tisdag 14 januari 2014

Varför skräck?

Jag antar att en helt legitim fråga är varför folk gillar skräck. Varför gillar folk att se filmer där kusliga monster käkar upp andra människor? Eller där en typ med en mask slaktar tonåringar eller där ett spöke gör livet surt för några människor som bor i ett hus? Varför gillar folk att läsa böcker där huvudpersonen får se ett hemskt monster, blir galen i slutet och/eller dör en våldsam död?
Varför duger det inte att se en gullig film om en kaninunge som letar efter sin borttappade familj?
Ett potentiellt svar är att vi förbereder oss mentalt inför vår egen död. Det är inte sannolikt att en vampyr kommer att bita i min hals, eller att Cthulhu kommer att kräla upp från R'lyeh och käka upp mig. Men det finns saker i livet som är skrämmande, som också kan döda oss. Döden i sig är skrämmande, ingen tvekan om saken, men det finns andra saker som människor är rädda för, som spindlar, skumma främlingar som stirrar på dig eller trånga utrymmen.

Hela mitt liv har jag gillat det lite skrämmande elementet. När jag var en liten gosse gillade jag att samla på lekaskspindlar, ormar och skelett. Jag tyckte om filmer som kunde ha något smått skrämmande i sig. Jag hade inget emot disneyfilmerna, jag är en allätare då det kommer till filmer. Men jag gillade skräckfilmer också och andra filmer där skurken var på riktigt skrämmande. Då jag såg The Mummy så var jag flera gånger lätt skrämd av det som dök upp, men samtidigt var den filmen helt enkelt spännande! (kanske jag recenserar den i ett senare inlägg) Det var omöjligt att inte heja på huvudpersonerna då alternativet var ett halvruttet lik som suger ut inälvorna på en.

Men varför gillade jag skräck? Personligen tror jag att det helt enkelt var utmanande och spännande. Att se en gullig björn som löser alla gulliga små problem med att vara diabetes-gullig är inte utmanande. Det värsta som kan hända är att en skurk kommer undan med en paj han hade stulit. Och ofta slutar det med att skurken i fråga erkänner att han stal en paj, alla delar på pajen och är jättelyckliga. I en skräckfilm kan det sluta med att huvudpersonen dör. Eller att han fimpar monstret och lever lycklig till en uppföljare.


1 kommentar:

  1. "Horror movies are boot camps for the psyche", sagt av ingen mindre än Wes Craven.

    SvaraRadera