6 filmer som jag ogillar men som alla älskar

Har du någonsin varit med om att alla i din närkrets (och hela internet) tycks älska en film, så ser du den själv och förstår inte alls vad som var bra med den? Den är inte nödvändigtvis en dålig film även om det händer. Ibland kan en film vara "okej", men det är allt. Jag har nu försökt samla ihop filmer som blev väldigt kända när de kom ut och som fans älskade, men som jag antingen tyckte bara var en okej film eller en rent ut dålig film.

Jag kan lova en sak här i början: Jag kommer inte att prata om Avatar. För det första har alla redan sågat den, för det andra så tycker jag det skulle vara för enkelt att placera Avatar på denna lista och sedan förklara varför jag inte tycker den är så bra.
Jag hade först tänkt lista 10 filmer, men jag kom inte på 10 filmer som folk älskar men som jag ogillar.

Förutom att planen och utförandet var ett brakfiasko?

1. V for Vendetta

Jag har aldrig förstått fanbasen bakom denna film. Medan serien är komplicerad så är denna film löjligt löjligt enkelspårig. Jag ska undvika att prata så mycket om själva serien, vad som är komplicerad med den.
Premissen i vilket fall som helst är följande: Storbritannien har blivit ett totalitärsamhälle som styrs av ett parti. De håller hela tiden stenkoll på befolkningen och hela det brittiska folket lider. Mitt i allt detta dyker en anarkistisk, romantisk hjälte upp som identifierar sig som V. Han har på sig en Guy Fawkes-mask, slänger ur sig en massa fina citat och är helt enkelt perfekt på alla sätt. Hans plan är att hämnas på de som har gjort så att han måste ha en mask och att störta regeringen genom att spränga parlamentshuset.

Anarkism i praktiken? Alla klär sig likadant och tänker likadant?

Första frågan: Finns det överhuvudtaget något som är originellt med denna berättelse? Den känns nämligen som en soppa av diverse troper från dystopisk science fiction. Den har kallats "en orwellisk science fiction-berättelse för vår tid". Om det är på det viset så kan jag föreslå att du istället läser 1984 eller Du sköna nya värld.
Andra frågan: Varför gillar folk karaktären V? Jag tycker han är tråkig, han skulle kunna vara vilken action-hjälte som helst. Han för perfekt helt enkelt, han är väl beläst, han gör aldrig något moraliskt fel (I serien dödar han en uteliggare som ber honom om pengar), han är expert på närstrid osv. Det enda som skiljer honom från de övriga superhjältarna är väl att han har en Guy Fawkes-mask.
Tredje frågan: Till vem riktar sig filmen? Jag kan svara på frågan för dig: Arga tonårspojkar som är sura på föräldrarna och vill ge ett slag i ansiktet på "The Man"! För ungdomar vet förstås vad som är bäst för dem och ingen annan!
Läs serien.

2. Pirates of the Caribbean 2 & 3 (för jag såg inte fyran)

Jag tänker citera en av mina vänner som summerade ihop problemet med Pirates of the Caribbean-filmerna: "Den första filmen gav liv till en nästan utdöd filmgenre. Uppföljarna dödade den mera än vad den kunde ha dött."
Den första Pirate of the Caribbean-filmerna gillade jag för att den har en enkel premiss och har väldigt enkla medel. Will Turner räddar Jack Sparrow ur fängelset, för att piraten ska hjälpa Will rädda sin flickvän som har blivit kidnappad av zombiepirater som tänker offra henne för att sluta vara zombier. De är alla ledda av kapten Barbossa, som dör i slutet av filmen. I det fallet är det regeln "Less is more" som gäller.

Den andra Pirates-filmen går ut på att Jack står i skuld till ett tentakel-face-pirat. Om inte Jack kan betala sin skuld till Kapten Tentakel så kommer han att tvingas tjänstgöra på Kapten Tentakelfaces skepp (som kan tydligen fara under vatten som en ubåt). Kapten Tentakel kan bara dödas om man knivhugger honom i hjärtat, så Jack får den briljanta idén att försöka få tag i en nyckel som öppnar en kista där nyckeln är gömd.
Under tiden har Will fått reda på att hans farsa som han trodde var död inte var död, utan han lever ombord på Undervattensskeppet som en bit fisk-människa (Lovecraft, någon?). Så han måste rädda honom på något vis. I slutet av filmen dör Jack när han blev uppkäkad av KaptenTentakelfaces husdjur Kraken, också känd som "Tentakelmonstret". Besättningen är deppade över detta och bestämmer sig för att "segla över världens ände" för att hämta Jack från dödsriket. Och nedför trappan kommer Barbossa som är vid liv (WHAT?! Så ettan var totalt onödig?!?!) och ska teama upp med gänget.
När jag såg tvåan på bio som tonåring så hade jag en gigantisk lust att stiga upp i detta skede, peka på bioduken och skrika "FAR ÄNDA IN I BALJAN!!!" innan jag stormade därifrån.
Det skrämde mig från att se trean på bio. Men likt förbannat såg jag den på tv.
Den tredje Pirates-filmen..... För att inte inlägget ska bli onödigt långt så kan jag sammanfatta allt i följande: Alla förråder varandra till höger och vänster, alla säljer ut varandra till höger och vänster, de lyckas få tillbaka Jack från dödsriket (som är en gigantisk öken befolkad med stenar som inte är stenar utan krabbor) genom att vända skeppet upp och ner ute på havet då solen går ner. Pirat-Kungarna (ja, det fanns tydligen sådana på den tiden!) måste samla ihop sig för att kriga mot det ONDSKEFULLA Ostindiska företaget som är så hemska då de vill försäkra sig om att inga pirater plundrar deras skepp! Dessutom har företaget gått ihop med Kapten Tentakelface OCH Will Turner för att kriga mot piraterna för att........... Någon orsak som jag inte minns och som inte ändå har betydelse, för Will hade någon egen agenda..... Typ att döda Kapten Tentakelface för att befria sin farsa....men den som dödar kapten Tentakelface måste också bli kapten på Tentakelfaces undervattensbåt, vilket Will blir (utan att HAN blir ett tentakelface). Slut...? Typ?

Jag har inte ens sett den fjärde. Jag tänker inte se den femte. Fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me.

Det som gjorde att jag gillade den första Pirates-filmen var som sagt att berättelsen var relativt enkel, hade ganska lite övernaturliga element. Det var på riktigt en bra Swashbuckling Adventure-film.
Men när tvåan och trean kom ut så kändes allting bara rörigt.
Trean kan bäst beskrivas som en såpopera, när man tänker efter. Ingen ligger med någon, men jag antar att hade Disney satt in att Elizabeth ligger runt med några för att få något så skulle den inte bli barnvänlig. För att vara en film om Pirater så är det en onödigt massa prat och väldigt lite action, med tanke på filmens längd.

Kan vi inte bara få en enkel Pirates-film där de gör pirat-saker, som gräver upp skatter, plundrar städer, bordar skepp och slåss mot britterna? Visst kan det finnas övernaturliga element, men jag tycker att det borde hållas till ett minimum. Den första filmen gjorde exakt det och resultatet är vackert. Medan resten av filmerna har klämt in alldeles för mycket och allting blir bara elände. Har ingen betydelse om det är elände med Jack Sparrow, det är fortfarande elände i min bok!

3. 2001: A Space Odyssey

Jag är inte förvånad om många av mina läsare inte har sett denna film. Den kom ut på 60-talet och regisserades av Stanley Kubrick. Det är en oerhört vacker film visuellt, men det är tyvärr det enda positiva jag kan säga om den. Filmen saknar egentligen en sammanhängnade intrig, den är uppdelad i fyra kapitel och alla har en gemensam nämnare: En svart obelisk finns med överallt.
I det första kapitlet möter vi några apmänniskor på stenåldern. De upptäcker att obelisken finns vid en dal och de härjar kring den. De upptäcker att man kan använda benbitar till att slå ihjäl andra apor med och på så sätt lyckas de invadera ett vattenhål.
I det andra kapitlet reser en vetenskapsman från jorden till månen. Där har man hittat en till svart obelisk, som man är övertygad att är från utomjordiskt håll.
I den tredje delen är ett rymdskepp påväg till Jupiter. Besättningen består av två män och en dator som besitter artificiell intelligens. Datorn gör en missräkning och besättningsmedlemmarna planerar att koppla ur den. Datorn försvarar sig och dödar den ene besättningsmedlemmen. Den andre lyckas koppla ur datorn och ska fortsätta själv.
Den fjärde delen.....
Se här och här återkom sen.

