Visar inlägg med etikett dokumentär. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dokumentär. Visa alla inlägg

lördag 23 juni 2018

Några dåliga dokumentärer

Jag har yrat runt lite i den akademiska världen, så jag antar att jag vet åtminstone NÅGOT om hur man presenterar en analys och hur man skriver en avhandling. Jag vet inte hur man filmar dokumentärer, men jag föreställer mig att många av dem bör följa ungefär samma mönster: inledning, avhandling, avslutning.
Börja med att presentera en fråga avhandlingen tänker behandla.
Behandla de fakta som finns tillgänglig och analysera allting kritiskt.
Avsluta din avhandling med att berätta vad resultatet av din behandling är.

Trots detta finns det en del dokumentärer som inte alls följer detta mönster och det i sig är inte alltid fel. En dokumentär t.ex om J.D Salingers liv kan bara se ut på ett visst sätt, intervjuer med släktingar och vänner, historiker osv och försöka skapa en kronologisk bild av karlns liv.
Men en avhandling om Catcher in the Ryes inverkan på den amerikanska litteraturvärlden bör se helt annorlunda ut.

I mitt tycke så är en dålig dokumentär dålig om den
1) Inte har någon klar frågeställning som t.ex "Vem var Jack Uppskäraren?" eller "Inverkan som vårt kapitalistiska system har på samhället".
2) Inte intervjuar några personer som faktiskt vet något. Och nej, det räknas inte att det under en typ stå "Douchey McDoucheface, Professor". Professor I VAD? Vid vilket universitet? Vad har denna professor publicerat som handlar om ämnet som är relevant?
3) Använder högst tvivelaktiga källor.
4) Håller sig inte till ämnet.

Med det ur världen tänker jag kort presentera några dåliga dokumentärer för de bryter mot en eller flera av dessa regler.

Aliens on the moon: The Truth Exposed
Ja, visste ni om det? Det finns utomjordingar på månen! Hur vet vi det? En professor säger det, och en annan snubbe som har jobbat på NASA!
De visar i dokumentären bilder från månen som när man zoomar in dem RIKTIGT ordentligt (så att bilden är suddig!) så ser vi något som ser ut som en cylinder, vilket bara kan betyda en sak: Ett utomjordiskt kärnkraftverk! Flera suddiga bilder visar också vad som ser ut som pansarvagnsspår, broar, rörledningar och så vidare! Och luftvärnskanoner! Utomjordiska luftvärnskanoner finns på månen! Därför har inte någon åkt till månen flera gånger och därför har alla astronauter och alla som jobbade med månlandningarna tvingade av CIA att knipa käft!
Och vet ni vad det i sin tur betyder?! Det pågår ett gigantiskt intergalaktiskt rymdkrig mellan utomjordingarna på vår måne och andra utomjordingar! Det stämmer bra överens med det att folk har sett flera UFOn under 1900-talet än tidigare!
Kära nån... Jag behövde lägga mig ner efter att ha sett denna dokumentär. Den får pluspoäng för att den är fantasirik.... Och tusen minuspoäng för den bryter emot precis alla regler.

Den enda intressanta intervjun är med Edgar Mitchell, en astronaut som gick på månen. Han påstår att det finns utomjordingar där. Men han påstår också att det var utomjordingar som förhindrade att tredje världskriget bröt ut.
DMT: The Spirit Molecule
För er som inte vet, så DMT står för Dimetyltryptamin, och är en av världens starkaste hallucinogena droger. Med andra ord; om du tar det så börjar du se en massa konstigt skit.
Enligt denna dokumentär så finns DMT-molekyler i allting levande. Och det betyder att DMT är en portal till rymden. Det är inte hallucinationer du upplever om du tar DMT och ser konstiga utomjordiska former, din själ har på riktigt lämnat din kropp och flugit genom rymden till en annan galax och där träffat utomjordingar.
Det bekräftas av "professorer", shamaner och andra DMT-volontärer.

Huruvida DMT och andra psykotropiska droger skulle kunna använda terapeutiskt är ett ämne jag vet väldigt lite om, men denna dokumentär lyckas inte riktigt övertyga mig om att DMT skulle t.ex kunna bota depression.
Dokumentären börjar intressant, genom att berätta om DMT, lite om dess historia och så vidare. Men sen börjar vi komma in på just experter som påstår att de flög genom rymden och träffade Lord Rama.
Nevermind att DMT är en väldigt tung hallucinogen!

söndag 17 juni 2018

Några dokumentärer

Fortfarande ser jag gärna på dokumentärer som kan ha intressanta teman! Och på Netflix finns det onekligen en massa dokumentärer, men många av dem är rent ut sagt skräp.
Som exempel kan jag nämna en dokumentär om utomjordingar på månen, "Aliens on the Moon". Att det skulle alltså finnas utomjordingar på månen, som NASA vet om att finns där men det är så hysch-hysch om det, och det är därför NASA inte har återvänt till månen efter 70-talet. Ignorera det faktumet att deras budget blev strypt....
Vad för bevis presenteras det i den dokumentären? Suddiga bilder som "ser ut" som byggnader och "forskare" (säg inte i vad, om det är astrologi eller konstvetenskap) som säger att det "kan" finnas utomjordingar på månen.
Eller varför inte "The Propaganda Game", som handlar om hur västvärlden totalt har missförstått allt som händer i Nordkorea, det är ju ett underbart land. Det visar ju en film som gjordes av en filmskapare som blev inbjuden till att bo på lyxhotell där, få guidade turer och filma allt det vackra med Nordkorea. Inget skumt där, nej! Frågan i den dokumentären är väl "vad är sanning?" Också känd som en "Whataboutism". "What about allt det bra med Nordkorea??"
Kanske jag någon dag borde skriva ett inlägg om bullshit-dokumentärer?
1. American Anarchist
Ibland ser jag en dokumentär om en person för att jag vill helt enkelt ha svar på frågan "vad tusan tänkte personen?"
Min första dokumentär handlar om författaren bakom den ökända boken The Anarchist Cookbook, William Powell. Kortfattat så är det en manual för hur du bygger bomber och vapen hemma med hjälp av sådant du kan hitta i ditt hem. Boken har varit kopplad flera gånger till hemska terrordåd och bombningar runt i världen.
Så ni kan förstå varför jag frågar mig "Vad tänkte herr Powell?" Vad trodde han skulle hända då han skrev och publicerade den? VARFÖR i hela fridens namn skrev han och publicerade den?!

Dokumentären i fråga är mest Powell som pratar till en kameraman och en person som intervjuar honom, men han har intressanta saker att säga. Som exempel kan jag nämna helt kort varför han gjorde det.
Delvis så var han ung och arg.
Delvis så var det politiska klimatet i USA på 70-talet som det var, Powell trodde helt enkelt att USA snart skulle vara antingen en fascistisk polisstat eller ha ett fullskaligt inbördeskrig mellan Svarta Pantrarna, kommunisterna och så vidare...
Så hans tanke var att han skulle utrusta de vanliga matti meikäläinen med vad som krävdes för att slå tillbaka.
Och visst hade Powell senare ångrat att han skrev den och försökte stoppa den från att säljas vidare, men vid det skedet hade han redan sålt rättigheterna så han kunde inte stoppa det. Han tog sedan dess avstånd från boken så långt han kunde, i hopp om att den skulle dö en tyst död.

2. How the Beatles changed the world
Jag gillar The Beatles. De var och är en samling bra musiker. Men den s.k "Beatlemanian" har alltid intresserat mig nästan mera! För det är intressant att ta reda på vad Beatles gjorde på den tiden som ingen annan hade gjort som gick så bra. Kända musiker fanns redan på den tiden, också sådan musik som vuxna inte nödvändigtvis lyssnade på. Elvis till exempel hade varit igång en lång tid före The Beatles.
Dokumentären tar därför inte bara upp vad The Beatles gjorde, utan den tar också upp vad annat som hände i världen och i synnerhet i England som bidrog till deras framgång.
Det plus pojkarnas egna input blandade ihop en perfekt cocktail.

3. Hip-Hop Evolution
En dokumentär-serie, men en intressant sådan. I stort sett handlar det om hur hip-hop musiken växte fram ur Bronx från dess funkiga rötter, hur det utvecklades och spreds och är idag en miljondollar-industri. Det finns intervjuer med en massa gamla artister som fanns med då det startades och det finns också intervjuer med en del artister som ännu är aktiva idag.


måndag 19 februari 2018

Tre (+4) dokumentärer

Jag ska inte ljuga: Jag stal denna idé från Ida. Men jag läste hennes inlägg och tänkte helt enkelt att "hey, jag skulle kunna göra likadant, för jag ser också gärna på dokumentärer"!
1. The Other F Word
Vad händer när punk-rockare, som spenderade sin tonårstid och ung vuxendom med att rebellera mot systemet, plötsligt blir medelålders män och har egna barn? Hur balanserar de punkrock-livet med att stå på scenen och skrika "Hey motherfuckers!" ? 
Vi får i denna dokumentär följa med en rad kända musiker från punk-världen och få höra deras tankar på faderskap, om deras uppväxt och deras egna relationer till sina föräldrar.
Sist och slutligen en väldigt hjärtvärmande dokumentär.

2. Being Elmo: A puppeteers journey
Jag växte inte upp med Sesame Street och jag känner inte heller någon som gör det. Men jag känner till serien och jag känner till några av karaktärerna från det barnprogrammet och vad programmet handlar om.
En av karaktärerna, Elmo spelades av Kevin Clash från det att karaktären skapades mellan 1984 och 2014. Dokumentären handlar helt enkelt om Kevins liv.
Det som gjorde att jag ville se dokumentären är helt enkelt för att jag var fundersam på hur en människa blir en puppeteer. Liksom vad för serie händelser leder till att en person tar upp ett sådant yrke?
Och jag ska erkänna att jag blev väldigt positivt rörd av Kevins livshistoria. Inte för att han kom från ett skitfattigt område och blev rik (vad jag förstod så hade båda hans föräldrar jobb). Utan för att Kevin finner en genuin glädje av att få spela en karaktär som gör så många barn glada.
Denna finns på Netflix! Se den där!
3. Roman Empire: Reign of Blood
Denna dokumentär skulle jag inte vilja kalla helt för en dramadokumentär. Det finns en del intervjuer, men en del av händelserna har dramatiserats.
Denna dokumentärserie handlar om den romerska kejsaren Commodus och hans liv från tonåring upp till sin död. Vad jag tycker är intressant är alla förklaringar bakom en del företeelser, som t.ex hur Commodus väg till tronen egentligen var rätt ovanlig (Han far och farfar var båda kejsare före honom, så han ärvde helt enkelt titeln, det var vanligare på den tiden att kejsaren helt enkelt utsåg en person till att bli kejsare efter honom, även om det inte fanns ett blodsband).
Finns på Netflix! Rekommenderas VARMT! Om du är en hobbyhistoriker och vill höra historier om en romersk kejsare så rekommenderar jag denna!

