Varför valde jag inte en thriller eller ett kärleksdrama eller bara finlandssvensk misärporr? Jag har idéer som skulle kunna bli till sådana berättelser.
För att jag vill se något ljust ibland.
Jag brukar inte ofta prata öppet om mina problem. Jag är en typisk finlandssvensk man på det sättet, som inte pratar så öppet om hur jag mår. Det finns alltid de som har det sämre än mig, så varför skulle jag? Och ibland orkar man inte ens prata om sina problem just för att det betyder att man måste dra upp alltihopa igen.
Vad har detta att göra med min berättelse kan ni fråga? Väldigt enkelt: 2016 har hittills varit ett väldigt sugit år för mig på ett personligt plan. Trots att jag har haft mycket att glädjas för (som mitt arbete) och många vänner och familjemedlemmar omkring mig som jag vet att bryr sig om mig så har 2016 ändå varit ett väldigt tungt år.
Man skulle kunna säga att det började på senhösten år 2015 när min flickvän som jag älskade väldigt mycket lämnade mig. Jag tänker inte gå in på detaljerna, ni får fråga dem av mig om ni vill veta, men jag kan säga så här: Det var inte vackert. Det var ingen som skrek eller kastade något på någon, men det var inte vackert. Och det skar djupt.
Jag bet ihop och uthärdade. Visst ringde jag hem och pratade med familjen. Men för det mesta höll jag tyst om det och försökte gå vidare. För jag orkade inte tala om det då ännu, jag försökte tiga ihjäl det.
Men det bar jag på i evigheter och bär ännu på det.
Sen i somras hände en annan grej: Jag blev utkickad från akademin. Det kom inte som en överraskning, jag "studerade" då redan på förlängd tid och hade tappat motivationen redan typ 2013. Men när det kom fram så kändes det ändå som ett misslyckande. Det betydde att jag hade misslyckats med det som de flesta finlandssvenskar förväntas göra: Studera något snabbt som blixten och börja arbeta! Istället är jag nu en "dropout". En nörd med ett deltidsjobb med noll framtidsutsikter.
(Jag klarar mig ännu på mitt arbete, så ekonomiskt är det ingen fara på taket, bara så ni vet.)
Sen kan vi lägga till lite nyheter om hur piss världen är. Yle gör ett jättebra jobb.
IGEN, vad har detta med skrivande att göra?
När jag började tänka på NaNoWriMo så kände jag att jag ville ha något positivt. Jag ville inte skriva en till skräckberättelse. Eller en gangsterstory i en darwinistiskt grå värld.
Jag ville skriva ett äventyr, som utspelar sig i ett universum där de goda människorna kan vinna och det onda kan förstöras. Klichésvaret brukar vara "En värld jag kan förstå och som verkar vettig".
OCH jag kallar detta inte för en science fiction-berättelse för jag vill inte heller vara vetenskapligt korrekt. ÄKTA science fiction ska ju helst ha något mått av trovärdighet i sig. Det är jag inte intresserad av just nu, utan jag vill bara skriva om ett äventyr i rymden.
Därför: Rymdäventyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar