Night of the Living Dead (1968)

Zombier har funnits i populärkulturen väldigt länge nu. Exakt hur länge kan jag inte säga, det är som att påstå att jag skulle veta vem som uppfann hjulet. Men en sak kan man vara säker på: dagens filmzombier ser nästan alltid likadana ut och beter sig nästan alltid på samma sätt. De hasar sig fram ofta, de stönar istället för att prata, de kan inte använda verktyg, de dör om man förstör hjärnan, de är oftast orsakad av radioaktiv strålning, kemikalier eller så lämnas orsaken helt bort.
Sånt var inte alltid fallet.
För en tid sen såg jag en gammal brittisk zombiefilm från 60-talet, The Plague of the Zombies. I den filmen så är zombier orsakad av en förbannelse som en häxdoktor har kastat över de döda. Dessa Zombier skrattar, de använder verktyg, de pratar (lite).
Före det såg jag Return of the Living Dead, där zombierna för visso är ett resultat av kemikalier, men till skillnad från andra zombiefilmer, så pratar de, använder verktyg och de dör inte om man hugger av deras huvuden. Return-zombierna är på riktigt svåra att döda.

Men filmen som startade denna moderna trend av zombier heter Night of the Living Dead. Den är, enligt min ringa åsikt, den enda riktigt bra zombiefilmen som har gjorts. Jag säger det på basen av att det var den enda zombiefilmen som på riktigt lyckades skrämma mig.


Handling
Night of the Living Dead börjar med två karaktärer, Barbara och hennes bror Johnny. De kör till en gravgård för att lägga blommor på sin döde pappas grav. Johnny skojar om hur spöken "kommer och tar dig, Barbara". Plötsligt dyker en konstig man upp, han hasar fram mot dem och anfaller Barbara. Johnny försöker hjälpa henne, men ramlar över en gravsten och slår i sitt huvud. Barbara försöker fly iväg i bilen, men kraschar den mot ett träd. Hon flyr till ett hus där hon träffar Ben, som är en annan huvudperson i berättelsen. Barbara bryter ihop mentalt och blir katatonisk medan Ben ensam driver iväg "monstren" från huset samtidigt som han börjar spika igen fönster och dörrar.
Det visar sig senare att huset hade redan fem andra överlevare som försökte gömma sig från monster-attacken. Det blir en natt där zombierna försöker ta sig in i huset och alla överlevande försöker hålla dem borta.

På radion funderar också flera experter på vad som kan vara orsaken. En präst spekulerar i att domedagen är nära (en rolig detalj var att prästen liknar Anton LaVey oerhört mycket). En vetenskapsman spekulerar i att en asteroid hade exploderat ovanför jorden. Men det slås aldrig fast exakt vad det är. 

På morgonen har endast Ben övelevt. Han hör ett konstigt ljud utanför huset och går fram till ett fönster för att titta ut. Det visar sig vara nationalgardet som håller på att rensa ut alla zombier. De får syn på Ben och säger "Jaha, där är en till". De skjuter honom i huvudet och slänger hans kropp på en eld för att brännas.

Slut!

Om filmen

Night of the Living Dead släpptes 1968. Den regisserades av George A Romero och bestod till största delen av okända skådespelare. Faktum är att filmen gjordes väldigt mycket på talko, då Romero och hans vänner inte kunde få tillräckligt med pengar. Huvudpersonerna i filmen var vänner till gänget och de filmade det mesta på helger.
På grund av filmens begränsade budget så var också specialeffekterna oerhört billiga. Jag skulle våga påstå att en stor del hjälptes av att allting filmades i svart-vitt. Det måste ha varit enkelt att få t.ex blod att se realistiskt ut i svart-vitt. Jag gillade det svartvita, eftersom det fick allting att se mera hotfullt ut.
Romero sa inte till de som spelade zombier hur de skulle agera. Han sa till dem att "Gör din bästa imitation av en död person. Gör inte Frankenstein eller Dracula. Föreställ dig att du har legat i marken en lång tid, dina leder är stela och du har svårt att andas och svårt att röra dig."

Filmen var väldigt kontroversiell då den kom ut.
Romero har sagt i en intervju att en av orsakerna var att en av huvudpersonerna var en godhjärtad afrikan-amerikan, vilket var väldigt ovanligt på den tiden. Jag tror t.o.m att han var den fösta svarte skådespelaren som fick en huvudroll i amerikansk skräckfilm.
Det var inget de hade planerat, utan personen i fråga var en bra skådespelare och de ville ha med honom. Samma dag som de körde filmrullarna till testvisningen så hörde de på radion att Martin Luther King hade blivit skjuten, precis som Ben.
Hela filmen i stora drag påminde om amerikanernas skräck för den då okontrollerbara ungdomen, som plötsligt hade börjat ha långt hår och protestera mot kriget i Vietnam. Och den färgade befolkningen i USA hade också börjat kräva rättigheter och det hade blivit flera våldsamma upplopp runt i USA.
En av mina favoritscener som jag tror ekade detta var när en mamma är i källaren med sitt barn. Barnet har blivit en zombie och griper tag i en kniv. Mamman försöker hålla ut armarna mot barnet för att krama om henne, men barnet hugger ner henne. Såhär kan det ha känts för många amerikanska föräldrar som hade ungdomar som plötsligt gillade rock 'n roll och allt.
Kontroverserna hade också mycket att göra med våldet. Jag slår vad om att Romero hade tagit inspiration från de italienska giallo-filmerna. Det berättas att barn grät i biosalongerna och folk mådde illa.

Min dom över filmen
Jag tycker att det är den enda bra zombiefilmen som på riktigt är skrämmande. Vi får aldrig se exakt hur många zombier som finns utanför huset. Det kansker är 20, men det kan också vara 200. Samtidigt så är det mörkt hela tiden och vi ser inte heller vad som rör sig i skuggorna. Det känns väldigt klaustrofobiskt att de är alla i samma hus i 9/10 av filmen och vi vet att det finns zombier utanför.
Det bästa av allt? Filmen blev "public domain" för en tid sen, vilket betyder att den finns att se på Youtube gratis och lagligt! Ni kan se hela filmen här!

Filmen får 8 av 10 döda kroppar från mig!