4. BBCs Hiroshima
Denna dokumentär handlar, kort och gott om atombomben som föll över Hiroshima. Men den handlar också om så mycket mera än det:
Den pratar om byggandet av atombomben, hela Manhattan-projektet. Den talar också om kriget mellan USA och Japan, varför det började och hur det pågick. Det handlar om hur bomben transporterades till sin bas och vad som hände där. Den handlar förstås om hur bomben fälls. Den handlar också om hur det var att befinna sig i Hiroshima efter att bomben hade fallit, det svarta regnet och all död och strålningen som efteråt mördade flera människor. Och så handlar den om efterskalvet, vad som hände i Japan efter bombningen, hur kejsaren klev över regeringen för att få slut på kriget.
Det finns intervjuer med historiker, men också japaner som hade överlevt bomben och piloterna som släppte bomben.
Oerhört intressant dokumentär om ett ämne som inte får glömmas!
Den finns på Netflix!


4½ Twice
På tal om Hiroshima.... Denna dokumentär handlar om Tsutumo Yamaguchi. Och vem är det? en person som överlevde de båda atombomberna som släpptes i Hiroshima och Nagasaki. Han förlorade hörseln och fick allvarliga brännskador som ett resultat.
Men det skulle dröja till 80-talet förrän han skulle för första gången öppet prata mot atombomberna och börja viga sitt liv åt fredsaktivism. Den gamla farbrorn skulle se rött om han hade läst vad Trump hade tweetat om atombomberna....Han dog 2010, 93 år gammal. Så han behövde inte se det.
Finns på netflix.
5. Jim & Andy
År 1999 kom ut en film som hette Man on the moon. Det är ett biografiskt drama om livet som komikern Andy Kaufman levde. Huvudrollen i filmen spelas av Jim Carrey, som jag inte behöver presentera för er.
Rollen var väldigt viktig för Jim. Andy var Jims idol då han var liten så Jim tog rollen helt på allvar. Det är en väldigt intressant dokumentär när man tänker på att det handlar om en man som fick chansen att spela sin hjälte. Det är något överväldigande med hur allvarlig Jim är när han pratar om sin relation till Andy.
Dokumentären pratar också förstås om Andy Kaufmans liv och uppväxt. Och hur komedigenren såg ut på den tiden och exakt vad som var annorlunda med Andys rutin. Och Jim carreys liv likaså.
Finns på Netflix.
6. Black Panthers: Vangurad of the Revolution
Jag brukar titulera mig själv som hobbyhistoriker. Och Andra världskriget känns det som att jag redan har betat av, jag är klar med det för stunden. Däremot finns det mera saker i den lite mera moderna eran som jag inte alls känner till. Som t.ex Black Panther-rörelsen i USA. Denna dokumentär var jätteintressant, den talar en del om hur det vara att vara en afroamerikan i USA på 60-talet. Hur och varför det uppstod och vad som hände sen.
Finns på Netflix. 

måndag 3 augusti 2015

Ryska Revolutionen av Robert Servic

A non-fiction book
Jag är lite av en hobbyhistoriker. En såndär snubbe som kommer att läsa historia på min fritid då jag är en pensionär.
Den ryska revolutionen som ledde till att tsarväldet störtades och att Sovjetunionen bildades har intresserat mig en liten tid nu eftersom jag vet för lite om det. Det enda jag vet har jag lärt mig från gymnasiet och där lärde jag mig: "Bolsjevikerna dödade tsaren och hans familj. Sovjet bildades". Vilket är sant, men det finns så mycket mera info om det som jag inte besitter!
t.ex varför just bolsjevikerna? Varför bildade just de en regering och inte andra makter? Varför ägde revolutionen rum? Kunde det ha stoppats? Hur fungerade egentligen tsarryssland?
Hur påverkade revolutionen egentligen den vanlige bonden och inte en "stadskommunist"?

Jag hittade en nätt liten bok av Robert Servic som behandlar just detta ämne. Han svarar på många av mina frågor.
Jag tänker ge poäng till Servic för att han behandlar flera frågor ur flera olika perspektiv. T.ex revolutionen. Många sovjetiska och ryska historieforskare tycker att revolutionen bara var ett nådaskott i nacken på en hemsk stat. Många amerikanska forskare (anti-kommunistiska) menar att det var en statskupp av ett gäng maktgalna huliganer. Problemet med att det finns såna här forskare är att de inte presenterar en objektiv bild, utan vi får en färgad bild som antingen gör t.ex Lenin till en hjälte eller till en brottsling.

Det är mycket tal om politik i boken, t.ex om hur partierna bildades efter tsarväldets fall, om vem som satt i regeringen då tsaren störtades osv osv...
Det första kapitlet var mest intressant i mitt tycke som handlar om upptakten till revolutionen. Som berättar om varför en revolution nästan var oundviklig och vad som skulle ha behövts för att avvärja den.
När man läser historia bör man komma ihåg att det finns aldrig endast EN förklaring till en större händelse. Ofta finns det en serie händelser som leder till ett resultat.

Betyg
Den var lättläst och väldigt kort. Jag läste den på en tågresa från Åbo till österbotten. Vilket är bra för oss hobbyhistoriker, som inte orkar med en 1000+ sidor om ämnet utan vill så att säga ha kärnan.
Om du vill läsa en kort liten bok om Oktoberrevolutionen så finns det här!

tisdag 3 februari 2015

The other F-word



Vad händer när punkrockare växer upp och skaffar barn?
Det är frågan som ställs i dokumentären "The other F word".

Den handlar om ett antal punkartister som blev semi-kända med sina band på 80 och 90-talet. De kunde sjunga väldigt vulgära sånger med F-ordet i och andra provokativa textrader.
Sen fick de barn i något skede och de försöker på riktigt vara duktiga föräldrar till sina barn. Samtidigt har de en karriär som punkartister som många av dem inte vill överge. Till den rollen hör det att de ska vara anti-auktoritet och anti-föräldrar och anti-systemet.
Som exempel kan jag nämna två scener från dokumentären:

Jim Lindberg, sångaren i bandet Pennywise, står på scenen och brölar i mikrofonen "If you request a song, you gotta have a "fuck" in it! Penny-fucking-wise! Something to fucking change! The western fucking world!"
En scen senare så är han hemma med sina flickor, varav en säger "Daad, Emma called me a poopyhead!" på vilket Jim svarar "Emma, its not nice to call your sister that!".

Det finns också en del intressanta berättelser från då punkartisterna var unga föräldrar. Flea Balzary från Red Hot Chili Peppers intervjuas tillsammans med sin dotter. Hon berättar en historia från då hon var en ung tonåring i balettklassen. En av tjejerna behövde gå på toaletten och när hon kom tillbaka så sa hon att det sitter en konstig typ i korridoren. Läraren och tjejerna tittar ut och i korridoren sitter Flea med en mohawk och ett par bondage-byxor. Fleas dotter sa att det var hennes farbror som satt där.
Mark Hoppus från Blink 182 berättar på ett ställe att han måste köpa "clean-versionerna" av sina skivor, för hans barn har börjat bli intresserade av sin pappa, rockstjärnan.

Samtidigt diskuteras också att många punkartister lade helt av då de fick barn för de insåg att hela "anti-auktoritet"-filosofin inte fungerar i en sån livssituation. Det ger ingen mat på bordet så att säga. Samtidigt är också många punkartister i medelåldern och kanske inte orkar festa lika hårt som då de var barn.

Regissören Nevins fick idén till dokumentären då han läste en bok av Jim Lindberg som hette Punk Rock Dad. I den så berättar Jim om sina tankar om faderskapet och hur han vill vara en bra förebild för sina barn samtidigt som han måste vara en högljudd punkrockare.

Mitt betyg
Denna dokumentär ger jag 8 av 10. Förutom att ämnet är oerhört intressant så är det en väldigt rörande dokumentär på sina punkter. Det är värmande att se dessa punkartister vara genuint trevliga människor mot sina barn. Speciellt då de själv berättar om sina egna föräldrar som inte alltid behandlade dem väl.
Se den om ni har tid!