42 000 ord: Gamla hjulspår

Jag har igen svikit mitt löfte om att blogga mera om projektet. Mestadels berodde det på att jag inte hade så mycket att säga som inte redan hade blivit sagt. Jag har också varit väldigt upptagen under november månad (som om DET skulle stoppa mig!)

Men det fanns också ett annat problem: Jag var flera gånger nära att springa rakt in i fällan som kallas Writers Block.

Förra året och året före så kunde jag se fällan komma och kunde därför styra bort från den t.ex genom att kasta lite grus i det narrativa maskineriet.
Om det blev alldeles för fint så PLOT TWIST! Det har funkat alla gånger hittills!
Men nu plötsligt fungerade det inte! Det kändes tråkigt att skriva på projektet.

Faror härjar i Alvdalen och jag kunde verkligen inte bry mig mindre! Jag kastade in en plot twist (en karaktär dör, en hemlighet uppdagas) och inget ändrar. So what? Varför skulle jag bry mig om den dalen och de människorna (och alver) som bor där?
Trots det stakade jag envist mig fram med 2000 ord per dag! För jag är envis på det sättet.

Och det är först nu som jag inser vilken cylinder som inte avfyrade. Min huvudkaraktär var helt enkelt inte intressant.
Inte att hans premiss inte skulle vara intressant, för den gillar jag fortfarande. Men min huvudkaraktär är en passiv person som mer eller mindre dras med i äventyret när han egentligen bara ville ha en plats att sova. Inget fel i det, men det känns jobbigt att skriva en sådan karaktär!
Varför?
För att han saknar glöd!

Min huvudkaraktär från förra årets projekt, han brann för något, han hade kämparglöd och han kastade sig huvudstupa in i berättelsen! Därför var han lättare att skriva om, för jag tyckte det var roligare! Denna karaktär? Han flyter passivt med i berättelsen med händerna i fickorna och mumlar något!
Fråga er själva det: Vilken skulle vara roligare att följa med? En passiv karaktär som mest flytar med i berättelsen för att hen råkar vara där?
Eller en karaktär som faktiskt VILL något, och är redo att kämpa för det?

Det var vid denna insikt som jag äntligen började ge min huvudkaraktär en sak att kämpa för. Här vid alltets slut, så börjar han äntligen se sitt ansvar inför hela universum. Detta blir punkten i hans liv där han vänder tillbaka.
Inget mera springande.

Och nu är allt bra igen. :) 42 107 ord skrivna nu och det tickar neråt.