2018 - Ett händelserikt år

Det är roligt när jag tänker tillbaka på januari 2018 och var jag befann mig då. Fysiskt befann jag mig i Österbotten, men mentalt var jag i ett annat land. Om jag inte minns helt fel så hade jag fått feber då klockan slog tolv, så jag låg i min säng och mådde skit.
Jag var fortfarande långtidsarbetslös. Ingen av företagen jag hade frågat hos hade något jobb. Det, eller så var det bara knäpptyst. Det inkluderar de ställen jag hade besökt och lämnat min cv. Sorry, bästa Kekkonen-generation, men inte ens det garanterar att man får ett jobb. Oberoende vad ni tycker om saken och hur det var på 80-talet.

Men så hände något som orsakade en liten förändring: Jag blev skitarg. Farmor Anderssén brukade ibland säga att inget går om man inte är arg. Och i detta fall så kokade jag!

I februari, tror jag det var, så fick jag nys om att jobb jag kunde söka, som skulle passa in med tidigare arbetserfarenheter. Glad och optimistisk som jag var, så sökte jag jobbet. Jag åkte till Vasa och hälsade på och allting. Svaret jag fick var "om februari hinner gå och jag inte hör något, så har de inget jobb."
Februari gick och jag hörde inget... Och jag var så utled på allt! Att söka jobb och inte höra något, att inte duga till något jobb! Så nu jävlar anamma får det vara nog!
Så jag sökte in till Optima på kock! För att skaffa en yrkesutbildning som jag har hört att det råder brist på och som i mitt huvud åtminstone är en evighetsbransch. Jag menar oberoende vad för teknologiska underverk vi uppfinner så måste folk ändå äta, eller hur?
Dessutom är det inte som att jag är helt ointresserad av att laga mat, leka med kryddor och sånt. Fortfarande ingen garanti för att jag är en expertkock, men åtminstone är jag en helt okej kock.
Och på den vägen håller jag på med det. Enligt studiehandledaren så tar det ungefär ett och ett halvt år tills jag har kockpapper. Och jag hoppas på det bästa, att det finns jobb då jag är klar.

Sen finns det ännu de som påstår att kockar får dåligt betalt och det är kanske sant, med tanke på arbetet de gör...
Men å andra sidan så är något bättre än inget. Jag har ändå inte så dyra vanor. När det pratas om hur vi måste tänka mera miljömedvetet och inte flyga mera än en gång vart femte år så tänker jag "För all del, har inte flugit på 10+ år."

Nog om det, vad annat hände 2018 som var omvändande? Jag skrev en berättelse som var underbar.
Att jag har skrivit berättelser är inget nytt, jag har skrivit berättelser före och efter denna berättelse. Några kanske är till och med bättre än vad jag själv tycker.
Men i april 2018 skrev jag en berättelse som för mig var väldigt rörande. Jag har aldrig känt så för en berättelse förr... Låt mig ta ett exempel: Det fanns ett stycke i berättelsen där karaktärerna diskuterar "Vad ska vi göra när allt detta är över"?
Och medan jag skrev det så märkte jag att jag höll själv på att bearbeta den frågan: Jag hade blivit förälskad i min berättelse och mina vänner i den. Och nu höll den på att ta slut, så vad ska jag ta mig till nu då?
Ja, och så skrev jag två andra längre berättelser under 2018 OCH en novell som jag skickade runt till mina vänner. Fråga bara så kan jag för all del skicka den till dig! De två andra berättelserna tror jag inte jag gör så mycket med, men man vet aldrig. Det fanns mycket som var bra i dem också!

Så vad väntar mig år 2019? Till en början så ska jag på praktik från Januari till och med Februari. Platsen är fixad. Och så ser vi om jag har mera tur att få fixat ett sommarjobb i år. Ska göra reklam för mig själv på praktikplatsen.

Sedan, och detta ser jag i synnerhet fram emot, så ska jag skriva om den berättelsen jag lade undan. Det ska bli roligt! Jag har flera idéer på hur jag skulle kunna utveckla texten och brodera ut en massa händelser.
Sedan så tror jag hårt på rutiner. Får skriva ett skilt inlägg om det en annan dag. Men så jag har slagit fast ett schema som jag hoppas kunna följa i vått och torrt. Får sedan se om det håller, men iallafall.

