Vad vill din karaktär? Vad behöver din karaktär?

Ett tips jag har hört många gånger när det kommer till att skriva är att ställa mig frågan: "Vad vill min karaktär?" 

Att en berättelse handlar oftast om en eller flera karaktärer som vill något, men universum försöker stoppa karaktären från att få det. 

Ronja Rövardotter vill vara tillsammans med Birk Borkason men deras föräldrar vill det inte.

Prins Hamlet vill helst ha ett vanligt liv, men han hemsöks av sin pappas spöke.

Odysseus vill återvända till sin familj på ön Ithica, men det finns en massa hav och ett par gudar som inte vill att han ska göra det.

Och vad ska vår karaktär göra åt det? Försöker karaktären övervinna hindret och uppfylla sitt öde? 

Eller hittar karaktären något annat istället? Kanske den vackra rödhåriga tjejen på jobbet inte är så intressant sist och slutligen, dessutom har en gammal klasskompis hört av sig och vill träffas!

Eller så ger karaktären helt och hållet upp. Det finns inget att göra åt problemet, karaktären kan inte bli en rockstjärna oberoende vad som händer. 

Eller kanske karaktären krossas av det som hindrar? Hamlet till exempel dör på grund av det som stoppar honom!

Det finns miljontals sätt att närma sig ett problem! 

Men här finns också en annan fråga som kan vara intressant att ställa sig: 

Vad behöver din karaktär? För det är något helt annat än vad din karaktär vill!

Behöver din karaktär verkligen dräpa draken för att vinna ett hjärta, trots att det är vad han påstår att han vill? 

Behöver din hjältinna verkligen en man för att bli lycklig, trots att hon påstår att hon längtar efter en man som ska göra henne lycklig?

Behöver en person verkligen hämnas sina föräldrars död?

Kanske riddaren i själva verket behöver bekräftelse, lämna hemmet och upptäcka världen?

Kanske din hjältinna behöver lära sig att älska sig själv först och främst?

Kanske personen som vill ha hämnd i själva verket behöver bearbeta sorgen och gå vidare med sitt liv, för hämnd kommer inte att få tillbaka dem?

Jag tänker att det kan åtminstone bli intressant att tänka på dessa två frågor när man skissar på en karaktär:
Vad vill denna karaktär? (och bonusfråga: Vad stoppar denna karaktär från att uppnå det?)
Vad behöver denna karaktär? (och bonusfråga: vad stoppar denna karaktär från att uppnå DET?) 

Förstås, ibland behöver man inte fundera på denna fråga om svaret är självklart: Robinson Crusoe vill återvända hem! För han behöver återvända hem! 

Men ibland kan det också leda till en del intressanta insikter om dina karaktärer. 

100 338 ord: Klart!

"Yo, Adrian! We did it!"
Det har varit en jobbig månad. Förutom värmen så har jag haft en del personliga saker som har huggit i min häl.
Jag har tackat nej till fester och mer eller mindre undvikit att träffa folk.
Jag har inte sett så många filmer jag har velat se eller läst så mycket jag skulle ha velat.
Jag har istället offrat min tid på att skriva åtminstone 3500 ord så gott som varje dag!

Och nu blev jag äntligen klar med den, jag skrev "Slut" vid 100 338 ord! Det känns skönt!
Visst, detta verk blev inte mitt bästa. Men det blev inte heller mitt sämsta! Jag lärde mig mycket nytt från att arbeta på detta projekt.

Jag ser fram emot nästa projekt, då jag tar mig an det! :) Men nu har jag lust att fira... Och det råkar vara Jakobs Dagar. Får se om jag hittar på något. ;)

94 100 ord: Skrivmusik

Till först hade jag ingenting alls att säga.

Jag har skrivit 94 100 ord nu på mitt projekt! Och jag har mera att skriva idag!

Till först hade jag ingenting mera att säga. Men så tänkte jag på vad jag har suttit och lyssnat på för musik medan jag har skrivit! För det är en ganska bred lista ändå. Men mycket av det gamla goda heavy-stuket! 

Dragonforce - Ashes of the Dawn

Jag kan lika gärna säga det här: Jag älskar Dragonforce! Det är ett så flashigt band, som inte förstår hur "mindre" skulle kunna vara "mera". MERA är ju mera! Och visst tog det ett tag för mig att vänja mig vid deras nya sångare, men nu när jag har vant mig vid honom så vill jag inte ha någon annan sångare för Dragonforce!

I AM I - See you again

Dragonforces förra sångare ZP Theart grundade ett eget band efter att han hade lämnat Dragonforce. Och här är resultatet.

Ärligt talat så tycker jag att låten är cheesig som synden. Men det är väl därför jag älskar den! Vet ni, ibland vill man inte ha ultra-komplicerade riff! Ibland duger en cheesig powerballad lika bra!

Ghost - Dance Macabre

Rätt nyligen började jag lyssna på Ghost. Det var någon gång i våras med denna singel som jag blev nyfiken och började lyssna på Prequelle-albumet. Och nu som då lägger jag på den igen. 

Judas Priest - Turbo Lover

Visst, jag skulle ha kunnat leta fram en icke-live version, men jag tycker att de sjukt awesome live! Man borde se dem live någon gång!
Visst, texten är cheesig, men erkänn nu: när du går omkring i ditt hem efter dethär så nynnar du "I'm your turbo loveeeer....!" ;) 

Pink Floyd - Comfortably Numb

I stort sett hela The Wall-albumet. Den skivan som har "Another brick in the wall". Och visst, den är inte helt dålig den heller, men denna låt har ett rivigt gitarrsolo! 

Men i övrigt så rekommenderar jag att man lyssnar igenom HELA The Wall-albumet OCH helst på en gång! Som till exempel då du ska sitta framför datorn i några timmar och skriva! 

Secret Garden - Sleepsong

Och ibland vill man slappna av med något lättare, som Secret Garden.

Det är väl det! För om jag börjar räkna upp något mera 

Min by

(detta skrev jag på fyllan, ifall någon undrar.... efter att ha promenerat i byn.)

Den älskar mig och jag älskar den.
Den hatar mig och jag hatar den.
Den vet vem jag är. Jag vet vem den är.
Den bryr sig inte om mig.
Jag bryr mig inte om den.

Men jag önskar att den äskade mig.
Så som jag har älskat den.
För att den har tillåtit mig att växa
i sin samlade ignorans.
Jag har tillåtit den att för mig existera
i min ungdomliga och vuxna dans.

Vad skulle jag inte vilja ge
För en plats där jag är accepterad
Trots mina unga år?
En plats där jag är älskad
trots mina brister?

Men det är vad jag blev given
Det är vad jag har.
En plats där ingen är mig tillgiven
där jag bara har minnen kvar.

79 363: Kungen är död. Leve konungen!

Bara 20 000-isch ord kvar, tills jag är i mål!
Det har varit väldigt jobbigt i denna hetta! Jag struntar i alla som snusförnuftigt konstaterar att vi hade en iskall vinter! Vet ni vad, jag tar nästan hellre en iskall vinter, för då går luften åtminstone att andas och ens hjärna är någorlunda i gott skick! I denna hetta känns det som om hjärnan alltid är mossig, som om jag skulle ha sovit för lite.

Ordspråket "necessity is the mother of all inventions" kommer till mig här, för jag har helt enkelt blivit tvungen att uppfinna nya sätt att hantera vardagen för detta bombastiska projekt.
För vad har hittills varit annorlunda med detta projekt?
Jo:
1) Målet är 100 000 ord på en månad. Den biten kommer jag att ha inga problem att klara av, det är jag helt säker på! Jag har ju knappt 20 000 ord kvar att skriva och om jag håller mig till mitt mål: 3500 per dag, så är det inte alls långt kvar!
Men det har hittills bäddat för en massa andra problem...

2) Den kreativa källan började sina. Det finns bara så många gånger jag kan skriva att en karaktär säger en sak på ett visst sätt och fortfarande inbilla mig att det jag skriver är bra. Så då försöker man använda andra ord och beskrivningar. Till en viss mån lyckas det, men när de orden också börjar kännas stela... Då har man ett problem. Fast detta har jag löst genom att inte försöka oroa mig så mycket. Jag kan alltid editera det senare.
Och så finns ju ordspråket "It ain't how much you got, honey, it's how you use it."

3) Berättelsen i allmänhet lider. Och vad lider den av? Jag har klämt in alldeles för många koncept här! När jag planerade projektet i Maj månad, så tänkte jag att 100 000 ord är sååå mycket att jag kan ta god tid på mig att utforska en massa teman och skriva ett mästerverk!
Det visar sig vara helt fel! För i nuläget känns berättelsen som om den ligger överallt när det kommer till teman!
Keep it simple, stupid! Hur kunde jag glömma bort detta enkla lilla råd som aldrig har svikit mig hittills och varit till stor hjälp?
Dock måste jag säga att det var när jag hade kommit fram till denna lilla detalj som jag genast insåg vad jag måste göra: Döda flera av huvudpersonerna! För jag upplevde att de inte egentligen uppfyllde någon funktion längre, annat än att filosofera om kärleken, livet, döden, familjen, religion, stat och samhälle och så vidare....
I mina tidigare texter, då sådana teman har smugit sig in, så har det oftast bara hänt av misstag. Det brukar komma som en överraskning, att en karaktär plötsligt visar upp en helt ny sida hos sig själv.
Här försökte jag hamra in det för att det skulle låta bra! Aj aj aj, sånt kan jag ju inte göra!

4) Jag har känt mig trött på att skriva. Delvis på grund av värmen, men också helt enkelt för att jag inte är van vid att skriva 4000 ord per dag på ett projekt. Men i ärlighetens namn så tror jag att detta är mera en vanesak än något annat. Det fanns trots allt en period när 2000 ord kändes som alldeles för mycket.

Och även om nu detta projekt blir ett 100 000 ord långt skit så ångrar jag inte ändå att jag skrev det! För jag tror stenhårt på att man blir bättre genom att skriva, learning by doing!
Nu vet jag ju till exempel att det A) Är möjligt att skriva 100 000 ord på en månad och B) Keep it simple, stupid!
Något att ha i åtanke inför nästa projekt!

En farmors kök

Ljus plast som håller i evighet
Målat porslin som berättar sagor
Kryddor som luktar ömhet
Möbler som funnits sen barnår

Gammal radio som sänder Guds ord
En tavla av den gamla glada familjen
Stolar för en stor familj vid ett stort bord
Högar med papper från en brevvän

Dagens tidning med dagens elände
Folk är galna och tiden är konstig
De göra saker och tappar anseende
Soffan finns för ett lugnande ligg

Hela veckan

På måndag slogs jag med draken på Blodåkerns slätt.

På tisdag byggde jag ett rymdskepp från planeten

På onsdag köpte jag en grimoire från en skum typ och såg ett nytt slott

På torsdag pratade jag med Edgar Allan Poes spöke.
Han hade mera att säga än Nevermore.

På fredag sa jag nej till slott, värmen kostade skjortan

På lördag hängde jag upp drakens huvud på väggen

På söndag vaknade draken igen

Guldkrukan

En gång fanns det en kvinna 

vars drömmer ej var så stora 

problem som ej ville försvinna

 ej kunde hon vinna, bara förlora 

En dag klev hon upp och sa 

på sina läppar hade hon ett leende 

"Jag vet nu vad jag vill ha! 

Guldkrukan vid regnbågens ände!" 

Hon klättrade över berg 

hon simmade över hav 

Världen förlorade färg 

För sin önskan var hon en slav 

"Se, jag ser regnbågens färger! 

Dess ända ej långt borta landar! 

Snart finner jag lyckliga dagar 

Tack, världens alla andar!" 

Hon kom till världens avgrund 

Regnbågen fortsatte ut i djupet 

Med hjälp av en flygande hund 

svävade hon över det svarta stupet 

Hon kom till universums slut 

Regnbågen försvann i intet 

Men hon fattade ett tungt beslut 

Och följde det tragiska ödet

57 107 ord: Hur Fienden nästan knäckte mig

Funny story, jag hade egentligen tänkt skriva ett inlägg redan vid 43 000 ord, men det blev liksom inte av...

Jaadu! Nu ligger mitt word count på 57 000 ord!
Och jag ska säga er att det är den tyngsta delen i alla projekt för min del: Mitten!

När man börjar skriva en berättelse är det intressant och spännande. Det är så fascinerande och man känner sig som att man inte kan sluta skriva.
Men nu kommer mitten. Smekmånaden är slut. Jag märker fel hos mitt verk. Karaktärerna har irriterande tendenser och berättelsen gör aldrig det JAG vill. Varför kan inte min berättelse vara lite mera som den där andra berättelsen?
Nå, precis som med ett förhållande så har jag och min berättelse pratat om saken och nu är vi på gång igen.

Dessutom så siktar jag högre med detta projekt.
Det normala målet med ett nano-projekt är 50 000 ord, right?
Jag har höjt ribban denna gång till 100 000!
Det betyder att jag måste varje dag skriva kring 3500 ord. På 50 000 ord behöver man bara skriva 1667 ord.
Och då jag tidigare har skrivit så har 3500 varit min MAXIMALA gräns för vad jag kan producera på en bra dag.
Nu plötsligt är det MINIMI vad jag jag måste producera på en dag!
Så resultatet har varit att jag nu, på två veckor, har skrivit sammanlagt 57 107 ord!
Och imorgon efter mitt dagliga kneg ligger mitt word count på åtminstone 60 600 ord! Men Musan älskar en hårt arbetande författare. Åtminstone så gör min musa det.

Så detta, plus värmen, så skriver jag numera bara på kvällar och nätterna. Och det är inte helt bra det heller, jag skulle hellre skriva på eftermiddagen! Men nu i just denna hetta så har jag lika mycket energi som en boaorm som har svalt en get.
Sedan har jag förstås tvivlat på berättelsen och jag vet åtminstone var felet kan ligga. Och jag har nu löst det genom att ta livet av två karaktärer! Eller för att vara ärlig, en dog och en annan förolämpade en "gud" (det är en lång historia hur det fungerar i min värld, men ja, det bör vara inom citationstecken) och blev förvandlad till en tupp som straff. Får se vad som händer med honom, jag är djupt frestad att ha någon att göra soppa av honom. Haha!
Men det känns skönt att ha dessa två typer ur vägen. De tog för mycket utrymme och hoppeligen kan jag få storyn att löpa smidigare nu.

Sedan har jag börjat göra två andra saker för att hållas igång!
Eller ja, "börjat" som i jag bestämde idag att "det där ska jag börja göra".
1) Jag ska ta dagliga promenader! Förutom att det är nyttigt att röra på sig och inte sitta inomhus hela dagarna så är det ett bra sätt att koppla bort hjärnan en stund!
2) Jag ska börja skriva poesi igen! Jag printade nyligen ut en lista över 101 prompts och tänker imorgon börja skriva igen. Jag tyckte det var roligt att leka lite med poesi under NaPoWriMo och jag tror att det faktiskt bidrog till mitt skrivande. Jag är förstås inte säker, men jag ser ändå flera fördelar med att skriva poesi än att låta bli.

För jag ska upp till 100 000 ord! Så det så!

Because the madness can't be stopped, yeah!! Too hot to handle, too cold to hold! I'm gonna be the human torpedo, and I'm gonna zero in on you, honkey-tonk man, BANG BANG, I got you, you're in my scope, yeah!

Nu ska jag sova. Gonatt!

Framtida videoprojekt

Jag fick en annan fråga på frågestunden som jag svarar på i ett skilt inlägg. :) 

"Skulle gärna se fler vlogs om rollspel när du har möjligt. Finns det något särskilt tema som du skulle villa tala om? :)"

Jag skulle gärna göra flera videor om rollspel! Jag tycker om att spela rollspel, bara jag har spelare. Ett problem jag hade med min förra dator var att då jag skulle redigera en video så ströps CPU:n konstant! Liksom om jag lade på en effekt eller en textrad så frös den och satt så i flera minuter! Och om jag måste ändra något i texten, så gissa vad som hände då?
Först frös texten då jag KLICKADE på textramsan! Sedan frös det igen då jag tog bort en bokstav! Och slutligen frös det igen då jag sparade!

Och så gick det med VARENDA *bleep* sak som jag försökte göra med video-editering! Och då det var dags för filmen att rendera så kunde jag inte göra något alls på datorn, för vet ni vad: FREEZE! Och det kunde ta upp till två timmar för en video att rendera klart. Vet inte om det är vanligt eller ej.

Jag vill ändå ge mig själv lite poäng, alla videor ni hittar på min youtube-kanal redigerade jag på den datorn så helt omöjligt var det inte. :) bara extremt irriterande och tidskrävande
Och nu har jag en ny dator, som är snabbare och bättre på många sätt. Jag tror t.ex att Hit Film Express borde fungera nu! Åtminstone tror jag inte att jag kommer att ha det samma gamla problemet som jag hade tidigare.

Så vi ska se om jag inte får mera ämnen att diskutera om. :)

Jag skulle gärna täcka mycket av rollspel, men främst är jag intresserad av historie-berättar-aspekten. Det vill säga: Karaktärernas utveckling, en bra handling, världsuppbyggnad och hur man presenterar den för spelare! 

Mitt stora problem tror jag främst är att jag vill ju göra det presentabelt för "mugglare", jag vill inspirera folk som inte annars pysslar med det. :) Så hur gör man det?

Jag skulle också gärna göra en annan video där jag pratar om specifika spelsystem som t.ex FATE eller Dead of Night.
Jag har också funderat på att prata om olika spel som jag har spelat tidigare och de karaktärer jag spelade där. 

Jag skulle också göra andra videor om att skriva eller bara göra film och spelrecensioner. Har en samling roligt dåliga filmer som man kunde göra en recension av. De flesta har jag recenserat på bloggen tidigare, men det börjar bli ett bra tag sen. :D

Och så skulle jag gärna göra videor om "bra" filmer också. Idag t.ex försökte jag se igenom 2001: a space odyssey och tänkte att man skulle kunna skriva ett blogginlägg eller ännu bättre: Göra en video där jag visar klipp från själva filmen och poängterar ut varför jag inte tycker den är så underbar!

Berättarens berättelser

Jag fick följande fråga på frågestunden:
"Något skrivprojekt som du är extra nöjd med? Eller något som du inte alls tycker om? Syftar på nanowrimo och sånt :) Vad för typ av böcker har du skrivit?"

Det är ett långt svar på den frågan så jag tänkte att jag skriver ett skilt långt inlägg bara om mina verk, hur det kändes att skriva dem, vad jag lärde mig av dem. Jag har ett tag tänkt på att skriva ett inlägg om mina projekt, kanske för att försöka förklara för mugglarna om varför jag gör det.
Men å andra sidan så tror jag att det alltid kommer att finnas människor som helt enkelt inte förstår.

Jag är försiktig med att använda termen böcker om dessa verk, men å andra sidan är jag också försiktig med att kalla mig själv författare. Jag kallar det i vanliga fall helt enkelt för "berättelser". Inte för att jag är rädd för att reta upp "riktiga" författare, utan för att jag är vidskeplig och tror att om jag börjar slänga runt termer som "författare" och "böcker" så jinxar jag mig själv. Så jag kallar det istället för "berättelser" som är skrivna av en "berättare" :D Så långt kan jag sträcka mig.

Det korta svaret på "vad för typ av böcker har du skrivit?" är "spekulativ fiktion", eller "science fiction, fantasy och skräck". :D
Jag tycker om att skriva om färgstarka karaktärer i en färgstark värld.
Så jag lär inte skriva om en 30-årig fabriksarbetare som super och slår sin fru. Och gnäller sida upp och sida ner. Och onanerar på en stol innan han hänger sig själv och hittas av sin fru. Då har han dessutom skitit i byxorna (och jag beskriver i detalj hur mycket han har skitit, vilken färg, hur långa korvar och hur varmt det kändes längsmed hans döda ben) och hur ingen kommer på hans begravning.
Ni vet, sånt som är "djupt" och "verklighetstroget"....

Strandgatan 8
Detta var mitt allra första NaNoWriMo-projekt. :)
Då jag skrev det led jag stort ett personligt nederlag. Jag befann mig i ett sånt där "jävlar anamma"-ögonblick. Världen omkring mig höll på att rämna, så nu skulle jag göra något jag hade drömt om att göra från och till ända sen jag var tonåring: Skriva en fullständig berättelse, och inte en novell utan åtminstone en bok-storlek-isch. Och innan någon påstår att en bok måste vara längre än 50 000 ord för att tryckas, så tänker jag svara att jag har snokat runt lite och det verkar variera mellan förlag och genre man skriver. Ett förlag publicerar endast fantasyböcker som är minst 75000 ord långt, andra har inga sådana detaljer på sin hemsida.
Men nog om det, enda sättet att få reda på det är väl att skicka in ett manuskript och så ser vi vad de säger? :)

Handlingen var ganska vanlig: det var ett hemsökt höghus i den fiktiva staden Svanby i Österbotten. Och personer som försöker bo där trots att konstiga saker händer.

Jag är inte alls nöjd med detta hantverk. För jag skrev som sagt då jag var i en massa smärta. Det ledde till att verket i fråga blev otroligt cyniskt. Alla karaktärer i verket som inte är skithögar är passiva och blir överkörda av skithögar. Och skithög eller ej: Huset är ondskefullt och det har ingen betydelse om du har gjort något eller ej! Det bästa som kan hända är att du dör, för att leva i detta universum var värre!

Däremot har jag nog tänkt på att skriva om det, för jag kom på en del intressanta detaljer om huset som jag nu har plitat ner. Så om jag sparar det men slänger ut resten och börjar på nytt så kan jag ha en riktigt bra "haunted house"-story på gång!
Vad lärde jag mig från detta verk? Jo: att jag KAN faktiskt skriva! Fram tills den punkten hade jag tagit ner mig själv bara och sagt till mig själv att jag inte kan, att jag är för dålig, jag har inte tid, 50 000 på en månad är för mycket, det finns alltid de som kan bättre, jag gör det då jag har mera tid, bla bla bla....

S/S Mayflower
2016.... Många människor envisas med att det var det mest sugiga året. För att Trump blev president och en massa kändisar dog. Flyktingkrisen var i full gång och det rörde om i grytan på facebook och svenska yle.
För egen del bearbetade jag fortfarande hjärtesorgen från 2015 och så började en existentiell kris smyga sig på. Det kändes tungt många dagar att bara existera.
Så när NaNoWriMo det året började smyga sig på så bestämde jag mig för att föra in ljus i mitt liv! Jag ville skriva ett rymdäventyr! Med rymdskepp som reser runt mellan olika planeter och konstiga utomjordiska civilisationer!

Handlingen i S/S Mayflower är också rätt basic: en kapten (och en veteran från ett intergalaktiskt krig) vinner ett rymdskepp i ett poker-spel och tänker använda det för att frakta passagerare. Han samlar ihop en besättning och gör sig redo. Då kontaktas han av en förrymd adelsperson från en planet som nyligen blev förstört av en annan ondskefull civilisation. Denne vill betala honom stora summor om han kan frakta denne till planeten Ao-Shuhn.
Och på den vägen är det. Berättelsen slutar med en cliffhanger, så jag måste väl skriva en uppföljare någon dag? :D

Jag älskade att skriva denna bok! Visst, det är löjligt och lär inte vinna några säten hos den fina litterära klubben, men jag råkar gilla löjligt! Den förde in en del ljus i mitt liv!
Jag har också provat bearbeta denna text, men i detta skede känns det som om jag hellre skriver om allt. Inte för att det första utkastet skulle vara DÅLIGT, utan för att jag har helt enkelt lärt mig så mycket mera, att det blir enklast om jag skriver om allting nu med de styrkor jag besitter nu!

Vad lärde jag mig från att skriva detta? Att det är okej att inte skriva allvarligt. Att jag faktiskt mår bättre om jag gör det, bara sätter mig i datastolen, ställer in mig på Warp-10 och bara kör!

Alvdalen
Detta var mitt första försök att skriva fantasy. Jag hade en idé: Jag skulle skriva en fantasy-serie som skulle beröra samma plats! Liksom nu skulle jag skriva en berättelse som tilldrar sig i Alvdalen, sedan skulle jag skriva en annan berättelse som tilldrar sig i Alvdalen några hundra år senare. Och så skulle jag skriva en annan berättelse om Alvdalen som handlar om Alvdalen bara några år senare.
Och så ville jag skriva ett par fantasyberättelser om ett gäng äventyrare som är goda vänner. Men jag visste också att jag kan göra det om det inte känns naturligt.
Så därför ville jag skriva om tre äventyrare, om hur de träffades och blev vänner osv.
På det sättet kunde jag "set up" framtida berättelser med dessa karaktärer. Jag kunde ge dem gamla äventyr att prata om, ge dem ett sammanhang med varandra.

Problemet jag hade med att skriva detta var att det var alldeles för generisk! Och felet är helt mitt eget, jag använde mina Dungeons and Dragons-böcker till att bläddra upp olika monster. Det var inte ett smart drag. Ännu värre var det att jag hade en skurk som var rent ut sagt tråkig.

Handlingen?
Uther är en prins i landsflykt. När han kommer till Alvdalen så märker han att det är utegångsförbud på gång, för hemska saker händer i natten. Och alverna i staden hålls förtryckta till sina kvarter, för de misstänks vara orsaken till detta hemska. Det hemska är helt enkelt att en vampyr förpestar staden. Så Uther samlar ihop alven Tzurel och trollet Grond för att reda ut mysteriet bakom denna vampyr.
Ja, och så glömde jag nämna att Uther har en talande mus med sig som är en trollkarl som har förvandlat sig till en mus.

Tyvärr så gillar jag inte detta verk heller så mycket. Det var, sist och slutligen, ganska tråkig att skriva. Men jag tänker citera Stephen King i detta fall: Det är som med sex. Till och med då det var riktigt eländigt så var det åtminstone skönt!
Så vad lärde jag mig från det? Snarare lärde jag mig vad som inte fungerade.

Till världens ände
I år, när jag äntligen hade fått tittat närmare på Camp Nanowrimo så bestämde jag mig för att skriva en till fantasyberättelse, men denna gång låta bli att ta inspiration från Tolkien. Istället så skulle jag ta gå längre tillbaka i tiden och ta inspiration från mina kunskaper om folksagor och diverse legender.

Handlingen är att ute på en ö så lever pojken Tyrion ett fattigt liv. Fisket är dåligt och det finns inga andra jobb. Och så händer två saker: en ny borgmästare anländer till ön och med sig har han den vackraste flickan Tyrion har beskådat. Och så får Tyrion höra ett rykte om att en stjärna har fallit ner i havet någonstans.
Full av ungdomlig entusiasm så bestämmer sig Tyrion och hans barndomsvän Derk (vars fulla namn är Dercholomeus) att de ska segla över världen för att leta efter ett orakel som ska berätta för dem var stjärnan finns. Den borde väl vara värd en vacker summa och vinna hjärtat hos en ung vacker dam?
Längsmed vägen finns det flera stopp. Derk är föräldralös. Den enda ledtråden han har till sitt förflutna är en ring med ett lejon ingraverat på den. Det tänkte de undersöka närmare. De träffar också en magiker som vill rädda sin lillasyster och en annan förrymd prins från ett annat rike, hans bror vill mörda honom.

Detta är än så länge mitt bästa verk, tycker jag! Jag hade roligt när jag skrev det!
Vad lärde jag mig från det? En sak som jag mer eller mindre har vetat hela tiden, men aldrig fäst någon större uppmärksamhet på: det blir roligare om det inte bara finns EN huvudperson och så ett par bikaraktärer. Dessa bikaraktärer har också sina egna historier att berätta!
Och så förstås vikten av att ha karaktärer med klara, tydliga motiv! Något som jag för visso hade tidigare, men denna gång så var besättningens motiv väldigt tydliga.
Jämför till exempel med Alvdalen, där Uthers motiv egentligen inte är något annat än "rädda staden". Och hans vänner vill bara hjälpa honom.
Sen så gillade jag också att denna berättelse inte på det sättet hade en tydlig antagonist. Åh, visst fanns det folk som ville göra ont i världen! Men det fanns inte på det sättet en ond häxmästare som hotade att förstöra världen om inte hjältarna lyckades stoppa honom.

Det var också under skrivandet av detta som jag gjorde NaPoWriMo, så jag vet inte... Kanske det också påverkade?

Drottningen av Ingenstans
Projektet jag jobbar på nu.
Än så länge går det väl helt okej, men det är svårt. Fast jag tror jag vet var felet ligger. Jag återkommer väl om det i något framtida inlägg.

Nå, nu kan jag väl skriva lite mera om detta projekt. Då jag skrev det här inlägget till först så ville jag inte berätta om det eftersom jag höll på att skriva det då.

Denna berättelse var starkt influerad av berättelserna om kung Arthur och riddarna av det runda bordet. Jag ville skriva en berättelse om ett gäng riddare (och gamla vänner) som ska rädda världen från någon ondska.
Huvudpersonen i denna berättelse är Orius. Han är en page hos riddare Edion, som tillhör en riddarorden som kallas Silversköldarna. Deras kung blir förgiftad och därför måste Edion samla ihop sina gamla vänner från världens hörn för att leda en expedition till ett orakel som ska kunna berätta för dem om ett botemedel.

Detta är utan tvekan mitt mest filosofiska och mest luddiga verk. Eftersom jag hade en massa ord till mitt förfogande så bestämde jag mig för att utveckla en filosofi i den världen, som kretsade kring tre dygder: Kärlek, sanning & mod. Och allt som föll under det. Så det finns en massa ord och sidor där karaktärer diskuterar dessa dygder fram och tillbaka.
Och inte bara dessa dygder, de diskuterar också vänskap, döden, världen och universum...
Det stora onda i denna värld är inte ens en ond trollkarl eller så, utan det är mera en ting, liksom föreställ er helt enkelt skuggsidan av hela Skapelsen. Och det som kan driva ut Mörkret är Ljus. Nej, det slutar inte med att alla håller i händerna och säger "we care" så blir allt bra.

Däremot visar det sig i slutet att man hade helt misstolkat allting med dessa dygder. Saken med världen är att dess tidsåldrar går upp och ner. Det kommer alltid en "mörk tidsålder", då sjukdomar härjar och folk är våldsamma. Och vid varje tidsålder har det dykt upp en ledare som leder ut folket ur dessa svåra tider. Det kan vara en militär ledare, det kan vara en magiker, det kan vara vad som helst....
Så var kommer dessa dygder in? Tanken var aldrig att dessa dygder skulle fungera som en moralisk karta för människorna, utan de skulle vara tecknet på vilket man ska känna igen denne Ljusets Förkämpe. Så i slutet av berättelsen kommer det fram att de måste börja leta efter denne person som ska föra in en ny gyllene tidsålder i världen.

Då jag skrev detta projekt så satte jag målet att vara 100 000 ord. Det var antagligen därför jag gjorde berättelsen så onödigt komplicerad. Jag fick roligt när jag satt och fantiserade att några "fans" skulle läsa det verket och säga typ "Ja, jag gillade hans tidiga verk, men sen blev han en crackpot då han skrev Drottningen av Ingenstans."

Frågestund

Det var ett bra tag sen jag körde en frågestund här på bloggen. :)
Normalt brukar jag undvika att göra det, för tänk om man inte får några frågor alls? Då kan man ju i sin tur fråga sig om någon faktiskt läser denna blogg.
Fast om man ska tro min bloggstatistik så har jag ändå några som gör det.

Så: Har ni några frågor? Så svarar jag på dem i ett senare inlägg?
Ni kan ställa dem nere i kommentarsfältet!

Ett diktfynd!

För inte så länge sen besökte jag ett åldringsvännernas loppis i Jakobstad. Där hittade jag Ernest Hemingways bok "A Farewell to Arms" för femtio cent. Så jag köpte den, kan inte skada att läsa lite Hemingway med jämna mellanrum.

Det var inte fyndet jag gjorde.

Det verkliga fyndet var när jag öppnade boken och en liten lapp trillade ut. Nyfiken så plockade jag upp den och såg att det var en kort dikt som bokens förre ägare hade plitat ner! 

Den lyder

Gamla gubben Ernest

gilla mera tjur än häst

när han var som allra bäst

skrev han sånt som folk läst mest

Det förgyllde verkligen min dag!
Jag har nu skrivit av dikten i början av boken och limmat fast lappen i en citatbok jag har påbörjat. Man kan verkligen tala om ett fynd! 

Fem saker ni (kanske) inte visste om mig

Jag försöker att inte ha så många hemligheter. Jag tycker man kan inte vara en bra författare om du försöker hålla hemligheter. Men trots detta finns det ändå saker som folk kanske inte vet om mig. Så här kommer en lista över fem saker som ni KANSKE inte visste om mig?

1. Den enda sporten i högstadiet och gymnasiet som jag var riktigt bra på var pardans! För att jag hade spelat bas i den åldern, vilket betydde att jag hade taktsinnet i ryggmärgen. Så medan alla andra räknade 1-2-3, 1-2-3 så behövde jag bara komma ihåg stegen vilket gjorde allting tusen gånger lättare.
Och visst, de flesta pojkarna tyckte det var laaame att ha det på jumppa istället för fotboll och stönade högljutt, men vet ni vad?
Jag råkade faktiskt gilla tjejer och hade inget emot att dansa med dem. Tror inte att jag sa det, men vem vet, kanske jag gjorde det? Jag menar jag var en rätt blyg ung man så klart jag inte vågade närma mig tjejer.
Man bord någon gång fara till en danslava. XD

2. Jag kämpade i evigheters evighet med dåligt självförtroende. Vad det i sin tur berodde på går inte att säga på rak arm. En människa och dennes historia är ett komplicerat verk, det finns en massa faktorer som bidrog till att skapa en soppa, allt från uppväxt, livsval och annat.
Det är en kamp jag ännu håller på att utkämpa, men jag har åtminstone utrustat mig med en del verktyg som hjälper till stor del på vägen.
Det är väl förmodligen därför jag inte gillar den finlandssvenska ödmjukheten, som enligt min ringa mening går ut på att aldrig låta sig bli glad över sina egna bedrifter. Man ska hela tiden ta ner sig lite så fort man har gjort något som ens är lite bra. Trots att alla TALAR vitt och brett om att göra det och lägger upp motivational posters på sin facebook wall, så är det väldigt få som faktiskt GÖR det. Talk is cheap!

