Att spelleda: Regel nr 0

Trots alla regelböcker om rollspel, trots alla regelsystem, trots alla tillägg till regelsystem så finns det en liten regel som aldrig omnämns men som trots allt finns där ute.
På internet är denna regel känd som "Rule number Zero". Det finns olika versioner av den och den kan skrivas om flera gånger, men den går ungefär så här:

"Spelledaren har alltid rätt" 

Det betyder i praktiken att spelledaren har alltid sista ordet. Om något händer i spelet som enligt regelboken borde leda till ett visst resultat, så kan spelledaren sätta ner sin fot och säga "nej, det hände inte." En del spelledare har redan diskuterat detta med sin spelgrupp. Jag brukar lägga upp det på mitt spelkontrakt innan jag kör igång. Jag säger helt enkelt på förhand att jag kommer att hacka regelsystemet för att det ska gagna storyn och få spelet att löpa smidigare. På det sättet vet spelarna att jag inte är en maktgalen diktator som helt enkelt vill tvinga dem fram för att jag är en maktgalen diktator. Jag spelleder enligt den tanken att spelarnas karaktärer är huvudpersoner i storyn och spelet är en episodisk tv-serie.
Vissa andra spelledare använder sig av Regel nr 0 också för att spelet ska löpa smidigare. En del spelledare som leder Dungeons and Dragons t.ex låter spelarnas karaktärer gå upp en level per session, istället för att låta spelarna "grinda" sin väg upp till nästa level. (alltså gå ut i skogen och slakta monster tills de får mera XP). Jag kan se fördelen med detta, för då kan storyn fortsätta snabbare.

För många spelare kan detta verka konstigt. Detta betyder i praktiken att spelledaren kan göra precis vad han vill, det kan också betyda att regelboken blir värdelös och det kan betyda i praktiken att spelledaren blir en diktator!
Det finns också en annan regel som bygger vidare på denna regel:

"Finns det inga spelare, så blir det inget spel"

Om spelledaren hela tiden sätter ner foten, skriker och är maktgalen och det förstör spelet, så finns det ingen orsak för att spelarna ska återvända. Eller om precis alla lösningar som spelarna vill komma med blir bemött av ett "Nej, det kan du/ni inte göra!" eller "Du känner att du vill göra si istället för så!" , så kan ju spelarna fråga varför de är där om de inte får påverka berättelsen. Om regelboken och spelarna är i vägen för spelledarens episka berättelse, så borde denne skriva böcker istället. 

Själv har jag alltid föredragit en annan version av regel nr 0:

"Om det för berättelsen framåt, så kan spelledaren bryta reglerna"

Jag tillhör det spelledar-släktet som vill skapa en episk berättelse med spelarna. Detta innebär att reglerna kan behöva brytas om det är nödvändigt. Om t.ex precis alla spelarnas karaktärer håller på att slaktas av ett hemskt mördarmonstret. Spelet (och berättelsen) skulle effektivt dö i sådana fall. Då är det inte bara händigt, det är nödvändigt att vrida lite på reglerna.
Eller tänk om hela spelgruppen har gått igenom en lång krönika och de ska äntligen möta "The Big Bad" och han håller på att helt kallt slakta dem. Hur antiklimatiskt vore det inte om Frodo gick hela vägen till Mordor, men Gollum dödar både honom och Sam och tar ringen?

Betyder det då att spelledaren alltid bör förlitar sig på Regel nr 0 hela tiden? Naturligtvis inte! Allting måste tas med måtta. Om reglerna åker totalt ut genom fönstret och tärningarna krossas så har vi inte längre ett rollspel och småningom ett tomt spelledar-bord.