lördag 29 december 2018

2018 - Ett händelserikt år

Det är roligt när jag tänker tillbaka på januari 2018 och var jag befann mig då. Fysiskt befann jag mig i Österbotten, men mentalt var jag i ett annat land. Om jag inte minns helt fel så hade jag fått feber då klockan slog tolv, så jag låg i min säng och mådde skit.
Jag var fortfarande långtidsarbetslös. Ingen av företagen jag hade frågat hos hade något jobb. Det, eller så var det bara knäpptyst. Det inkluderar de ställen jag hade besökt och lämnat min cv. Sorry, bästa Kekkonen-generation, men inte ens det garanterar att man får ett jobb. Oberoende vad ni tycker om saken och hur det var på 80-talet.

Men så hände något som orsakade en liten förändring: Jag blev skitarg. Farmor Anderssén brukade ibland säga att inget går om man inte är arg. Och i detta fall så kokade jag!

I februari, tror jag det var, så fick jag nys om att jobb jag kunde söka, som skulle passa in med tidigare arbetserfarenheter. Glad och optimistisk som jag var, så sökte jag jobbet. Jag åkte till Vasa och hälsade på och allting. Svaret jag fick var "om februari hinner gå och jag inte hör något, så har de inget jobb."
Februari gick och jag hörde inget... Och jag var så utled på allt! Att söka jobb och inte höra något, att inte duga till något jobb! Så nu jävlar anamma får det vara nog!
Så jag sökte in till Optima på kock! För att skaffa en yrkesutbildning som jag har hört att det råder brist på och som i mitt huvud åtminstone är en evighetsbransch. Jag menar oberoende vad för teknologiska underverk vi uppfinner så måste folk ändå äta, eller hur?
Dessutom är det inte som att jag är helt ointresserad av att laga mat, leka med kryddor och sånt. Fortfarande ingen garanti för att jag är en expertkock, men åtminstone är jag en helt okej kock.
Och på den vägen håller jag på med det. Enligt studiehandledaren så tar det ungefär ett och ett halvt år tills jag har kockpapper. Och jag hoppas på det bästa, att det finns jobb då jag är klar.

Sen finns det ännu de som påstår att kockar får dåligt betalt och det är kanske sant, med tanke på arbetet de gör...
Men å andra sidan så är något bättre än inget. Jag har ändå inte så dyra vanor. När det pratas om hur vi måste tänka mera miljömedvetet och inte flyga mera än en gång vart femte år så tänker jag "För all del, har inte flugit på 10+ år."

Nog om det, vad annat hände 2018 som var omvändande? Jag skrev en berättelse som var underbar.
Att jag har skrivit berättelser är inget nytt, jag har skrivit berättelser före och efter denna berättelse. Några kanske är till och med bättre än vad jag själv tycker.
Men i april 2018 skrev jag en berättelse som för mig var väldigt rörande. Jag har aldrig känt så för en berättelse förr... Låt mig ta ett exempel: Det fanns ett stycke i berättelsen där karaktärerna diskuterar "Vad ska vi göra när allt detta är över"?
Och medan jag skrev det så märkte jag att jag höll själv på att bearbeta den frågan: Jag hade blivit förälskad i min berättelse och mina vänner i den. Och nu höll den på att ta slut, så vad ska jag ta mig till nu då?
Ja, och så skrev jag två andra längre berättelser under 2018 OCH en novell som jag skickade runt till mina vänner. Fråga bara så kan jag för all del skicka den till dig! De två andra berättelserna tror jag inte jag gör så mycket med, men man vet aldrig. Det fanns mycket som var bra i dem också!

Så vad väntar mig år 2019? Till en början så ska jag på praktik från Januari till och med Februari. Platsen är fixad. Och så ser vi om jag har mera tur att få fixat ett sommarjobb i år. Ska göra reklam för mig själv på praktikplatsen.

Sedan, och detta ser jag i synnerhet fram emot, så ska jag skriva om den berättelsen jag lade undan. Det ska bli roligt! Jag har flera idéer på hur jag skulle kunna utveckla texten och brodera ut en massa händelser.
Sedan så tror jag hårt på rutiner. Får skriva ett skilt inlägg om det en annan dag. Men så jag har slagit fast ett schema som jag hoppas kunna följa i vått och torrt. Får sedan se om det håller, men iallafall.

Och så har jag satt upp en läsutmaning. Jag har för all del tjuvstartat med den, har redan betat av en bok och håller på att beta av den andre. Och har plockat ut böcker ur min privata samling och lagt dem åt sidan. Och flera är på väg med posten.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; om jag träffar en kvinna som aspirerar på att bli fru Lille John så måste hon vara medveten om att mina böcker låter hon bli!
På tal om det där med att gifta sig och skaffa barn... Fortfarande planerar jag inte att skaffa en kvinna och börja skaffa barn. De säljer fortsättningsvis inte delarna vid Claes Ohlsson, oberoende vad Kekkonen-generationen tror.

Gott nytt år osv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar