måndag 11 maj 2015

Gudfadern av Mario Puzo

"En bok som finns längst ner på din "att läsa"-lista. "
Jag har länge velat läsa Gudfadern. Jo, jag såg filmen först och tänkte att boken måste vara jättebra. Lång historia kort: Den var bra trots att den var lite klumpigt redigerat här och där och lite grym.

Handling
Gudfadern handlar om familjen Corleone som är en verksam maffiafamilj i New York på 1950-talet.  I centern av makten sitter Don Vito Corleone. I sin närhet har han sina tre söner Michael, Santino och Fredo samt den semi-adopterade irländaren Tom Hagen.
Corleone-familjen får problem med narkotikahandeln som alla andra familjer vet att kommer att bli en stor grej i framtiden. Men Vito vill inte gå in i handeln med narkotika. Men de övriga familjerna kan bli starkare om de går in före och senare ge sig på Corleone.

Lite tankar om boken
Det är svårt att återge en röd tråd för boken eftersom den har så mycket mera än bara en röd tråd. Det finns många olika karaktärer med sina egna berättelser, det finns flera olika vinklar till diverse händelser som vi får se.

Mario Puzo har målat upp världen som ett darwinistiskt samhälle, där de stora fiskarna äter de små fiskarna. Såvida inte de små fiskarna är smartare, större och tuffare än de stora fiskarna. Och med det så kan man kanske lyckas överleva i den världen.
En av mina favoritkaraktärer är Kay Adams, helt enkelt för att vi får se allting ur hennes perspektiv. För er som inte vet vem Kay Adams är: Kay är Michael Corleones flickvän. Hon är en snäll ung, vit amerikansk tjej som inte alls är insatt i maffian. Och hon får stegvis veta att Michael och hans familj är inblandad i organiserad brottslighet. Gång på gång ställer hon sig frågan vad hon ska göra för visst älskar hon Michael och hon vill vara en god blivande fru och uppfostra hans barn. Men hur länge kan hon blunda för det faktumet att hennes man är ett monster? Förstås, ingen säger att han är ett monster, han säger själv att han inte vet något om den organiserade brottsligheten. Men samtidigt är bevisen så överväldigande....
Dessutom blir hon hela tiden satt åt sidan. När Michael utför ett mord på en poliskapten och måste fly landet så får hon inte veta något. Han bara helt enkelt försvinner och är borta i flera år. Hon försöker ringa hem till hans familj, skriva brev.... De kan inte ge henne ett annat svar än "han mår bra".

Boken är klumpigt redigerat här och där. Mitt i allt får vi ett stycke på 30-50 sidor som förklarar Vito Corleones bakgrund, om hans barndom på Sicilien och hur han kom till amerika och blev Gudfadern. Det är inget fel på stycket, men det kommer lite "mitt i allt". Jag hade gärna sett det tidigare i boken.
Samma sak är det med en del kapitel som slutar med någon händelse och så handlar hela nästa kapitel om vad som hände. T.ex så slutar ett kapitel med att Vito Corleone kommer till ett bårhus med ett övertäckt lik. Han täcker av det och det visar sig vara Santino som har blivit mördad. Hela nästa kapitel handlar om varför och hur han blev mördad.
Denna teknik kan jag acceptera, men jag gillar det inte speciellt mycket. Det stannar berättelsen om vi måste börja blicka bakåt mot en flashback, då vi istället borde blicka framåt och fråga oss "vad händer nu?"

Betyg
Trots den klumpiga editeringen och ibland vulgära beskrivningar så gillade jag Gudfadern. Den är välskriven och har intressanta karaktärer vi vill följa.
Den får 7 av 10 i betyg.

3 kommentarer:

  1. Gudfadern är i mitt tycke ett bra exempel på en filmversion som är bättre än ursprungsmaterialet, mest för att Coppola har finslipat Puzos ofta råddiga historia. Det märks att Puzo baserat mycket av romanen på sådant han fått reda på som journalist, men han borde ha gallrat bort mycket av de orelevanta anekdoterna som konstant avbryter handlingen. T.ex. kunde man ha tagit bort biten om Lucy Mancinis vaginoplastik, för mer än en fjärdedel av boken handlar om henne och andra karaktärer som har inget med huvudhandlingen att göra. Det var också smart att flytta alla flashbacks från Vitos ungdom till andra filmen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet som jag har med filmen är att intrigen är knepig att följa. Det tog ett tag innan jag fick på klart varför alla fem familjers överhuvuden måste avrättas. Jag hängde med så långt som till Solozzos mord och då Michael lämnar landet..... Men det som kom sen var knepigt att följa. I det avseendet lyckades boken bättre med att förklara på vilket sätt alla familjer var kopplade.
      Dessutom anser jag att Kay var bättre gjord i boken för hon verkar mera realistisk. I filmen får vi knappt se henne och då är hon, sort of, nästan helt okej med Michaels arbete. Åtminstone startar hon inget familjedrama förrän i tvåan då hon äntligen lämnar honom.

      Radera
    2. Mjo, det stämmer att det blir svårare efter att Michael far till Sicilien och att Kay var mer synlig i boken. Överlag är jag villig att förlåta skavankerna i första filmen, men mest därför att andra filmen kompletterar ettan så väl.

      Radera