Och så har jag satt upp en läsutmaning. Jag har för all del tjuvstartat med den, har redan betat av en bok och håller på att beta av den andre. Och har plockat ut böcker ur min privata samling och lagt dem åt sidan. Och flera är på väg med posten.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; om jag träffar en kvinna som aspirerar på att bli fru Lille John så måste hon vara medveten om att mina böcker låter hon bli!
På tal om det där med att gifta sig och skaffa barn... Fortfarande planerar jag inte att skaffa en kvinna och börja skaffa barn. De säljer fortsättningsvis inte delarna vid Claes Ohlsson, oberoende vad Kekkonen-generationen tror.

Gott nytt år osv.

Problemet med dopning (från en uppsats i nian)

Jag läste nyligen denna artikel på Yle. Och det fick kugghjulen att snurra och jag kom ihåg då jag gick i högstadiet typ 2005 tror jag det var. Måste nästan räkna på fingrarna, men är för lat för det.

Det hade visst varit någon dopningsskandal ute i världen då, om jag inte minns fel.
Iallafall, till modersmålstimman så skulle vi skriva en uppsats med inledning, avhandling och avslutning där vi redogör för våra egna tankar om dopning i sport. Vad skulle kunna göras åt det? Rätt ambitiöst för ett gäng nior kan någon säkert tycka. Men jag hade inga problem med det, för jag kunde redan på den tiden bullshitta mig genom modersmålstimmarna. Och inte var det som att jag inte alls funderade på världsproblem på den tiden.

Min lösning på dopningsproblematiken? Problemet med dopning var ju att vissa gör det för att bli bättre, eller hur? Och då blir det väldigt orättvist, eller hur?
Skulle inte det då verka logiskt att ändra på reglerna så att man måste dopa sig för att få vara med? Alla sportfånar dopar sig, ingen blir exkluderad, problemet är löst!
Den teorin presenterade jag i min uppsats, med inledning, avhandling och avslutning, där jag enligt min bästa förmåga lade fram mina argument för denna lösning!

Minns inte vad jag fick för betyg i uppsatsen, men jag tror att läraren hade plitat ner "en intressant lösning" i marginalen.

Så det är en liten rolig historia, tycker jag. :D Något att underhålla er med.

En störig lista

Bland alla positiva och underbara listor om hur underbart det är med jul och snö och allt så behövs det lite irritation emellanåt! Humbug, haha! Så därför fyller jag i en lista jag stal från Karolina!

Vad är det absolut störigaste du vet?
Det absolut störigaste....? Eftersom jag har av naturen ett hett temperament så antar jag att ett kort svar kunde vara "Bullshit". Bullshit kan sen komma i olika former.

Men om vi tar en sorts bullshit som jag har hört mycket av, speciellt då jag vill skriva böcker:

"Det KAN gå dåligt, det KAN vara att det tar flera år, du får arbeta LÄÄÄNGE på det, det är SÅ SVÅÅÅRT..."
I sådana fall har jag lust att gripa personen i nacken och slänga ut denne ur mitt hem! Jag har under min uppväxt hört flera gånger hur svårt vissa saker är, hur mycket man hamnar och jobba för det ena och det andra.... Och alldeles för ofta har jag lyssnat på den skiten och gett därefter upp på många saker, saker som jag ville göra, för det KAN ju hända det ene och det andre! Och jag pratar inte bara om potentiella karriärer, studier och drömmar om att bli rockstjärna och sånt.

Så det är väl bäst att jag undviker att göra det jag vill göra och istället spelar säkert....

Fuck that noise! Det gör mig skitförbannad, dessa agenter som vill bevara status quo!

Vad tror du andra stör sig på med dig?
Jag ser ibland ut som om jag inte alls lyssnar på personen som pratar, fast jag gör det. Speciellt om jag säger sådana korta kommentarer som "okej" eller "mmhm". Jag har blivit uppfostrad till att artigt låta personen prata färdigt innan jag börjar lägga fram mina åsikter om frågan. Så det kan leda till att personen i fråga tror att jag inte hör på.

Sen så är det väl inte särskilt roligt att umgås med den sortens typ som har åsikter om din favoritfilm eller tv-serie. Men till mitt försvar så kan jag säga att jag håller sådana tankar för mig själv såvida jag inte blir tillfrågad.

Störigaste personlighetstypen på fest?
"Ja, alltså jag är tuffast och starkast och hårdast! Jag super mest och har mest sex, se på mig och dyrka mig!!"

Var en gång på en fest i Åbo där det fanns en sådan ungdom. Och jag säger ungdom, han var väl 19 eller så och jag var 26. Och han försökte hävda sig själv gång på gång och påstå att han lyfter si och så mycket i bänkpress, tränar MMA och allt det där. Och sen försökte han pusha mina knappar.

Själv full att jag inte orkade lyssna på vad han sa. Hans sista kommentar var "Min kuk är större än din och jag knullar bättre!"
och min reaktion var "Jaha. Har du öl?"


Någonting du stör dig på i kollektivtrafiken?
Nu åker jag inte så mycket kollektivtrafik, så jag tänker bara prata om trafiken.
Bilister som inte blinkar innan de svänger! Dessa idioter tycks lida av föreställningen att jag besitter en förmåga att kunna läsa deras tankar och vet därför av instinkt hur de kör.

Och bilister som nosar mig i röven då jag kör. Kanske om jag tvärbromsar så lär sig denne idiot något om att hålla avståndet efter att denne har betalat för skadorna på min bil?

Andra offentliga platser där folk borde vara mindre störiga?
Hmmmm, vad finns det...

Störigaste personen på kontoret?
Jag tänker översätta "kontoret" till jobbet.

När jag jobbade som diskare på en färja så fanns det en typ där som var riktigt störande. För han ville vara en alfa-hane. Vilket betydde att han var en översittare, ful i mun och försökte dra de grövsta/snuskigaste skämten och ville framhäva sig själv som en riktig macho karlakarl. Föreställ er att arbeta tillsammans med en typ som vid varje tillfälle försöker vara stor och tuff.
Har inte sett honom på åratal. Lika bra det.

På Internet?
Ja, nu finns det orsak till att jag inte debatterar: För folk kan inte debattera. Jag har lärt mig att debattera handlar om utbytandet av kunskap och diskuterandet av ett problem och att man eventuellt kommer fram till en lösning på detta problem.
Och internet är fullt av förväxta tonåringar som tror att debattera är samma sak som intellektuell kukmätning, vem som har störst kunskap och kan på det mest stöddiga sättet presentera sin långa och tjocka kunskap och är därför per definition bäst. Nevermind om den kunskapen kommer från sådana bullshit-källor som The Young Turks. Därför debatterar jag inte med dem, jag vet att inget gott kan komma ur en sån diskussion. Som att debattera med en tupp.

Och don't get me started på allvarliga diskussioner som är baserade i "jag TYCKER att..." Jag kunde inte bry mig mindre i vad du tycker om saker.

Det mest irriterande ljudet?

Uhmmm.... Modern EDM-musik? Tycker att det har förstört popmusik i största allmänhet.

En grej du stör dig på med dig själv?
Väldigt mycket.
Mera än vad jag borde.

Det störigaste en person kan göra på en dejt?
Vispa på telefonen är något jag inte tål. Förstås, nu har jag inte varit på en dejt sen 2011, men iallafall. Man undrar ju vad tusan jag gör ens där om telefonen är mera intressant.

Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?

Börja inleda ett förhållande med en annan person då denne fortfarande är i ett förhållande med den förstnämnda parten.

Det är störande.

Någonting du stör dig på, men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?
Well, jag är alltid redo att käbbla med fans om filmer och böcker. Till exempel Dr Who. Jag har inte kollat den serien sen den elfte doktorn, då Moffat var in charge. Och jag kan fortfarande käbbla med Dr Who-fans som grät då den och den scenen hände, och bli irriterad på då fansen inte helt enkelt förstår varför den doktorn och den episoden var hemsk! Lite känslor här, lite vacker musik där, en sassy mary sue och voilá: serien är så uuunderbar, trots att karaktärerna är platta och handlingen är lika osammanhängande som Trumps politik.

Så ni förstår: Jag är alltid redo att såga ner en science fiction-serie som jag inte har sett på åratal, för att just då avskydde jag den så hårt. Jag inser nog själv hur löjligt det är så därför håller jag det för mig själv såvida jag inte blir tillfrågad. :D

Sen stör jag mig också när någon säger att de gillar en film eller tv-serie, men kan sen inte säga varför. Notera här att jag inte ber om att någon ska kunna ge en bra ursäkt till varför de gillar något, men jag vill höra något mera konkret än "För att den bara var det!".
Tänk på en film du såg som du älskade: VAD var det med den som du älskade? Var musiken underbar, var storyn gripande (och varför var den gripande? Identifierade du dig med huvudpersonen), var miljöerna vackra?
Det räcker inte med "För att den var awesome". Och svaret behöver inte heller vara långt, i många fall nöjer jag mig med ett enkelt svar som "Jennifer Lawrence gör ett bra jobb".
Här är min recension av filmen The Dawn of the Dragonslayer, där ser ni vad jag menar.

Är det störigt att störa sig på grejer?

Nja, det beror på varför man stör sig på saker. Om vi tar Dr Who igen som exempel: Orsaken till att jag stör mig så på det är för att jag älskade ju serien så mycket och såg så mycket potential i den och så får vi bara skit! Samma gäller det mycket nördigt, då jag ser en film, tv-serie eller läser en bok och blir irriterad så är det för att jag ser vilket potential som fanns här till att berätta en episk berättelse! Och så blev det skit istället! Ayi-ayi-ayi.... En av orsakerna till att jag älskar att skriva. Ska något göras ordentligt måste man göra det själv!

Men andra, mera allmänna grejer? Nja, det beror på där också. Jag känner personer som bara gnäller 24/7. Det är förstås irriterande.

On Bullshit av Harry G. Frankfurt

Jag försöker ju som känt läsa så brett som möjligt. Och ibland känner jag för filosofi (jag skrev ju det i studenten back in the day) och ibland ramlar man över en titel som låter rolig och som ser bra ut i ens bokhylla.
Dessutom så tänker jag att temat är väldigt aktuellt, speciellt i dessa tider med sådana koncept som "fake news" och "alternativa fakta".

Dagens bok är On bullshit av Harry G. Frankfurt. Harry är professor i moralfilosofi vid Princeton-universitetet. Han har tidigare publicerat en del andra böcker och essäer.
Så vad handlar "On bullshit" om?

För det första vill jag börja med att säga att denna bok är egentligen en essä. Den är bara 67 sidor lång och formatet är så litet att det är som ett häfte. Som tur är så bullshittar ingen och påstår att det är ett långt verk, det står på insidan att "denna essä var publicerad för första gången i The Raritan Review." Jag läste igenom allt på mindre än en timme.

Frågorna som driver Harry i denna essä är kort och gott
"Varför finns det så mycket bullshit och varför är vi människor så lätta att acceptera bullshit?" 
I äkta akademisk anda så börjar Harry med att definiera bullshit. Exakt vad är bullshit? Han jämför uttrycket bullshit med andra uttryck som balderdash, hot air och phony med mera. Detta pågår en god stund.

Han jämför också en bullshitter med en lögnare.
Vad skiljer en bullshitter från en lögnare? Kortfattat så ger han förklaringen att en lögnare ljuger för att lura dig. Men en bullshitter vet inte ens själv om det hen säger är sant eller inte, faktiskt så bryr sig inte bullshittern i detta för bullshittern är bara intresserad av att presentera en bild av sig själv.

Ta till exempel följande påstående

"When I begrudgingly signed the Omnibus Bill, I was promised the Wall and Border Security by leadership. Would be done by end of year (NOW). It didn’t happen! We foolishly fight for Border Security for other countries - but not for our beloved U.S.A. Not good!

-Donald Trump, hans twitter

Vad säger detta tweet om Trump? Vad för bild försöker han förmedla här?
-Han blev tvingad till signera ett dokument, som dessutom bara visade sig vara bullshit
-Han är en handlingens man, han vill att saker ska gå snabbt och effektivt, men det händer aldrig för alla andra förutom honom är inkompetenta!
-Han bryr sig om armén, alla dessa unga män som kämpar och dör för sitt land i andra länder!
-Han bryr sig om sitt älskade USA, mera än alla andra som tycker att USA ska ta hand om andra länder.

Så varför är detta Bullshit? För att Trump antingen inte vet eller så talar han helt enkelt inte om varför han nu inte fick väggen och mera kontroll, utan han bara öser galla över de stygga människorna som tvingade honom att signera dokumentet. Detta tweet saknar egentligen någon riktig information, annat än "Väggen och gränskontroll blev inte givna till mig då jag tyckte det och jag är arg på det". Vilket är definitionen på Bullshit: Tomt prat som Trump häver ur sig.
Notera: Trump ljuger inte nödvändigtvis här. Detta är något som han på riktigt tror. Han kan ha fel fakta bakom sig, men han ljuger inte. Åtminstone inte om vi utgår från att han upplever sig själv tala sanning här.
Och det gör allt detta till bullshit!

Så vi har nu rett ut vad en bullshitter är: En person som inte nödvändigtvis ljuger, men inte heller talar sanning och är för det mesta inte alls intresserad av huruvida det faktiskt är sanning eller inte.
Så varför accepterar vi Bullshit?
Harry svarar kort och gott att bullshit är lättare att acceptera för att det gör dig mindre upprörd. Låt oss återgå till Trumps tweet. Det att Trump tror på detta själv, att detta är vad han säger och att det kanske ligger ett visst korn av sanning i det (som att det inte ännu har byggts en vägg), gör att man blir lite irriterad på honom. Men förutom några arga kommentarer på twitter lär inget värre hända.

Säg däremot att Trump hittar på allting här: Omnibus Bill handlade aldrig om muren och säkerhet vid gränsen, det nämns inte överhuvudtaget! Trump hittade bara på allt för att kunna pressa sin agenda vidare! Det skulle innebära en massa problem för honom själv: Om det är klart att han ljuger här, hur mycket annat har han ljugit om tidigare då? Katten är på uppe bordet nu!
Eller värre: tänk om han börjar bli senil, han vet ju inte vad det är han signerar!

Betyg
Essän känns väldigt aktuell i dessa tider! Därför rekommenderar jag att ni läser den om ni får tillfälle! Det finns så mycket bullshit där ute i världen och massan bullshit slutar inte växa! Jag blev medveten om bullshit redan som litet barn på 90-talet och inte är det som att bullshit har minskat precis.

Det tragiska jag tycker bara är att den är för kort. Den rör i en massa koncept väldigt lätt, medan jag tänker att man skulle ha kunnat utveckla detta mera. Till exempel just delen om varför vi accepterar bullshit är väldigt liten. Jag har delgett lite en del av vad han säger här, men han pratar också lite om det där med att man kan acceptera bullshit som stämmer överens med ens egna världssyn (t.ex hur personer som är rasister gärna accepterar påståenden som "invandrarna våldtar våra kvinnor!")
För mig är det ju just den delen som är intressant! Och detta skulle kunna utvecklas till ett helt kapitel i en tjock bok!

Kindred av Octavia Butler

En bok av en afroamerikansk författare

Jag antar att jag tjuvstartar med min läsutmaning. Jag förlorar väl några poäng hos jultomten som tack. Men orsaken till detta var för att dagens bok helt enkelt inte gick att lägga ifrån sig!

Octavia Butler, mina damer och herrar. Jag hade väldigt svårt att bestämma var i min läsutmaning jag skulle placera henne?
Hon är en afroamerikansk författare ja. Hon är också en kvinna och en lgbt-person. Och hon skrev lite science fiction, men jag skulle inte kategorisera denna bok som ett science fiction-verk.

Men dagens bok handlar till en stor del om den afroamerikanska befolkningens historia och deras förhållande till sitt förflutna. Den läses under Black history month i USA och kommer upp i diskussioner om litteratur som berör det afroamerikanska folkets historia.
Därför tycker jag att jag kan bocka av henne på min lista som "afroamerikansk författare".