Innan filmen gjordes så diskuterade Stanley Kubrick och science fiction-författaren Arthur C Clarke intrigen. Clarke skrev ner det som en bok som kom ut samtidigt som filmen, så boken är inte egentligen en "novelisering" av filmen. I den så förklaras det jättebra vad obeliskerna är och vad som hände i slutet.
Obeliskerna är en slags utomjordisk mottagare som påskyndar den mänskliga evolutionen. Det som hände i den första delen var helt enkelt att den startade den första delen i den mänskliga evolutions-kedjan. Det gjorde apmänniskorna så intelligenta att de lärde sig använda verktyg. I den andra delen hittar människorna en utbränd sådan på månen. I den fjärde delen så hittar den sista överlevande obelisken och den evolverar honom till en gudalik varelse som får förmågan att skapa egna världar.

Filmen 2001:A space Odyssey är oerhört lååååångsam. Ta en titt på denna scen som exempel:

Det är inget fel att ha några långsamma scener med jämna mellanrum. Men filmen består till 80 % av en person som går någonstans, tittar på något eller gör något väldigt långsamt. En av mina vänner sa att om man ser filmen tillsammans med några kompisar, så kan man stiga upp, gå på wc, gå till kylskåpet och hämta en öl och det enda man har missat var att en typ gick fem meter.
Den sista akten, som är 20 minuter lång eller så, saknar helt och hållet dialog. Det är sååååå trååååååkigt att sitta och stirra på en typ som springer runt på ett skepp i flera minuter. DVDn är  142 minuter lång, dvs 2 timmar och 20 minuter, men den känns mycket längre. Hälften av tiden satt jag och ville skrika till karaktärerna att "NÅJA, bara hela filmpubliken väntar!! Snabbare går det!!".

En massa människor älskar denna film och säger att den är ett mästerverk. Jag kan förstå det om man endast tänker på det visuella och försöker se 2001: A Space Odyssey som en målning. Men som film betraktad så tänker jag på den mera som en typisk hipster-film. En film som dendär ena killen som försöker briljera med hur  "konstnärlig", "nytänkande" och "intelligent" hans filmsmak är. Vill jag imponera på någon och få denna att tro att jag är intelligent på något sätt så kan jag alltid säga att jag gillade denna film och att Stanley Kubrick var ett geni.

Det finns ett ord som skulle summera ihop denna film: Pretentiös!

4. The Dark Knight

*duckar för flygande kommentarer*

Före Avatar fanns The Dark Knight. Jag minns när den kom ut och alla sa att det var den bästa Batman-filmen någonsin och att den hade en djup intrig och fokuserade mera på en mörk, realistisk Batman.
Ja, nu vill jag inte verka som en snobb, men både Alan Moore och Frank Miller hade ställt sig den frågan på  80-talet. Serierna Dark Knight Rises och The Killing Joke är två exempel jag kan säga från mitt huvud, där Batman försöker porträtteras som psykologiskt realistisk. (Alltså: Tänk hur en man som klär ut sig till en fladdermus och slår ner skurkar egentligen är funtad. Är man inte lite sjuk i huvudet då?).
Alan Moore har sagt i en intervju att Rorschach är inspirerad av Batman. Igen, "tänk om det fanns en person som på nätterna springer runt och slår ner skurkar. Han kan inte ha många vänner, hans personliga hygien måste vara dålig, han kan inte hålla ett jobb osv osv".

Jag ska inte säga att Heath Ledger var en dålig Joker. Han var en bra Joker, faktiskt. Jag önskar bara att han kunde ha varit mera flamboyent, mera inne på att faktiskt dra svarta skämt än att bara vara en psykopat med en plan som ska bevisa att alla människor är dåliga.
Jag gillar inte dock hur de hanterade Two-Face. I serierna så är Two-Face en f.d advokat som blev negativt influerad av att jobba med alla fall som finns i Gotham. Han blir fundersam på dualism och rätt och fel och en dag flippar han helt enkelt och blir ond. Han ryker ihop med Batman och råkar få syra i sitt ansikte som fräter bort halva fejset. Det är berättelsen om Two-Face! I Dark Knight är han som en känslosam arg liten tonåring som tydligen inte har något problem med att gå med skurken som dödade hans tjej.
The Dark Knight var inte en dålig film. Den hade sina spännande ögonblick. Men det som jag störde mig på var Heath Ledgers tal. "Hehe, jag är en ond person som ska berätta att människorna är onda, för jag förstår människor eftersom jag är sååå psykiskt stabil."

