Science Fiction: ett förhållande

"One small step for man..."

Jag gillar att läsa Science Fiction, se Science Fiction-filmer och läsa Science Fiction-serier.

Det började för några år sedan då jag hittade H.G Wells bok War of the Worlds i Akademiska Bokhandeln vid Åbo Akademi. Jag tyckte den var spännande och bestämde mig för att läsa mera H.G Wells. Nu har jag läst The Time Machine och The Invisible Man. Efter det gick jag över till Jules Verne och läste En världsomsegling under havet. Jag gillade beskrivningen av Nautilus, och de äventyr som Pierre Annorax, Ned Land och Counseil hade. Jag försökte sedan läsa Från jorden till månen, men tyvärr var inte den lika intressant.

På jobbet brukar jag lyssna på ljudböcker, och jag hade kommit över Philip K Dicks Do androids dream of Electric Sheep(Vilket var basen till filmen Blade Runner). Jag fortsatte sedan att lyssna / läsa Orson Scott Cards Enders Game, Robert A Heinleins Starship Troopers  m.m och håller nu på med en samlingsvolym, som heter The mammoth book of Golden Age SF.
Jag har inte ännu läst så mycket Isaac Asimov och Arthur C Clarke, men de finns på min lista! Det som gläder mig är att Isaac Asimov skrev under sin livstid 515 böcker. Om jag blir förälskad i Isaac Asimov så lär jag inte bli utan att läsa på några decennier.

Jag gillar också att se Science Fiction i TV, tv-serier och filmer. Jag räknar inte Star Wars till dessa filmer, för inblandningen av The Force gör Star Wars till Science Fiction/Fantasy, istället för bara Science Fiction (Eller som jag brukar kalla det: "Science Fantasy"). Och påstå inte att de nya filmerna hände, för de hände inte! De är en mardröm!
Jag kollar på Star Trek Voyager, Firefly och Doctor Who som bäst. Det sistnämnda har jag också svårt att helt acceptera som renodlad science fiction, eftersom mycket bara viftas bort istället för att ingående förklaras hur det funkar. ("Wibbly-wobbly, timey-wimey stuff"). Och med Steven Moffats insats så har saker blivit värre. Trots detta tycker jag att Doctor Who är en bra serie, med intressanta karaktärer och spännande story arcs.

Vad som fick mig intresserad av science fiction var delvis äventyren. Men det fanns också en viss optimism inför framtiden. I speciellt gammal science fiction är vetenskap något bra, det är något som kan föra mänskligheten framåt. Vi uppmuntras till att forska och utforska. Nautilus resor är spännande och kapten Nemo gör det (som ansågs då vara) omöjliga. Det är underbart om vi kan bygga rymdskepp och resa till Alpha Centauri.
Samtidigt hade också science fiction en del filosofiska aspekter, där vårt samhälle diskuterades. Som exempel kan jag nämna Aldous Huxleys Du sköna nya värld.

Jag gillar också retro-futuristisk konst.

Jag har dock problem med modern science fiction. Det känns som att idag måste science fiction vara dystopisk och angstig. Hunger Games handlar om en dystopisk framtid. Avatar handlar om en dystopisk framtid där människan har förstört vår planet. Battle Royale handlar om en dystopisk framtid. Där har inte vetenskap löst något, utan istället har det förstört hela världen. Jag måste vara rättvis och säga att det gjordes också före vår moderna tid. Slaughterhouse-Five av Kurt Vonnegut skrevs 1969. 1984 av George Orwell skrevs 1949.
Jag upplever att det är allt svårare att hitta science fiction (om det är litteratur, spel eller film) som inte är dystopisk och full av misantropi. "Mänskligheten är ond! Alla vetenskapsmän är bara intresserad av att upptäcka vapen som kan döda miljontals människor för skojs skull!".Jag gillar science fiction som spelar på det som kallas "Sense of Wonder". Som visar oss att universumet är oändligt, full av möjligheter och upptäckter som kan överträffa våra vildaste drömmar bara vi gnuggar geniknölarna, ger oss ut i rymden och upptäcker det!