Tyvärr dog Octavia Butler år 2006, hon blev bara 58 år gammal. Ännu en strålande författare som jag upptäcker inte så länge efter att de har dött. Som tur är så var hon väldigt aktiv.

Handlingen
Dana har nyligen flyttat in tillsammans med sin man i en ny lägenhet. Han är en författare och hon försöker bryta sig in i fältet och deras liv verkar vara helt okej. Förutom att hans föräldrar inte riktigt var hundra procent okej med att de gifte sig till en början, så är allting bra.

Plötsligt rycks Dana ur sitt sammanhang! Hon landar bakåt i tiden i sydstaterna, inte särskilt långt från där hon och hennes man bor. Där upptäcker hon att en liten rödhårig pojke håller på att drunkna i en å, men hon lyckas rädda honom! Och det blir upptakten till en massa problem.... Hon är ju trots allt bara en neger i sydstaterna på den tiden.

Boken fortsätter med att Dana slungas tillbaka till vår tid och tillbaka igen till denna tid. Den gemensamma nämnaren är att hon slungas alltid tillbaka då den unge pojken svävar i livsfara och att hon slungas igen framåt till vår tid då hon är döende.

Perioderna på hur länge hon är borta ur vår tid varierar också. I den första turen är hon borta i bara några minuter. Nästa gång är hon borta flera dagar. I den första perioden är hon bara några timmar hos den unge pojken, nästa gång är hon i flera månader.
Varför händer detta?

Om boken
Jag hade svårt att lägga ner denna bok. Det var den sortens bok som man tänker "jag ska bara läsa några sidor, sen diska och tvätta kläder", sedan säger det PANG och så har det gått tre timmar och man har läst halva boken! Faktiskt, jag läste denna bok i sammanlagt tre långa sittningar.
Språket är underbart, inte för mycket såsande, inte för lite såsande....

Jag vill egentligen fortsätta berätta om handlingen för boken innehåller flera twists och mera konstigheter, men jag vill inte heller spoila berättelsen. Så jag kan nämna något annat: Denna bok handlar inte heller bara om rasism. Man skulle kunna tro det eller hur, i min presentation av handlingen så skulle man tro att det bara handlar om hur det afroamerikanska folket led. Och jo, en stor del av boken handlar om just slaveriet och också hur samhället var konstruerat på den tiden så att slaveriet kunde existera. Och det drar dessutom några paralleller till hur det var på 70-talet då boken skrevs.
Men faktiskt så tar boken också upp flera andra teman som sexism, tidsandan, kärlek och rädsla för att förlora de man älskar, släktskap och familj. Jag gillar faktiskt delen om "kärlek och rädsla för att förlora de man älskar". Låt mig uttrycka saken så här: Det närmaste boken har till en skurk så är en person som är så livrädd för att bli lämnad att han inte drar sig för att tvinga en person att hållas kvar. Mitt hjärta ömmade för den karaktären, trots att det var sist och slutligen en skurk.

Octavia har sagt i en intervju angående denna bok att hon ville få folk att känna historia. Låter rimligt eller hur? Jag menar vilken idiot som helst kan googla om slaveriet och läsa in sig på det, men tyvärr så för många människor är det svårt att riktigt känna något.

Betyg
LÄS DEN! Om du tänker läsa en bok av en afroamerikansk kvinnlig författare, läs då denna! Jag kommer åtminstone att bekanta mig mera med Octavia Butlers verk i framtiden!

Och om jag inte ännu har lyckats övertyga er att läsa denna bok:
Harlan Ellison, en kille som blev känd bland annat för att vara arg och extremt kritisk, och som dessutom hade sagt till Octavia en gång i tiden att han inte kan läsa hennes verk för att hon skriver så hemskt, ÄLSKADE denna bok!
Han sa det samma som jag:
"I am driven to a despised cliché: I could not put it down! It is a book that simply will not be denied; its power is hypnotic"...."Kindred is that rare, magical artifact"..."Do not, I beg you, deny yourself this singular experience"