Och vad 17 var det med Batmans röst?! Gick han igenom femton puberteter mellan Batman Begins och denna? Såhär borde det ha gått till i filmen:

5. Fucking Åmål

Svenska recensenter har sagt att denna film är ett mästerverk. Självaste Ingmar Bergman sa att det är en bra film. Den var nytänkande då den kom ut. Jag kan dessvärre inte säga att den har åldrats speciellt bra. Det som utmärker en klassiker är att man kan se på filmen 16 år senare och fortfarande känna att den är aktuell och en bra filmupplevelse. När jag ser denna film idag så tänker jag bara "så 90-tal!" och "meeeh."

Filmens två huvudpersoner är tonårstjejerna Elin och Agnes. Elin är skolans populära tjej som har hånglat med en massa typer och är uttråkad på livet. 

Agnes är en ensam liten mobbad rädd tös som är förälskad i Elin. 

Elin och Agnes hånglar lite innan Elin bestämmer sig för att försöka ha ett förhållande med en kille, men det fungerar inte. Agnes och Elin blir ihop igen i slutet av filmen och alla lever lyckliga i alla sina dagar. 

Det som stör mig med denna film är att allting är så förbannat deprimerande. Det finns absolut inget som är positivt för någon av ungdomarna i denna film.. Jag var själv tonåring en gång i tiden och jag kan säga att den tiden inte är underbar. Men det fanns nog ögonblick som var glada och mysiga. Inget sådant finns i Fucking Åmål, utan alla är lidande hela tiden. T.o.m då de är på fest så lider huvudpersonerna.

Sedan tror jag inte heller på Agnes och Elins förhållande av en enkel orsak: Elin var uttråkad på livet. Hon säger i ett skede att hon vill knarka. Hon förlorar oskulden till ett snubbe för att hon är uttråkad. Hur vet vi då att inte hela "Lesbiska"-grejen är en ny grej hon provar för att hon inte kan knarka? Jag tror på att Agnes är lesbisk. Den karaktären har antagligen aldrig varit intresserad av män, men intresserad av kvinnor.
Men med Elin känns det som om hon behövde en ny grej att fylla ut tristessen i hennes liv.

6. The Matrix-serien

Oh boy.....

The Matrix var en intressant film då den kom ut. Den hade väldigt nytänkande specialeffekter för sin tid och spelade på tanken om Platons grotta. Det är bara en av de många filosofiska funderingarna som finns i The Matrix.
Folk ansåg att den var "djup" och satte "There is no spoon" på sina forum-konton. Folk älskade också action-scenerna, som använde nya kameratekniker.
De enda orden jag kan beskriva Matrix-filmerna med är "Pretentiöst" och "dåligt tempo".

Filosofin i The Matrix är väldigt basic. En gymnasie-elev som skrev det i studenten kan dra djupare filosofier ur hatten. Men det fungerar säkert på studentfester där majoriteten av besökarna är måttligt berusade (eller måttligt korkade, välj det som passar) Och den stora folkmassan tycktes tro att The Matrix hade något djupare bakom sig, men jag ansåg efter en tid att den är tråkig.
Keanu Reeves stenansikte hjälper inte heller. På riktigt, han ser bara förvirrad ut i 80 % av filmen, t.o.m när han håller på att slåss så ser han förvirrad ut.

Matrix-filmerna går ut på att maskinerna har övertagit mänskligheten och försatt alla människor i en slags drömvärld. De använder människors pulserande hjärta och kroppsliga värme som bränsle för maskineriet. Människorna går omkring i det som vi tror att är vår värld, fast i själva verket ligger vi i en tank med slangar i hela kroppen.
Några människor har lyckats organisera sig i ett litet samhälle utanför Matrix. Där krigar de mot robotarna i ett försök att befria mänskligheten från Matrix. De väntar på en slags messiansk hjälte (som kallas för The Chosen one (Var har jag sett det förr?)) som ska befria dem från robotarna.
Med andra ord: Terminator möter Platon.

Jag skrev att tempot är dåligt. Speciellt i uppföljarna är scenerna ANTINGEN full-blown, over the top action ELLER så är det en typ som tittar dramatiskt åt ett håll samtidigt som han drar en slapp filosofisk diskussion om något ämne. (moral, mänsklighetens förfall osv osv osv "Neo, you have to ask yourself why you want to go through this door? Is it because there are no windows?").
Vi får aldrig nån klar bild i varför mänskligheten gillar det bättre i den yttre världen. Tänk på det en stund: Världen är totalförstörd och allt är elände. Varför skulle man vilja leva där, då man kan istället leva i the Matrix? Det finns en typ i den första filmen som förråder gänget pga just det dilemmat. Problemet är bara det att det finns inget övertygande svar annat än "Robotarna är ONDA och människorna är goda!"