Human Centipede

Det var en tysk, en japan, en amerikan och en Bellman.
Tysken fick en idé: Han skulle sy fast munnarna på Bellman, japanen och amerikanen i varandras rumpor. På det sättet kunde Bellman och amerikanen bara äta bajs, för Bellmans mun satt fast i amerikanens rumpa, som i sin tur hade sin mun fast i japanens rumpa, som i sin tur kunde äta normalt. Amerikanen blev sjuk, och tysken visste inte vad han skulle göra, för hur äter folk egentligen?
Slutligen blev Bellman, japanen och amerikanen så arga på tysken att de dödade honom innan de dog själva.
Slut!

Jag beskrev just intrigen filmen The Human Centipede. Det var en film som kom ut 2009. Ärligt talat så gillar jag idén. En galen (tysk) läkare tar tre skilda människor till fånga. Han utför en operation som får dem att se ut så här. Hans plan är att skapa en egen mänsklig tusenfoting. Hans experiment lyckas och de tre människorna utsätts för tortyr, för han vill få sin tusenfoting att lära sig sitta och gå. Hans enda sätt att mata dem är att han låter personen som är först i ledet bajsa i munnen på personen bakom, och den personen bajsar i sin tur i munnen på den tredje tusenfotingen. I något skede blir nr 2 och 3 i ledet sjuka, KANSKE för att de har bara ätit bajs i några dagar? En doktor borde väl ha lagt märke till en sån detalj när han studerade medicin?
I slutet av filmen gör tusenfotingen uppror och precis alla dör.

När jag först hörde om filmen så hörde jag att den skulle vara hemsk. Folk hade sagt att den var så kuslig och så äcklig. På det vill jag ställa frågan: Vadå? Vad var kusligt och äckligt i filmen? Jag blev inte alls skrämd, om något tyckte jag den var komisk för den var så over-the-top. Men för det mesta var jag bara uttråkad, kollade klockan för att se hur mycket av den som var kvar och undrade varför jag inte städade lägenheten istället. Det skulle ha varit mer spännande.
En uppenbart ondskefull, galen tysk läkare som bor ensam ute i skogen och har en konstig idé som han vill genomföra för att....? Det enda som saknas är att han håller ett långt utdraget tal där han skriker och skrattar galet "De trodde jag var galen! Men nu ska de få se på vem som är galen!!" helt i denhär stilen.
Det som skulle ha gjort filmen bättre hade varit om läkaren hade haft en fru som är helt med på det. När de tre människorna försöker lära sig gå skulle hon stå bakom och hålla om sin man och säga "Aaw, så söt den är! Vad ska den heta?".
Eller om han prompt inte ska ha en fru, varför inte göra honom lite sympatisk? På det sättet är han inte bara en tunn stereotyp. Vad om han vill skapa en mänsklig tusenfoting för att han inte tål vanligt mänskligt sällskap, han hatar människor?
Och istället för att tusenfotingen skulle göra uppror mot doktor Mengele, så skulle slutscenen ha varit att Mengele och hans fru sitter vid en brasa och röker pipa, medan tusenfotingen har rullat ihop sig framför brasan och försöker sova, trots att det gör förskräckligt ont.

Det som är bra med filmen, som gör att den sticker ut från vanliga moderna skräckfilmer är att den inte har hinkvis med blod och kroppsdelar som flyger omkring. Och oberoende vad jag tycker om själva filmen så gillar jag idén. Skulle inte precis alla karaktärer vara platta stereotyper och intrigen klarar inte av att besvara frågan "Varför ska jag bry mig?" så skulle filmen vara helt sevärd. Den frågan "varför ska jag bry mig?" kan totalförstöra en film. Om karaktärerna är platta, vi vet ingenting om dem eller vad de vill, så bryr jag mig helt enkelt inte.
Det blev dessutom uppföljare? Det är faktiskt en fråga jag är intresserad av: Hur kan det bli en uppföljare, när den enda personen som hade lyckats med operationen dog? Jag hoppas inte svaret är "För att han hade en son som vi inte fick se i den första filmen".

Mitt slutbetyg? Om ni vill döda några timmar så varsågod. Är du inte en filmsnobb som jag, så varsågod. Men vill du se något som är genuint bra? Se inte denhär.