Min mask-armé

Nu har jag bott hem-hemma en längre tid. Och häromdagen när jag var ute på en promenad så passerade jag min gamla skola. Jag har hört att det stället kommer att rivas på grund av ordentliga mögelskador. Bara för det borde man salta marken och citera Silvetronen (från bokserien om Narnia):
"Död åt dig, du verktyg för den ondskefullaste bland häxor, sa riddaren. Du måste gå din undergång till mötes, på det att din härskarinna aldrig måtte kunna använda dig för att pina ännu ett offer!"

Men det är inte det jag skulle prata om idag. Utan det jag skulle prata om är på ett helt annat spår!
Barn är kreativa varelser. Jag har många vänner som tecknar jättebra och de flesta av dem säger "Jag doodlade under lektionerna då jag hade tråkigt".
Jag var inte så annorlunda. Visst doodlade jag lite, men jag gjorde annat också. Som byggde en mask-armé av piprensare i olika färger!
(här hade det varit ett bra tillfälle att fotografera några av dem, men tyvärr hittar jag dem inte här hemma)

När jag var liten älskade jag spelet Worms. Det GAMLA worms, från 1995! (Worms Armageddon? TSÖH, ni ungdomar har det för enkelt idag med era flygande får!)
Och någon dag på sexan skulle vi pyssla med något och fixa med piprensare. Jag tyckte det var roligt, speciellt när jag kom på hur man byggde worms-maskar! Efter det finns det inte så mycket att säga: Jag skaffade flera piprensare och byggde flera worms-maskar när jag hade tråkigt, som jag sparade i min pulpet.

Men det slutade inte där! Jag började ge namn på mina maskar och delade upp dem i truppförband! (Jag minns att ett hette Snabba Soppan, fråga mig inte varifrån det kom).
Och så skaffade jag en karta över Bennäs där jag satte nålar med färgade nålhuvuden på vissa ställen och fantiserade att jag på nätterna hade skickat ut mina "worms-trupper" för att utföra uppdrag på dessa ställen. Jag hade hittat på några fiender som jag hade mina trupper att kriga mot och så vidare.
För jag älskade idén av att det i vår vanliga tråkiga värld skulle finnas worms-maskar, som är ungefär fem centimeter höga, som hoppar omkring och gör uppdrag.

Säkert tyckte många klasskompisar att jag var konstig, men på sexan var det redan för sent för mig att vara "cool" ändå. Jag var ju som jag var och så var det med den saken.

Ungefär så här såg min karta ut.