3. I mitt skrivande så har jag en GIGANTISK "blind fläck", ett område som jag inte alls behärskar och vet inte alls hur man hanterar: Editering! Hur har det kommit till det? För att fram till 2015 tänkte jag att det skulle vara en omöjlig uppgift att skriva klart ett helt manuskript, att editera ett manuskript kändes då som något som fanns i en annan värld. Jag behövde ändå inte tänka på det då, för jag var ändå helt säker på att jag aldrig skulle få klart skrivet något, inget skulle bli klart, inget skulle bli bra, jag skulle inte ha tid... Min flickvän och andra ansåg att jag skulle istället göra det när jag var klar med studierna och hade ett jobb, att jag DÅ skulle ta mig tid.
Gudarna ville inte det för mig!
Så med andra ord, jag har ett flertal manuskript nu som jag inte är helt säker på hur jag ska editera, annat än att skriva om stycken som inte funkar, försöka se om berättelsen är sammanhängande och karaktärerna stämmer.... Och sen försöka kontrollera stavning och allt det där.
Så i teorin vet jag väl hur det funkar, men i praktiken är jag fortfarande en växande person på den fronten.

4. Jag tar avstånd från debatter om politik, religion eller filosofi. Ni kommer att se få, om ens något, inlägg om den saken här.
Bilden nedanför beskriver ganska långt varför. Det är allt jag kommer att säga om den saken, annars blir vi här hela natten och läsa ett långt manifest av mig.
Det är inte det att jag inte skulle ha åsikter, men jag har annat att göra än att käbbla med typer som inte ens spelar samma spel som jag.

5. Senaste gång jag var och reste utomlands (om man inte räknar med de gånger jag jobbade på färjan) var väl 2011 då jag var med det amerikanska fotbollslaget och vann en match mot svenska försvarshögskolan i stockholm. Före det? Portugal 2006 då jag var från gymnasiet.
Annars? En kombination av fattigdom och arbetslöshet har aktivt sett till att jag inte behöver fundera på sådana saker som ekologiskt resande...
Så ni kan gissa min reaktion när jag läste alla inlägg med tips på ekologiskt resande..."Det skulle vara bättre för miljön om vi reste vart femte år istället för vartannat år"...
 Ack, tänk om jag faktiskt HADE det lyxiga lilla problemet?
Nåväl, kanske jag får ett jobb någon dag och får skramlat in någon billig resa någonstans.

Och så en bonus som jag just kom ihåg:

6. Jag brukar inte slänga böcker. Det är vanligare att jag, om jag riktigt vill, lägger dem till något lopptorg.
Men det finns trots det en rad böcker som jag helt enkelt avskydde så mycket att jag slängde dem till pappersinsamlingen. En av dem var bok som jag hittade i en realåda: Premiumship Psycho. På baksidetexten stod det om en känd fotbollsspelare som höll på att tappa kändispoäng och var därför redo att göra vad som helst för att bli känd igen. Förutom att karaktärerna var tråkiga och ointressanta så var författaren störtförälskad i att säga märket på allt! "Jag satte mig i min Rolls Royce Phantom. Jag kollade tiden på min Rolex-klocka. Jag ringde min fru på min splitternya Iphone 8. Jag knöt ihop mina Nike-skor innan jag gick ut på en joggingrunda."
En annan var Alan Moores verk "Neonomicon" och Grant Morrisons verk "Happy!". Man önskar folk kunde förstå bättre än att köpa sådana böcker och således se till att sånt skit fortfarande säljer, men vad kan man.... Åtminstone förpestar dessa verk inte min bokhylla längre.

26 090 ord

Phew, skrev nyligen 5032 ord på några timmar. Jag har de senaste dagarna hållit mig troget till 3500 och 4000 ord per dag.
Nu blev det blir 26 090 ord på mindre än en vecka!
Jag hade tänkt knuffa det ännu längre, men styrkan svek mig.
Annars... Har jag inget att skriva om.

Jag skulle kunna berätta om ett problem jag stötte på, men det kändes som om jag redan har talat om det. (Finlandssvensk realism var mitt problm, om någon undrar) Dessutom har jag redan övervunnit det, så jag låter det vara.
Jag skulle kunna berätta om ett val som en av mina huvudpersoner gjorde, som gjorde mig väldigt stolt. Men det är ju bara vad jag tycker...

Så annars? Inget särskilt. Väntar på ett paket från adlibris. Beställde en hög böcker då jag fyllde år. Och det borde komma snart.
Några Shakespeare-pjäser, Sagan om Gunnlaug Ormtunga , Homeros Iliaden och Odysséen, Tao Te Ching... Och en del andra gamla verk som jag inte kommer på sådär på ark arm.

Jag har den senaste tiden fått smak för klassisk litteratur! Fråga inte mig varför, jag har en sådan period kan vi säga! Det känns många gånger som att jag vill läsa dessa klassiker för att jag vill följa fotspåren tillbaka, från Tolkiens fantasyvärldar till Beowulf, från J.K Rowlings Hogwarts till Kung Arthur och Riddarna av det Runda Bordet, från C.S Lewis Narnia till keltiska och grekiska folksagor, från Neil Gaimans Amerikanska Gudar till Valhall...
Låt oss inte heller glömma filmvärlden, som Beauty and the Beast och la Belle et la Bette och Lejonkungen och eposet om Sundiata!
 Och så vidare! Det är väldigt fascinerande och jag lär mig en hel del intressanta saker!

Och då många av dessa verk kostade 4 € per bok så slog snåljåpen inom mig till!
Jag har ett stort personligt bibliotek, känner jag. Jag har samlat på böcker i evighet. Och jag försöker att inte heller vara en snobb, som bara har en sorts bok i min bokhylla! Nej, jag försöker ha ett brett sortiment av olika genrer och även en del faktaböcker som täcker olika teman som historia och fysik!
Och en stor del av det har jag inte ännu läst! Och det är så det ska vara! Ett tu tre blir jag sängliggande och behöver ha något att göra!

17 041 ord

Jag hade först tänkt helt skita i att berätta något desto mera om vad jag pysslar med. Jag är ärligt orolig att ingen orkar läsa om då jag än en gång deltar i Camp Nanowrimo och vad jag tycker om det.
Men skit samma, nu skriver jag ett inlägg om det.

Jag deltar i Camp Nanowrimo i juli också. Och denna gång har jag på riktigt utmanat mig själv och satt ribban högt: 100 000 ord på en månad! Jag har satt som personligt mål att skriva 3 500 ord per dag, istället för det vanliga 2000. Än så länge har det gått helt bra, även om jag märker att det tar längre än vanligt. Jag har på 4 dagar nu skrivit sammanlagt 3500-isch ord per dag. Den första dagen skrev jag 6110 ord.

Mitt stora problem hittills har varit att få någon fjutt i berättelsen. Den har stundvis känt direkt tråkig att arbeta på.
Jag tror att vad min berättelse behöver i nuläget är mera FÄRG! Det är en fantasyberättelse trots allt! Den behöver vara roligare, i mitt tycke! Det var därför jag hade inga problem att skriva mitt förra projekt, det var roligt att skriva den!

Så vad har jag nu gjort för att råda bot på detta? Jag har börjat skriva upp en lista över saker som mina karaktärer kan prata om och diskutera. Vad som helst för ämnen att diskutera, som politik, religion, förhållanden, vädret, grisar och rymden! Jag kan ändå alltid editera bort det om jag tycker jag inte behöver det senare!

Så, ska vi se hur detta äventyr bär sig?

A briefer history of time av Stephen Hawking och Leonard Mlodinow

Nu som då vill jag läsa något mera faktabaserat. Jag räknar mig själv som en hobby-mycket ("hobby-historiker" brukar jag säga, men inte i detta fall)
Jag är inte en snobb med mina intresseområden. I min bokhylla finner man, förutom böcker om mytologi, folktro och religion också böcker om historia, musik, konst och i dagens fall fysik! Jag försöker läsa så brett som möjligt!

På 80-talet skrev Stephen Hawking sin bok A brief History of Time som blev en storsäljare. Den var skriven för Matti Meikäläinen och handlade, i stort sett, om universum. Dess uppbyggnad och vad som förmodligen kommer att hända.
Han går in på ämnen som The Big Bang, svarta hål, strängteorin, generella relativitetsteorin, kvantfysik, tidsresor och annat skojigt.

Och 2001 kom det en ny upplaga som heter A briefer History of Time, vilken är den jag har läst nu. Enligt förordet så innehåller boken nya beskrivningar av olika fenomen som fortfarande var rätt krångligt beskrivet i den förra upplagan. Det finns också illustrationer då Hawking t.ex pratar om doppler-effekten.

Boken i sig är lite krånglig att läsa på det sättet att om du inte greppar exakt vad t.ex Doppler-effekten är, då finns risken att du tappar bort dig då det pratas om Big Bang-teorin.
Jag kan ge dig en ledtråd: Mera komplicerad än vad de beskriver i The Big Bang Theory.
Så det är ett problem: om du inte greppar de koncepten som presenteras så kommer du att tappa bort dig längre fram i boken då de dyker upp igen.

Jag kommer och bli tvungen att läsa boken flera gånger, för jag är fortfarande inte helt säker på hur strängteorin är tänkt att fungera. Men jag gillade boken! Man behöver inte ha studerat fysik vid ÅA för att greppa vad boken försöker prata om.

Betyg
Jag rekommenderar den till dig om du är ens lite intresserad av fysik!

American Gods av Neil Gaiman

Jag har nu varit nattvakt på ett konfirmationsläger. Det finns mycket tid där att läsa och jag tog med mig mitt portabla bibliotek. Så jag har plöjt igenom några böcker som jag kommer att recensera här på bloggen nu.

Neil Gaiman skrev jag ett skilt inlägg om hur han kom in i mitt liv: Genom att sitta i ett rum med benen i kors och hosta nu som då för att påminna mig om att han existerar! Och när jag nu slutligen gav upp och ägnade honom uppmärksamhet så kom jag på att han är en bra författare!

Handling
Shadow är en snubbe som nyss släpps ut ur fängelse strax innan hans bästa vän och fru dör i en bilolycka. Han träffar på den excentriske Wednesday som har ett jobberbjudande till honom som livvakt.. Och därefter börjar en minst sagt surrealistisk resa genom USA.

Om boken
Jag gillade språket i den. Neil har ett rätt så avskalat språk, men han får ändå med det mest väsentliga som behövs.
Som en snubbe som har dallat i mytologi och religionsvetenskap så tycker jag naturligtvis att boken är underbar! Det finns också en del kommentarer om vad vi anser att är viktigt i våra liv, vilka som är våra "gudar" idag. Jag tänker inte förklara mera exakt vad som menas med detta för jag tycker att boken får det bättre.
Men i övrigt så tycker jag boken var helt okej. Den var inte dålig, den var inte det bästa jag någonsin har läst. Den var okej. Förstås, låt oss inte glömma att när jag läste denna var jag nattvakt på ett konfirmationsläger så jag fick läsa den då jag borde sova.

Men jag tror att jag också behöver läsa om boken för jag har en tendens att missa detaljer på den första genomläsningen. Så jag måste läsa ett till varv!

Betyg
Jag borde läsa mera Neil Gaiman! För det kändes som att jag läste en bok som var helt okej! Läs den gärna, men någon som har läst mera Gaiman än jag får uttala sig om huruvida det är en bra bok att börja med.