Sommarens läslista

Nu har jag fått semester från arbetet. Och jag har planerat in att läsa en del i sommar. :) Man kan säga att jag har gjort upp en liten inofficiell läslista över böcker jag  tänker läsa. Förstås kommer annat att komma ivägen, så listan hinner säkert inte bli klar, men so what. Jag kanske blir sjuk eller så blir det en regnig sommar.
Här kommer min läslista för i sommar:

• Fahrenheit 451 och The Martian Chronicles av Ray Bradbury. Fahrenheit 451 har jag redan läst en gång och jag vill läsa den igen! Martian Chronicles har jag haft i bokhyllan en tid nu och tänkt att jag ska läsa.
• Writers of the Future Volume 29 och 25. Jag har ett tag velat läsa en Writers of the Future-antologi. Och vad är då Writers of the Future? Det är en skrivtävling i USA dit en del amatörförfattare skickar in manuskript till science fiction och fantasy-berättelser. Den startades av L. Ron Hubbard och några andra författare, med syfte att ge opublicerade författare en möjlighet att synas. Kanske jag någon dag skickar in något dit?
• Starman Jones av Robert A. Heinlein. Heinlein är en författare jag har blivit mera och mera intresserad av. Han skrev Starship Troopers, vilket handlar om en armé-enhet i rymden. Men en en bok jag varmt rekommenderar är A door into Summer, som handlar om en kille som äger aktier i sitt eget företag men hans fru bedrar honom och han har inga vänner, så han bestämmer sig för att kryo-frysa sig själv och vakna upp tjugo år senare, som miljonär.
  
  Starman Jones, om man ska läsa baksidan, handlar om Max Jones. Han är en pojke som växer upp med en ensamstående mamma som i något skede gifter sig med en elak styvfar. Så han rymmer hemifrån mot den enda platsen han har drömt om att besöka: Stjärnorna! Han har studerat sin farbrors böcker om astrologi och planeter och hur man navigerar ett rymdskepp. Men så händer något.
  Låter som ett trevligt sommaräventyr för en förväxt pojke som också är intresserad av rymden. 
• A Princess of Mars av Edgar Rice Burroughs. Jag har länge varit nyfiken på herr Burroughs och har velat läsa något av hans böcker. Och denna bok låter som ett trevligt sommaräventyr det också! Och ja, det är denna bok bland annat som ligger som grund för John Carter-filmen. Huvudkaraktären heter John Carter, han är kapten i den amerikanska nordstatsarmén. Han kommer in till en grotta där han blir transporterad till Mars. 
• Conans Brethren av Robert E. Howard. Boken handlar inte om Conan Barbaren, utan den handlar om en del andra karaktärer som herr Howard också skrev om, som Solomon Kane och kung Kull. Jag har nu som då småläst lite ur den, men aldrig suttit mig ner och riktigt plöjt igenom den. 
• Kanonerna på Navarone av Alistair MacLean. Det är en slump att jag kom över denna bok som handlar om ett saboteringsuppdrag under andra världskriget. Men jag är rätt så nyfiken på den och tänker läsa den!
• Everything's eventual av Stephen King. Det är en samlingsvolym av noveller som King har skrivit.
• Mannen som ville bli vuxen av Danny Wallace. Den är biografisk och handlar om då Danny
  
  nyss hade fyllt trettio och gift sig. Han hade bosatt sig i en trendig del av sin stad, han går och sova i god tid och vaknar tidigt, han har bytt ut fredagsölen med kompisarna mot eftermiddagskaffe. Och han är glad över det! Han känner sig inte deppad över att inte vara en tjugoåring längre.
  Men så hittar han en gammal adressbok där han har skrivit up sina barndomskompisars adresser. Och han funderar på vad de gör nu, hur ser deras liv ut osv. Så han bestämmer sig för att söka upp dem och träffas för att prata minnen och kanske ta en öl eller sex.
  Jag tycker idén låter charmig och tilltalande. Jag är en sån där typ som ännu kommer ihåg de flesta jag umgicks med i lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Så tanken på att helt enkelt åka hem till dem och knacka på låter trevligt!

Vad gör en dålig film dålig?

Jag har pratat om dåliga filmer länge, men jag har aldrig attackerat en ganska stor fråga: Vad gör att en dålig film är dålig?

För det första har jag förstås inte det universella svaret. Smaken är som baken, den är delad och alla har en. Jag har sett en massa filmer som anses vara skräp och gillat dem, så fär mig är det bra filmer. Jag såg häromdagen House of 1000 Corpses och jag gillade den, jag tyckte den var underhållande. Samtidigt kan jag förstå att det finns folk som inte gillar den, som tycker att intrigen är skräp, skådespelarinsatserna är skräp och editeringen är skräp. Så för dessa människor är filmen DÅLIG.

Jag tycker det är bullshit att det kan delas ut Oscars för "bästa film". En "bästa film" torde vara en film som har perfekta skådespelarinsatser, perfekt handling som tilltalar precis allihopa, perfekta ljudeffekter, perfekta specialeffekter, perfekt regi, perfekt kameraarbete.... Och det finns ingen sån film! Det finns filmer som många människor älskar och lika många filmer folk avskyr! Det är omöjligt att göra en så underbar film! För "Bästa film" måste också tilltala precis varenda kotte som går och ser den.

Men vad utmärker då en dålig film? Vad kan jag, som har sett en del skräp och gillar en del skräp, möjligen tycka att gör en dålig film? Inte en "roligt dålig" film eller en ölfilm utan bara en dålig film?
Det korta svaret i mitt tycke är att en film är dålig om den är tråkig. Den är inte dålig om den har dåliga effekter, skådespelarna kan knappt få ur sig sina repliker eller berättelsen inte är logisk: Har jag tråkigt när jag ser en film så är det en dålig film i min bok!

Därför säger jag att sådana filmer som The Room och Birdemic inte är dåliga eftersom de var åtminstone underhållande i all sin skräpighet. Jag skrattade åt alla förvirrade skådespelare och hackig editering!
Men intrigen i Attack of the Killer Tomatoes t.ex var så slarvigt ihopsatt att jag inte orkade hänga med. Manos: Hands of Fate hade ett annat problem, allting bestod av alldeles för långa pauser mellan replikerna och scenerna var konstigt klippta. Så där var filmen lätt att följa, men precis allt annat var dåligt.
Dethär inlägget har jag suttit på i några månader innan jag publicerade det, för jag har inget annat svar än det: En dålig film är en tråkig film. Har den inget alls som kan underhålla mig så är den värdelös!

House of 1000 Corpses

 Dagens film har jag sett förr en gång. Men jag minns inget av den, och jag tror att orsaken var att jag då hade tillräckligt med alkohol i blodet för att sänka en elefant. Men inte för att filmen skulle vara dålig, utan bara för att jag var en ung korkad studerande.
Filmen är skriven och regisserad av Rob Zombie. Han är en musiker och filmskapare och ett skräckfan. Han har nu sitt eget band som bara heter Rob Zombie, men före det var han i ett annat band som hette "White Zombie". Hans fru, Sheri Moon Zombie, spelar också.
När din skräckfilm, som är ett kärleksbrev till gamla Drive-in skräckfilmer, har en regissör som heter Zombie i efternamn, så sätter det förväntningarna höga!

Handling
Ute på vischan finns en kombinerad bensinstation och ett museum. Allt detta heter "The Museum of Monsters & Madmen" och drivs av ägaren "Captain Spaulding". Det är ett museum fylld med en massa kusliga föremål och en slags lusthus-färd där Spaulding berättar om olika seriemördare som finns på display där. Bland annat den lokala legenden Doctor Satan, som experimenterade med sinnessjuka människor för att skapa en "övermänniska".

Våra huvudpersoner är fyra ungdomar som är på en bilutflykt genom USA. Syftet är att hitta udda attraktioner längsmed vägen och sen skriva en bok om det. De börjar stöta på problem, i synnerhet när deras bil kvaddar och de måste vänta hos familjen Firefly, som har en väldigt konstig hobby....

Om filmen
Editeringen är helt enkelt underbar! Den är konstig och därför älskar jag den! Det finns en del scener där vi plötsligt ser klipp ur en svartvit film, eller klipp från museumets tidiga historia. Och i vilken annan film som helst skulle det inte fungera, men när Rob Zombie gör det, så är det bra.
På tal om Rob Zombie som regissör, han vet vad han gör i denna film. Han har sagt att den är influerad av Texas Chainsaw Massacre och The Hills have Eyes, bland annat.
Hans band Rob Zombie hade gjort en låt tidigare som hette "House of 1000 Corpses". Det är en underbar grej med Rob Zombies musik: Hans titlar är så coola! "Living dead girls", "Trade your guns for a coffin", "Mars needs women", "Werewolf women of the SS".... Om du skriver och behöver en övning, ta en random titel från Rob Zombie / White Zombies diskografi och skriv en story kring det.

