Varför bordsrollspel?

Om ni har varit uppmärksamma så har ni antagligen märkt att ett av mina intressen är bordsrollspel. För de som är oinvigda i vad det går ut på, så föreslår jag att ni googlar upp det, för jag tror det finns bättre beskrivningar där än vad jag kan ge. :) Men den kortaste beskrivningen jag har läst om ett bordsrollspel och larp är att det är en mera sofistikerad version av "låtsaslekar" för vuxna. Jag tycker också den träffar så rätt, för i slutändan är det exakt det vi gör. Min flickvän brukar ibland säga att jag "leker med mina vänner". I en spelsession kan hon texta och fråga "har ni lekt klart?"

Jag har provat både larp och bordsrollspel och även om jag gillar att klä upp mig i kläder och leva ut min roll så har jag ändå alltid tänkt att bordsrollspel är roligare. Detta kan verka konstigt för vissa invigda, för det händer ju egentligen bara inget annat än att en grupp människor sitter kring ett bord och rullar tärningar, medan i lajv så går man omkring lever ut sin roll, säger det ens roll säger och skriver rollens öde i samband med det. Man går och pratar som sin karaktär och tänker som sin karaktär.
Men jag upplever att i ett bordsrollspel finns det saker man kan göra som man inte kan göra i ett larp. T.ex du kan inte flyga i ett larp. Såvida du inte gör ett tecken med handen och säger "Jag flyger över hela staden i ljusets hastighet", men det räknas inte i min bok för du flyger ändå inte (och är systemet tillräckligt dåligt så känns det bara löjligt för spelaren). Och här har jag en utmaning åt just dig, käre larpare: Fixa ett superhjältelajv till mig, med ett system som inte stannar upp spelet.
Sedan är det också enkelt att leda bordsrollspel. Jag kan ringa till mina vänner nu i eftermiddag och om de har tid så kan vi spela imorgon eller ikväll. Jag måste inte boka utrymme, fixa hemsida, göra reklam, kontakta en del myndigheter osv.... Ingen av spelarna måste skaffa inlajviga kläder (de FÅR ha med sig props om de vill, men det är en annan sak).

Jag har alltid älskat att hitta på historier. Just nu försöker jag författa ihop några, med varierande resultat. (Jag borde gå en repetitionskurs i svenska språkets grammatik, för jag skriver svenska som en grottman).
Därför var rollspel alltid en naturlig grej att falla in i, för där gör man exakt det. Åtminstone är det vad jag strävar efter, att tillsammans med mina vänner skapa en så intressant berättelse som möjligt. Detta kan inte göras ensamt i ett bordsrollspel, du måste ha flera människor omkring dig, som är med på det du gör. Om du som spelledare bestämmer dig för att bara leda spelarna runt i ett koppel för att det ska passa din episka berättelse, så borde du skriva böcker istället för att leda bordsrollspel.
Spelledarens uppgift är att spela världen omkring spelarna och omständigheterna som leder upp till det som spelarna tänker göra. Spelarna i fråga ska spela huvudpersonerna i spelet, det är på dem som rampljuset lyser.
Spelledaren spelar resten. Spelledaren spelar birollerna, antagonisten och det övriga i världen. Han berättar också vad som finns i världen, vad spelarnas karaktärer ser. Han fungerar också som domare när han bedömer hur spelarnas rullningar lyckas.
Det är faktiskt en av de finaste aspekterna med bordsrollspel i mitt tycke, att det är fråga om teamwork. Och om det görs av en bra spelledare och ett roligt spel, så kan man ha jätteroligt! Och att ha roligt är något jag alltid stöder.

Naturligtvis finns det spelare och spelledare som inte alls håller med mig, som tycker att bordsrollspel handlar om att maxa sina karaktärers förmågor och slå ner alla större typer. Eller att karaktären ska dö hela tiden på löpande band pga misslyckade rullningar. Eller där en stridsscen tar två timmar att spela igenom för att man måste rulla om hela tiden.
Bra för dig, men jag är inte en sån person.

Så vart vill jag komma med detta korta inlägg? Bordsrollspel är roligt! Det är ett roligt och billigt tidsfördriv (En regelbok och ett set tärningar kan kosta 40 euro och du kan underhålla dina vänner i flera månader framöver), där du tränar upp din fantasi och skapar episka berättelser!
Jag rekommenderar att du provar om tillfället ges. :) Det finns många många olika sorters spel för många olika sorters människor. (Jag har recenserat Spirit of the Century och Dead of Night som båda är väldigt enkla system)