Jag vet inte om jag behöver säga vad Orwell handlar om. När jag såg titeln på Steams julrea visste jag med det samma att detta spel handlar om ett totalitärsamhälle i stil med Orwells bok 1984.
Se så rätt jag hade.
Du spelar en person som jobbar på ett regeringsprogram som heter Orwell. Syftet med det är att förhindra terroristattentat och andra brott genom att kolla igenom folks datorer och internetprofiler, "ifall det är nödvändigt", vilket det ofta är.
Det låter precis som vad man tror: Du går igenom folks email och textmeddelanden och allt möjligt, tills du hittar tillräckligt med bevis för att arrestera personer. Dessa bevis kan vara ett ilsket facebookstatus i stil med "JÄVLA REGERING JAG VILL SPRÄNGA DEN!!!!111" eller bara att någon tyckte det var bra att någon bombning hände.
Det som stör mig med hela den processen är att det är bara vissa textramsor som är blåa. Dessa remsor lägger du till profilen på en misstänkt typ. Det leder tyvärr till att man slutar läsa noga, man letar bara efter den blåa texten at sätta i profilerna utan att egentligen bry sig i vad som står där. Människor är väldigt lata.
Sen kan jag inte låta bli att undra hur korkade dessa terrorister skulle vara? Jag menar de skriver textmeddelanden till sina medskyldiga att de var närvarande vid en bombning.... Smart? Det betyder att allt som terroristerna behöver göra för att INTE bli upptäckta är att kasta sin smartphone i floden och låta bli att använda datorn. Jag vet att det låter svårt för många som är fastklistrade i sin smartphone, men omöjligt är det väl inte?
Det FINNS nog en ramberättelse som handlar om en motståndsrörelse som vill störta regeringen. Den rörelsen ska du avslöja och se till att stjälpa... Eller så hjälper du dem.
Du ser allting från ditt skärmperspektiv, vilket betyder att du endast kollar meddelanden, telefonsamtal, mail, hemsidor osv.. Du spelar ingen karaktär som går igenom någons sopor eller något liknande.
Spelet var helt underhållande. Det är roligt om du vill pyssla med lite detektivarbete. Och det var precis lagom långt, på 3 timmar hade jag kommit igenom det. Just då det började bli trist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar