Idag vid tvättstugan tog jag med mig boken Writers of the Future vol 26. Det är en jättebra antologi med science fiction äventyr.
Under tiden det tog för maskinen att tvätta och att torka i torktumlaren hann jag läsa igenom novellen Planteray Scouts av Stephen Sottong.
Det är en spännande och fartfylld novell som handlar om rymdscouter som åker till okända planeter för att granska om det finns liv där, om luften går att andas osv. I den 50-isch sidors långa berättelsen hann vår huvudperson Adrian åka med sin nya partner Lester till sammanlagt fyra olika planeter. De hann bli jagade av lokalinvånare och djur av alla sorter.
Jag fastnade i den och satt igenom hela berättelsen! Men det fanns några punkter där jag suckade besviket.
Författaren hade en tendens att beskriva väldigt kort. Tillåt mig att citera ett ställe:
We dove into the hatch just as the tentacles took advantage of the abscence of the field (kraftfältet alltså). The tentacles dragged the ship partway to the water before I got the hatch shut and the field back on. I engaged the antigravs and was in orbit before the decontamination cycle completed.
Under de tre meningarna hann huvudpersonen fly ombord på skeppet, stänga luckan, nästan bli neddragen tillsammans med skeppet, starta energifältet, starta antigraven och fly upp i rymden.
Jag gillade berättelsen för vad det var, men jag önskar att det hade funnits mera att läsa. Speciellt när allting sker ur första-person perspektiv.
Tänk t.ex om vi hade fått läsa hur det känns ombord på skeppet när tentaklerna drar det ner i vatten. Hur vår hjälte svär över att han inte får luckan stängd och hur en tentakel håller på att försöka klämma sig genom. Och hur han slungas bakåt när skeppet hoppar till då "antigraven" kommer på och skeppet tar fart.
Don't get me wrong, jag gillar berättelsen! Jag rekommenderar den, jag tycker Hollywood kunde göra nästa sci-fi film av den! Och jag själv propagerar gärna för att man inte beskriver för mycket! Jag tycker att majoriteten av dålig litteratur har för mycket beskrivningar!
Men här ligger berättelsen i den andra ändan: Det beskrivs för lite och det känns som att förtrollningen håller på att bryta. Mycket beror säkert på att detta var en novell, så det måste vara kort. Och tro mig när jag säger att den fortfarande var bra, trots sina brister. Men jag fick en påminnelse om varför lagom är bäst trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar