex när Kaj bränner sig på stålet så övertygar Berg honom att han måste "prata med stålet, så att stålet ska lita på honom".
Like it? Här är ett till exempel: 

Föreställ er två kvinnor, Ronja och Bergs arbetspartner. De känner inte varandra. Partnern säger till Ronja ganska abrupt: "Kalevala är världens sorgligaste epos. Ingen får någon. Men mitt kalevala ska få ett lyckligt slut."

Ronja svarar med att dra en föreläsning om de kemiska processerna i hjärnan som skapar Kärlek. Jag har svårt att föreställa mig två vanliga Juntti-finnar ha en sån diskussion out of nowhere. 

På tal om kvinnor, så Jadesoturi är urkass på kvinnor som karaktärer. Det finns sammanlagt tre kvinnoroller, Bergs partner, Pin-yu och Ronja. Ingendera av dem bidrar egentligen på något sätt till handlingen. Bergs partner finns med i filmen endast för att kunna säga lite information om kalevala eller filosofier om kärlek, som inte alls hjälper på något sätt. Ronja och Pin-Yu finns till för att huvudpersonen ska bli kära i dem. Det är egentligen allt de gör i filmen. Hur coolt skulle det inte vara om Ronja och Bergs partner t.ex skulle följa med Kaj för att slåss mot demonen? Men nej, att slåss mot demoner är ju ett jobb för KARLAR, så precis alla kvinnor ska stå vid sidan och göra absolut ingenting när männen slåss.

Jag tänker lista här frågor och hål som jag ställde när jag såg filmen igen för några dagar sen, som filmen inte alls svarade på. Dessa frågor kunde ha varit väldigt viktiga för berättelsen om filmskaparna alls hade brytt sig i att tänka på dem:

Min reaktion på många av dessa frågor. Täh?

• Vem är Sintai? Han finns inte omnämnd som en kinesisk hjältegestalt, åtminstone på nätet.
• Varför måste just Sintai mörda demonen?
• Hur kommer det sig att Ilmarinens pojk är i Kina?
• Är Sintai en självisk idiot? Tänk på det: Han låter bli att rädda världen, han låter en ond demon leva, han öppnar nästan helvetets port, bara för att han vill kunna få en tjej som han var med några dagar? 
• Så, demonen dör inte av att man hugger huvudet av den? Men den dör om man piercar den genom metall?
• Varför försvarade inte demonen sig när Sintai högg huvudet av det? Demonen gjorde bokstavligen ingenting när Sintai drog sitt svärd. Jisses vad besviken jag blev då jag såg det, för jag väntade mig en action-scen!
• För att Kaj ska lyckas smida Sampo så "måste han få stålet att lita på honom", säger Berg. Va? Kaj lyckas göra detta genom att berätta för stålet hur han känner. Va?! Och först då kan stålet bli till Sampo. VA?! 
• Varför påverkas inte Ronja av att Sampo öppnas, när resten av befolkningen blir förtrollade?
• Var träffades Kaj och Ronja och hur blev de tillsammans? Han berättar att hon ville ha ett lås och han låtsades vara smed så att han kunde fixa låset till henne, men var träffades de? Liksom jobbade Kaj i en metallaffär när hon kom in? Träffades de på en hemmafest?
• Varför tog det slut mellan Kaj och Ronja? Vi får ingen förklaring på det.
• Varför ville Sintai födas på nytt för att få en chans med Pin-Yu, men Kaj ville inte födas på nytt för att få en chans med Ronja?
• Vilka tecken ser vi på att Ronja skulle vara en reinkarnerad Pin-yu? Hon får inga minnen från sitt tidigare liv, hon kan inte plötsligt prata kinesiska eller kunna slåss. 
• Vad var Kajs dagsjobb? Han säger att han var smed, men de flesta metallarbetare jobbar väl ändå i en fabrik? Hans business kan inte ha gått särskilt bra om hans smidja låg ute på vischan där ingen bor?
• Vilka kinesiska legender ser vi här? På riktigt, kan någon säga vilka kinesiska legender som finns i denna film? Jag har googlat upp Sintai, jag har kollat upp om Sampo finns i kinesisk folktro (forskaren säger nämligen att det finns en artefakt i kinesisk folktro som heter typ Tsampo, men jag hittar inget!). 
• Elias Lönnrot ansåg att Sampo är en kvarn som det rinner salt, mjöl och guld ur. I Kalevala står det att Sampo är en artefakt som det rinner salt, mjöl och guld ur. Här är det en port till Helvetet. Varför en port till Helvetet? Vilket helvete? Om vi går enligt hinduisk världssyn så finns det flera helveten (aka platser som suger). 
• Varför heter filmen Jadekrigaren? Sintai får ett smycke i jade av Pin-Yu. Är det allt?
• När Kaj försöker smida Sampo så "råkar" han smida andra saker som han kommer ihåg från sitt förra liv. Hur "råkar" man smida t.ex vapen i misstag istället för en kvarn eller en port till helvetet?

"Woops."

Finsk Wuxia?

Filmen skulle jag inte säga att är en fantasyfilm direkt. Jag skulle säga att den mera exakta termen för denna film skulle vara "finsk wuxia". 

För de som inte vet vad Wuxia är så kan jag säga att det är kinesiska och betyder i stort sett "beväpnad hjälte". Det är i sig en väldigt bred term, men handlar ofta om en kringvandrande svärdsman. 

Det som är typiskt för Wuxia-filmer (och berättelser i överlag) är att hjälten oftast tjänar ingen herre. De tjänar dock en slags hederskodex, som går ut på att bekämpa ondska, skydda svaga människor osv.
(Ni som har sett Spaghetti-western filmer, i stil med For a few dollars more kan säkert känna igen likheten mellan den och en viss wuxia film, hjältarna påminner väldigt mycket om varandra.)

Det som är vanligt för modern wuxia är just att de blandar in element från kinesisk folktro och fantasy, trots att wuxia i dess renaste form främst är en historisk genre, ungefär som western är i USA. Men visst finns det element av fantasy i en massa wuxia filmer. Några filmer som jag rekommenderar att du kollar är House of the flying daggers och Hero. Sedan finns det också amerikanska wuxia-filmer, som Forbidden Kingdom och Crouching tiger, hidden dragon.

Det som skulle skilja filmen från Wuxia är att det inte är så over-the-top. Hade Jadesoturi varit en full wuxia-film så hade striden mellan Sintai och demonen tagit längre och varit mycket mera episk och tagit åtminstone en kvart! Sedan är också Sintai inte tillräckligt fokuserad på sitt uppdrag. En typisk Wuxia-hjälte skulle inte låta något så löjligt som känslor stoppa honom. Men hela filmen existerar just för att Sintai blir kär och struntar i att fullfölja sitt uppdrag. 

Fight-scenerna är dessutom oerhört långsamma. I en vanlig Wuxia-film så går slagsmålen relativt snabbt, det är inte alltid vi får se två typer slåss i slow motion. I denna film så är majoriteten av slagsmålen antingen icke-existerande (som Sintais världsomskakande strid med demonen) eller oerhört långsamma (som Kajs strid med demonen som mera ser ut som en dansvideo).

Kaj/Sintai och den onde demonen / Berg

Det som var bra med filmen

Okej, nu har jag gått på ganska länge om vad som var dåligt med filmen. Jag tänker säga några saker som är bra med den också.
Den är snyggt gjort. Miljöerna är vackra. Det är just därför jag önskar att det skulle ha funnits två Jadesoturi-filmer, för då kunde just intrigen ha pågått längre och vi skulle ha sett mera vackra miljöer. 

Och som en finländare så är jag naturligtvis glad att folket försöker. För jag tror att med rätt regi, rätt manus, rätt skådespelare, så skulle finsk film kunna göra en riktigt bra finsk fantasyfilm.
Synd bara att dethär inte var det. 

Jag gillar också hur de använder Sampo som en MacGuffin.

Slutbetyg

Men tyvärr så finns det inget mer positivt att säga om fillmen från mitt håll. Det är en sörja av information som inte kommer fram, dialoger och karaktärer som inte är vettiga och händelser som inte heller är vettiga. Jag försöker på riktigt komma på något mera bra att säga om filmen, men jag kan inte. 

Filmen får 2/10 från mitt håll. 

Men jag tänker ännu lämna en påminnelse till er från mitt håll:

Se åtminstone filmerna The Myth och Forbidden Kingdom. Det är två kinesiska fantasy/Wuxia filmer som på riktigt är bra!