Rob Zombie har sagt att han i sitt filmskapande tar mycket inspiration från 70-talets skräckfilmer. Och det syns! I detta fall så känns House of 1000 Corpses som ett kärleksbrev till drive-in skräckisar. Och visst har det Rob Zombies särskilda stil som lyser igenom.
Hans fru, Sheri Moon Zombie, gör ett bra jobb i denna film! Hennes karaktär påminner om en psykopatisk Harley Quinn!
Filmen har mycket blod och våld. En beskrivning skulle vara Rob Zombie om han gjorde ett nöjesfält av en påhittad Ed Gein och gjorde en film av hela nöjesfältet. (Som när Disney gjorde Pirates of the Caribbean)

Betyg
Jag skulle bäst beskriva filmen som en "Halloween"-film. Den är inte genuint skrämmande, jag var aldrig rädd då jag såg den. Men den innehåller tillräckligt mycket skräckelement och "udda" saker för att den ska gå att se på Halloween. Tänk på det som om Rob Zombie hade haft ett nöjesfält!
Som ett skräckfan så ger jag filmen 7 av 10! Det var helt enkelt en rolig film!
Men det krävs också en speciell smak för att gilla den.

Yor: The Hunter from the Future

 Som jag måste understryka att är mannen!
Yor: The Hunter from the Future kom ut 1983 och vann en massa priser, som the Golden Raspberry för sitt soundtrack, sin temasång och sin huvudskådis, Reb Brown!

Handling
I vad som verkar vara en fantasy-ödemark finner vi hjälten Yor. Han springer omkring där för att leta efter sina rötter. Han vet inget om sitt förflutna, annat än att han har en medaljong kring halsen. När han får senare reda på att det finns en gudinna ute i världen som har samma medaljong bestämmer han sig för att leta efter henne. Längsmed vägen möter Yor barbarer, dinosaurier och robotar!

Om filmen
Den gjordes först som en miniserie innan den blev klippt ihop till en långfilm. Och det syns, när man tänker på att huvudintrigen om Yors förflutna blir mest aktuell först i slutet av filmen.
Ni läste rätt om robotar, för Yors värld utspelar sig en postapokalyptisk framtid, där mänskligheten har gått tillbaka till stenåldern. Jag älskar denna premiss, speciellt då stenålders-bitarna av filmen är ganska välgjorda.

Reb Brown, aka Yor, aka "The man"!

Mina favoritscener är ändå alla scener som är så spännande, så fullsprängda av manlighet, att Yors temasång börjar spela för att påminna oss om att Yor är mannen! Som t.ex denna scen!
Det negativa jag kan säga om filmen är mycket, produktionsvärdet är väldigt lågt, intrigen ligger lite överallt (Yor letar efter sitt förflutna, men blir kär i en kvinna som blir kidnappad så han måste rädda henne, han ger sig iväg på att leta efter sitt förflutna igen bara för att bli kidnappad själv och slå sig fri osv).
Men det är jag ändå helt okej med. Det värsta är Reb Browns barbar. Han ser helt enkelt för söt ut! Han är en blond blåögd tunn muskulös barbar som har ett smått oskyldigt leende hela tiden. Han ser ut att vara miltals från att vara Conan Barbaren!

Betyg
Yor: The Hunter from the Future är cheesig som attan! Men den är rolig på grund av det. Den får fem av tio poäng. Jag skulle inte rekommendera den till vem som helst, men vill man se tidigt 80-tals cheese.Eller snarare dåligt 80-tals cheese (80-tals mögelost, if you will) så rekommenderar jag denna film! Jag hade aldrig tråkigt när jag såg den, och det mina vänner är det värsta en film kan vara! Tråkig!

Stålmannens kalsonger

Okej, nu är jag trött på att höra skämt om detta, så nu tänker jag helt enkelt prata om det. Dagens tema mina vänner är Stålmannens kalsonger! Varför i hela friden har han dem utanpå sin kostym?! Han är en utomjording från Krypton som har lyckats få ett jobb som reporter på en tidning, samtidigt som han räddar världen från utomjordingar.... Och han fattar fortfarande inte att kalsonger ska vara innanför byxorna?

Svaret jag tänker presentera till er finns att läsa i boken Supergods av Grant Morrison. Svaret blir väldigt självklart när det blir presenterat. Är ni redo? Här kommer det:

Det är inte kalsonger. Det är en del av en "strongman"-uniform.
Ni förstår, när Stålmannen (och Batman och andra superhjältar) tecknades på 40-talet så tog man inspiration från bland annat cirkus. Och då den uniformen som en del akrobater hade OCH "the Strongman".
Ni vet, "Damer och Herrar, pojkar och flickor! Se hur Den Starke Kent kan lyfta en hel häst ENSAM!!"

Så där har vi svaret! Det är inte kalsonger, utan Stålmannen har helt enkelt på sig en 40-talsversion av en cirkus-act.
Ha en bra dag!