Vampyrer suger

Vampyrer har kommit och gått genom åren. För några år sedan fick de "nytt liv", då Twilight-böckerna (och filmerna) och True Blood-serien blev stora. En del fans runt i världen blev förälskade i dessa lidande och farliga vampyrer som pulserar med sexuell energi. Men en del fans, som jag själv, ville kliva fram, peka på Stephanie Meyer (och Anne Rice då vi ändå var i farten, hon har kritiserats för att hon "skar av ballen på vampyren") och skrika "Kättare!".

Vampyrer, som vi tänkte på som monster som dricker blod ur människor för att leva vidare, hade nu blivit angstiga tonårspojkar som var över hundra år gamla. Säg en enda sak med vampyrerna i Twilight som på riktigt skrämde dig! Tanken är väl att de ska skrämma, annars skulle de inte ta upp utrymme på "skräck" avdelningen i akademiska bokhandeln. 

Men nu tänker jag inte använda detta inlägg till att klaga på Twilight och kalla Meyer för kättare. Hon sålde väldigt bra, så antagligen gjorde hon något rätt och hon fick en ny generation unga flickor att vända sig till litteratur, vilket inte kan vara helt fel. (även om det är skräp-litteratur).

Det jag istället tänker göra i detta inlägg är att berätta vad för slags vampyr jag vill se.

Kan ni gissa varför jag lajvade en Nosferatu
i ett LARP?

Jag vill ha en vampyr som du inte kan se på! 

Min favoritbok där en vampyr figurerar är Bram Stokers klassiker Dracula. Den boken är skriven i dagboksformat och vi får hela tiden bara glimtar av vad som är på gång. 

Det finns ett stycke där som beskrivs av sjömännen som, utan vetskap om det, transporterar Grevens kista till London. Kaptenen beskriver den första resan som något bra, men vinden beter sig konstigt. I senare inlägg börjar hans män försvinna en efter en. Han beskriver i ett inlägg hur en sjömatros går ner under däck för att se vad som finns där. Han kommer tillbaka upp och är livrädd. Han bestämmer sig för att hoppa överbord, så att han inte ska behöva lida i händerna på Saken som finns under däck.
Det stället gillar jag, för det säger att Dracula är en så hemsk varelse att du blir galen av att se på honom. De som läser Lovecraft kan säkert känna igen sig här.
Låt oss inte dessutom glömma hur Dracula beskrivs i boken. Han beskrivs inte som vacker eller stilig, vilket Bela Lugosis tolkning föreslår. Han beskrivs som en gammal man med blek hud, spetsiga öron, svarta ögon, mörkt hår med gråa tinningar och vit mustasch. Hans utseende varierar med tiden, då han får druckit nytt blod. Men vid ett skede får Jonathan Harker se Draculas "sanna monstruösa natur", vilket beskrivs med att Draculas ögon blir röda och han ler ett leende "som Judas i Helvetet kunde vara stolt över". Låter det som en sexig förväxt tonårsvampyr?

Jag vill ha en vampyr som tar dig oberoende vad du vill!
Det finns också en annan poäng som jag tänker lyfta fram: en person sa en gång till mig att "klart jag inte skulle gå fram till en ful vampyr och ha honom att dricka blod från mig". Men där i finns en till detalj som gör Dracula skrämmande: du bestämmer inte, du är lika maktlös som en mask som slåss mot en örn. Han krälar in genom fönstret till ditt sovrum och biter i din hals och det finns inte ett jota du kan göra åt det!  

Behövde du sova med lyset tänt i en vecka efter att
ha sett dethär?

Längre fram i boken efter att Draculas skepp har landat i London (med ingen besättning kvar ombord, bara en död kapten som har surrat fast sig vid ratten) så börjar damen Mina Harker uttrycka oro för sin vän Lucy Westenra. Lucy har börjat bli sämre och berättar om mardrömmar hon har på nätter där hon är ute ur sitt rum tillsammans med en kall demonisk varelse som drar henne till sig. Hon visar tecken på blodförlust, men kan inte vara säker på hur det går till. Vi som har följt med berättelsen vet förstås att det är Dracula som är i farten. Men det jag gillar är att Dracula inte charmar Lucy att följa honom. Han säger inte "oh, jag är en sån ensam stackars liten varelse som längtar efter att bli omfamnad av en varm kvinna som lovar att älska mig för evigt tills stjärnorna slutar lysa". 

Han manipulerar henne med magi, hypnos eller vad som helst. Det har ingen betydelse vad hon vill, han tvingar henne till honom. Hon kommer till honom vare sig hon vill det eller ej.

Jag vill ha vampyrer som håller käft!
Kan någon SNÄLLA säga till moderna författare att sluta ge vampyrerna en angstig backstory, så att vi ska tycka synd om dem och på så sätt bli okej med att de dricker blod ur människor?
Om jag ger er en angstig backstory till Joseph Fritzl, skulle ni då tycka om honom och tycka att det han gjorde var okej?
Och varför måste vi höra på det? Ja, livet är hårt och jag antar att det har sina dåliga sidor att bli hundratals år gammal, men för sjutton, kom över det någongång! Varför måste varje modern vampyr-huvudkaraktär ha ett "Oooh, jag är så depressed för jag är så vacker och perfekt på alla sätt att ingen kan tycka om mig....  Njäääääääää njääääääääää njääääääääää...:!!!"

Jag vill ha djuriska vampyrer!
Många gånger då en vampyr presenteras så gnäller den om hur den känner "hungern" som sliter på dem. Hur de egentligen inte vill dricka blod för det gör dem så hemska. Varför? Jag vill ha flera vampyrer som älskar att dricka blod, anser att det är det som håller dem vid liv och det gör dem vad de är. Som anser att de är en varelse som är över människan på alla tänkbara sätt, att människan är boskap som de livnär sig på.
"I never drink wine".

Vad jag inte vill ha är
Vackra gnälliga förväxta tonåringar som bara deppar om hur det suger att vara vampyr och hur deras kärlek till en tråkig tonåring inte kan fungera och som använder varje andetag till att gnälla om det.
Ge mig skräck istället för en Mary sue!