Filmutbudet var väl helt okej, tror jag? Jag kommer ihåg att det visades The Grudge, The Pacifier och Mean Girls bland annat.
Men det visas en film som jag faktiskt har i min filmhylla. Då jag såg den i auditoriet tyckte jag den var okej. Den var inte dålig, den hade intressanta karaktärer och en intressant berättelse. Men nu när jag är många år äldre (och har förfinat min filmsmak) så tänker jag igen granska denna film och bedöma. Är min åsikt färgat av nostalgi?
Filmen jag pratar om heter The Others. Den kom ut 2001 och regisserades av Alejandro Amenábar. Den är uppskriven som en spansk-amerikansk film.
Handling
Ute på ön Jersey i mitten av andra världskriget finner vi en herrgård. Den bebos av den fina, men väldigt psykiskt utmattade damen Grace Stewart (spelas av Nicole Kidman) och hennes två barn Nicholas och Anne. Deras pappa är borta i kriget. Hennes två barn lider av en sällsynt sjukdom som gör dem känsliga för ljus. Så känsliga till den graden att de inte tål mera ljus än vad en oljelykta ger. Grace får besök av tre personer som söker jobb som tjänstefolk. Det visar sig att de har jobbat på gården tidigare.
Samtidigt börjar barnen höra röster. Gardinen som måste hållas fördragna blir bortdragna nu som då. Barnen säger också att de har träffat andra personer, en pojke och en gammal tant, som säger att huset är deras. Grace tror inte på detta så hon straffar dem hårt för att ljuga.
Med tiden så blir Grace övertygad om att huset är hemsökt. Det låg trots allt en gravplats i området.
Men tjänarna verkar inte hitta gravstenarna. Dock gör barnen det. På gravstenarna står namnet på de tre tjänarna som kom dit för att söka jobb. Men detta är inte de personerna som barnen har pratat med?
Grace och hennes barn går slutligen in i ett litet slutet rum i huset. Där sitter ett par nya ansikten kring ett bord och använder en gammal tant som ett medium. Hon frågar Anne om en händelse som inträffade för evigheter sen. Denna händelse har pratats om, men den har aldrig kommit ut exakt vad som hände. Anne viskar något om en kudde till henne.
Den gamla tanten frågade "Var det så hon dödade er?"
Det visar sig att Grace blev galen. I ren vansinne kvävde hon sina barn med en kudde. När hon såg vad hon hade gjort så sköt hon sig med ett gevär. Men när hon öppnade ögonen och hörde barnen leka så trodde hon att Gud hade på något sätt spolat tillbaka allting. Därför trodde hon inte att någon hade dött.
Så Grace, Anne, Nicholas och de tre tjänarna är i själva verket spöken.
Och de som har dragit bort gardinerna och öppnat dörrar? Det är levande människor.
Filmen slutar med att barnen glatt upptäcker att de kan leva i solljus nu. Grace och tjänarna kommer överens om att leva tillsammans i huset, som i vår värld blir till salu igen.
Vad jag tycker om filmen
Nicole Kidman gör en bra tolkning av karaktären Grace. Hon är inte en hysterisk kvinna som gallskriker, utan hon är en kvinna som vill gallskrika och bli galen på allting, men hon får inte för hon ansvarar för sina två älskade barn. Men all den psykiska press över sina barns sjukdomar, över att inte få utlopp för sina känslor.... Hon är väldigt ostabil. När jag fick förklaringen på att hon hade kvävt sina barn och skjutit sig själv så verkar det troligt att karaktären skulle göra det.
Jag skulle gärna ha sett mera av den andra familjen som bodde där, den levande familjen. Det kändes som om det låg två berättelser på varandra, som lagren i en konfektask. Men jag förstår samtidigt varför det inte skulle gå att göra utan att det blir löjligt.
Visuellt är det en vacker film. Den anspelar på mycket stereotypiskt gotiska element: Ett stort hus som är hemsökt och vilar på en hemsk hemlighet. Det är mycket tal om Gud i filmen, vilket jag tror en riktig kvinna anno 1940-talet skulle prata om. Det är en väldigt mörk film, eftersom barnen är ljuskänsliga. Jag skulle inte se den i dagsljus av den enkla orsaken att vårt vanliga dagsljus tar bort mycket stämning.
Det som filmen får många minuspoäng för från mig är slutet. Det är så ett otroligt cheesigt slut att få reda på att de har varit döda hela tiden....! *dramatisk musik*
Dessutom går det att misstänka tidigare: Trots att barnen är ljuskänsliga så utsätts de för direkt solljus flera gånger, men ingenting händer. Hur är det möjligt, om inte...?
Filmen är inte heller så skrämmande. Den har en kuslig atmosfär och är spännande på vissa ställen, men det fanns inget som skrämde mig riktigt. Vad är det värsta som kunde hända? Att gardinen blir bortplockade? Ja, det händer dessutom också i filmen och ingen blev skadad av det! Kanske att familjen blir utlåst av spöken? Jag har varit det några gånger och det är bara jobbigt.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur filmen skulle ha varit om Guillermo del Toro hade regisserat den? Han hade säkert haft riktiga monster och mycket mera fokus på barnen.
Filmen är ändå helt sevärd. Om du får chansen att se den någon gång så kan jag säga att det är okej. Så lyder min dom för filmen. Den är okej. Manuset är okej. Skådespelarna är okej. Berättelsen är okej. Men hade jag skrivit den hade jag använt ett annorlunda slut.... De hade hellre fått ringa till en slags 1940-tals Ghostbusters att komma dit! Typ Peter Wenkman eller Egon Spenglers farfar hade kommit dit med en slags proto-DET hade varit en intressant twist! Åtminstone mera intressant än "Ni har varit döda hela tiden....! *dramatisk musik* "
Filmen får 6 av 10 spöken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar