torsdag 24 augusti 2017

Sevendays filmlista


Nå ÄNTLIGEN, en lista som jag kan fylla i!
  • Jag tycker att filmer är: 
Flera svar!
Uttryck för vår kultur, som den ser ut nu. Tänk t.ex på gamla svartvita filmer som har uppenbart rasistiska och sexistiska skämt och karaktärer. Sådana filmer som inte alls skulle göras idag. Säger det inte något om tiden då filmen gjordes? Och tänk på t.ex en amerikansk film som handlar om en muskelknutte som spränger skurkarna, från 80-talet kan vi säga. Säger det inte något om hur en del amerikaner kan ha sett sig själva i jämförelse med omvärlden? Vad säger Sagan om Ringen-filmerna och dess framgång om det tidiga 2000-talet? Mycket, men bland annat att västvärlden var i ett behov av eskapism.
Vad säger "This is not a film", förutom att Iran har människorättsliga problem? Det berättar också om en man och hans önskan att göra film.
Om vi går bort från större koncept, så säger filmer en del om hur folk klädde sig, pratade och förde sig kring tiden då de gjordes. 
Ett visuellt medium för att berätta en berättelse. Orsaken till att jag inte bryr mig egentligen så mycket i specialeffekter (men jag bryr mig i dem, make no mistake) är att jag alltid tycker att berättelsen ska komma först. MEN, ett stort men, det är bäst om en film lyckas få bra handling, bra karaktärer OCH vara visuellt vacker! (och har bra soundtrack och bra ljud i allmänhet, men den biten låter jag vara för nu). Jag brukar säga att jag gillar film så mycket för att jag gillar berättelser så mycket. Det är också därför jag läser en del, jag vill ha en berättelse. Och film är ett medium för att berätta en berättelse. Ett visuellt medium. Den får sen vara "Shot on shitteo", men om berättelsen och karaktärerna är intakta så är det redan en bra film i min bok.
Ett roligt tidsfördriv. Om vi skiter i alla höglyftande koncept, så ska jag ändå säga att det är helt enkelt roligt att se film. Även om jag sitter och ser igenom något så skräpigt om Sharknado 2 så har jag ändå alltid haft roligt! Även om jag efteråt stönar högljutt och skriver ilsket att "denna film är tråkigare än kyrkan" så har jag ändå haft roligt!
Ett studium i teknik och förmåga att använda teknik. Jag gillar gamla svartvita science fiction-filmer i stil med Cat-women of the Moon och Tarantula, bara för att jag tycker att det är fascinerande att helt enkelt se hur de gjorde det? Hur fick de publiken att föreställa sig att allting äger rum på ett rymdskepp? Eller att en gigantisk spindel håller på att käka upp en stad? Visst, man kan se att det är fejkat, men so what? Det är en spindel som käkar upp en stad, självklart är det fejk!
Jag on the set för något orelaterat filmprojek

  • Den bästa film jag sett: 
Det enkla svaret är att "jag kan int välja, så jag ska int göra det." Men inte denna gång, jag tänker räkna upp mina 10 favoritfilmer i detta ögonblick!
1. John Carpenters The Thing
2. John Carpenters Big Trouble in Little China
3. Animal House (den BÄSTA college-komedin!), delad plats med Rock 'n Roll High School
4. Gone with the Wind
5. Ralph Bakshis Lord of the Rings
6. Casablanca
7. The Big Sleep
8. Ed Wood
9. Back to the Future-filmserien
10. Polisskolan 1
  • Bio eller hemmamys: 
Jag ser de flesta filmer hemma, men jag älskar bio! Bättre ljud, större skärm... Om jag hade mera pengar och flera av mina favoritfilmer skulle gå på bio sku jag SÅ gå oftare! Om jag var en miljonär så skulle jag köpa en biograf och börja visa en massa gamla bra filmer på bio. Tänk er, att se t.ex original Star Wars-filmerna på bio eller varför inte en svartvit skräckfilm eller en musikal som West Side Story? 

  • Den här filmen borde aldrig ha gjorts:
Säger jag inte. För då kommer någon säkert att googla efter den och kanske, ve och fasa, se den. Och jag vill inte ha det på mitt samvete!
  • En film som berört mig:
Säkert många, men det närmaste jag kommer och tänka på var The Walk. Det är en verklighetsbaserad film om en fransman som gick på lina mellan World Trade Center-byggnaderna på 70-talet. Det som rörde mig var huvudkaraktärens entusiasm och han och hans vänners mod och vilja att trotsa omöjliga odds för att hjälpa honom uppnå sin dröm.
  • Mitt bästa biosällskap: 
Martin och Kristoffer. Eftersom vi tre är filmsnobbar så kan vi efteråt prata om filmen. Men oftast går jag på bio ensam. 
  • Det bästa att äta framför en film: 
Jag har faktiskt inte tänkt särskilt mycket på det. Jag brukar oftast ta popcorn, för det hör liksom till. Jag har hört om folk som smugglar med sig rödvin, men jag gör det inte.
  • Hen skulle spela huvudrollen i filmen om mig: 
Alltså folk har sagt att Tommy Wiseau skulle spela mig. :D Det sku faktiskt vara skitkul, huuuh??
Annars så skulle det behöva vara någon som inte ser "ung och vacker" ut för jag är varkendera.... I GOT IT: Nicolas Cage! Då skulle filmen ha en Cage-freakout, vilket skulle automatiskt göra den några gånger roligare! 
"Starring as Lille John: Nicholas Cage!"
  • Den senaste film jag såg: 
Det var någon av Bond-filmerna som gick på tv, tror det var Octopussy


söndag 20 augusti 2017

Speaker for the Dead av Orson Scott Card

Va? Jag trodde att jag redan hade recenserat denna? Jag läste ju ut den för flera veckor sen?
Oh well, tydligen int. Gör det nu istället.

Handling
Enders game handlar om pojken Ender Wiggin. Han är hyperintelligent och blir nakkiterad till en krigsskola för att lära sig slå tillbaka mot en invasion från yttre rymden. Long story short: Han utrotar denna utomjordiska ras. Och sparar ett ägg från utomjordingarnas döda drottning.

Uppföljaren, Speaker for the Dead, utspelar sig 3000 år senare. Ender är fortfarande vid liv då han har rest runt i rymden nära ljusets hastighet under alla dessa år.
Men han har jobbat hårt med att döda legenden om sig själv. Han kallar sig inte för Ender längre, utan Andrew. Han har skrivit böcker om denna mystiske Ender som han beskriver som ett monster som utrotade en utomjordisk ras. Han söker efter en ny hemplanet att låta detta drottningägg kläckas så att drottningens ras ska inte dö ut.

Under tiden har mänskligheten börjat utvandra till andra planeter. Där jobbar så kallade Xenologer, som studerar utomjordiska raser. Denna gång utan att alls kontakta dem, för man vill undvika att en ny utomjordisk ras utrotas. Men samtidigt finns det nu en viss spändhet mellan xenologerna och dessa utomjordingar:
En av dessa Xenologer blir mördad på ett brutalt vis. Man misstänker utomjordingarna. Och Ender kontaktas för att han ska tala på personens begravning, han ska vara dennes "speaker for the dead".
Vad är då en "Speaker for the Dead"? Det är, i stora drag, ett yrke. Då en person har dött så kan man be en talare att gå igenom personens personliga dagböcker och anteckningar och på personens begravning leverera ett personligt tal om personens liv.

Så där har vi det: Ender ska reda ut vem som mördade denna Xenolog samtidigt som han ska leverera ett tal, samtidigt han ska försöka undvika att det blir panik.

Om boken
Detta var egentligen den första Ender-boken som Orson skrev. Han hade före det skrivit Enders Game-novellen och boken han egentligen hade tänkt på att skriva var Speaker for the Dead. Han tänkte att storyn fungerar om det är Ender som inte hyllas som en hjälte, utan som ett monster som utrotade en utomjordisk ras.
Så han skrev Enders Game-boken först för att kunna göra världen klar för Speaker.

Det är en stor skillnad mellan denna och Enders Game. Denna bok är långsammare i största allmänhet. Ett av argumenten mot att göra en film, enligt Orson, är att den består mestadels av talande huvuden och så lite våld emellanåt. Det skulle med andra ord bli en dötrist film.
Och den har nästan för många karaktärer att hålla reda på. Vid några tillfällen fanns det karaktärer som jag glömde bort vilka de var.

Orson har sagt i en intervju att han fick idén till Speaker for the Dead då han fick fanmail från människor som hade blivit ombedda att prata på en persons  begravning

Betyg
Eh, läs den om du har lust.

måndag 14 augusti 2017

Modern times - en aktuell komedi


Idag när jag funderade över vilken film jag skulle se så hade jag två alternativ framför mig: gangsterkomedin Lock, stock & two smoking barrells eller klassikern Modern times.
Jag valde Modern Times och kom på under min tid i soffan att denna film och dess teman är väldigt aktuella än idag. Jag kan säga redan nu att jag tycker ni borde se den, om inte så bara för att det kan vara allmänbildande.

Handling
Så vad handlar Modern Times om? Charlie Chaplin spelar huvudrollen. Han jobbar på en fabrik där hans jobb är att dra åt bultar vid ett löpande band. Det är ett jobb med hög stressfaktor och det hjälper inte att chefen vill att allting alltid ska gå snabbare och smidigare!
Chaplins rökpaus är knappt tio sekunder och när det är dags för honom att äta lunch så blir han utsatt för ett test. Chefen funderar på att köpa och ta i bruk en maskin som matar arbetarna medan de står vid det löpande bandet. Så de behöver inte heller ta matpaus!
Slutligen sugs Chaplin bokstavligen in i maskineriet och när han kommer ut har han brutit ihop.
Han åker i fängelse och när han kommer ut därifrån får han svårt att hålla jobb. Han tyckte det var bättre i fängelse, där han fick mat och hade husrum.

Han träffar en kvinna som också är en tiggare. De blir ett par och drömmer om att få ha ett hus och ett bra liv. Även om Chaplin ska gå tillbaka till jobbet för det. Visst får de senare ett skjul att bo i, men de är ändå glada. Chaplin utbrister att det är ett palats.
Hur som helst så varar inte deras lycka heller alltför länge. Chaplin får ett jobb på en annan fabrik igen. Och då han är där så börjar arbetarna strejka. Fabriken måste stänga och Chaplin hamnar i fängelse igen efter att ha hamnat i trubbel med polisen.
Ja och filmen fortsätter därifrån.

Om filmen
Visst är den rolig, men som jag tänker: komedi har sin grund i lidande och svåra situationer. Chaplins styrka var att han hade ett unikt kroppspråk för sin tid. Han hade sin speciella gångstil och sin komiska timing. Och naturligtvis en del genialiska skämt som han skrev!
Min favoritscen var den då han utsätts för lunchmaskinen på arbetet, bara för att jag vet att skulle det finnas en sådan maskin skulle en del finska företagare garanterat ta den i bruk! Då kan de spara in på lunchtider!

Den fick kritik då den kom ut för att den var delvis ännu en stumfilm, trots att jenkkarna hade för länge sen omfamnat ljud i filmen. Men Chaplin själv ansåg att karaktären han spelar helt enkelt inte kan prata på film.

Filmen var främst en kritik mot det moderna industrialiserade samhället och dess försök att omvandla arbetaren till ännu ett kugghjul. Chaplin fick tydligen idén delvis från livsförhållanden under den Stora Depressionen och efter att han hade haft ett samtal med Gandhi, som var mer eller mindre emot modernisering.
Jag brukar ibland förklara varför jag tycker om film så mycket. Och ett av mina svar är att de säger en hel del om tiden de gjordes i, hur samhället kan ha sett ut och vilka värderingar som rådde.
I denna film finns hela juttun om att människan blir en del av maskineriet, svåra arbetsförhållanden, hur svårt det är att få jobb om man är en brottsling, protestmarscher, arbetslöshet kommunistmarscher....

Jag gillade också i filmen hur positiv Chaplin och hans flickvän är. Deras livshållning kan bäst summeras i en scen där hon är ledsen och undrar vad det är för vits att de kämpar? De kommer ändå aldrig att nå upp till sina drömmar om att få ha ett eget hus, de kommer att hållas nere...
Och Chaplin svarar "Buck up, never say die! We'll get along!"
Och jag tycker det är en attityd som många människor bör anamma då det blir svårt.

Betyg
Jag tycker att alla borde se den. Om du vill se en Chaplin-film, se denna. Om du vill bara se en svartvit stumfilm, se denna!
För mig kändes den fortfarande väldigt aktuell. Det råder massarbetslöshet ännu i landet och vår regering gör inte saken lättare. Och så har vi skämtet om matmaskinen....

torsdag 10 augusti 2017

Pepplistan för BAU!

Det var ett tag sen jag skrev något så jag tänker göra pepp-listan som cirkulerar! :)

Tre saker som får mig på extra bra humör:
Jag kommer inte att nämna film, att skriva, böcker och spel, för jag utgår från att de som läser här VET att jag pysslar med det.
1) Musik! I allmänhet är jag på bättre humör om det finns någon slags musik någonstans. 
2) Komedi! Jag tycker om humor, jag gillar att skratta som de flesta människor. Detta kan vara roligt med tanke på att jag inte har recenserat några komedier på min blogg. (om man inte räknar med 100 girls, men den styggelsen borde krossas och brännas och ha alla originella filmrullar att grävas ner på en okänd plats, där man saltar jorden)
 Men det beror mest på att komedi är så subjektivt. Jag t.ex gillar inte American Pie-filmerna och klonerna som följde efter. Jag tycker skämten är trista och billiga, medan jag föredrar rena skämt som kräver mera jobb för att helt enkelt få roliga. Några bra komedifilmer jag kan nämna på rak arm så är: Animal House, Polisskolan-filmerna, The Big Lebowski, de gamla Jössonligan-filmerna, Stinsen brinner, Hajen som visste för mycket....
Kanske jag borde skriva ett blogginlägg om varför de flesta moderna komedier, enligt mitt tycke, är skräp?
3) Långa promenader. Man får så mycket gjort på Hjärnkontoret då, sätta de små grå cellerna i arbete. Och så tycker jag om att promenera på nätterna, då är det svalt och stilla. Jag behöver inte hälsa på någon eller så. 

En person som är extra peppig:Nå, min familj är peppiga. Deras attityd mot det mesta är "he blir no bra!", vilket underlättar då det finns så många i svenskfinland som hela tiden går med huvudet sänkt. Ni vet de typerna som bara suckar och säger "jaaa, no er he svårt noo".
Seriöst, här har ni ett program som kunde sälja :D

En perfekt morgon betyder:Egentligen vilken morgon som helst, bara jag är utvilad. Jag brukar inte säga att jag är en morgonmänniska, men om jag är utvilad klarar jag galant av att börja jobba med något halv fem. 

Det här gör jag när jag är på dåligt humör:Jag tenderar att dra mig undan. För om jag är med folk OCH på dåligt humör finns risken att jag säger något som jag senare ångrar. Och att sen börja ursäkta sig med "Jag var på dåligt humör", det är bara bullshit, om jag visste tidigare att jag var på dåligt humör. 
Förstås, ibland gör jag misstag, det gör vi väl alla. 
Men ja, jag brukar försöka dra mig undan om jag är på dåligt humör. Också om det bara gäller småsaker som "Jag slog i stortån när jag vaknade!" 

Tre saker jag är extra tacksam över idag:
1) Jag grävde fram mina gamla Galenskaparna-dvd:n och såg igenom några. 
2) Jag ska och se på en lägenhet som jag funderar på att flytta in i. Det såg bra ut på bilderna iallafall! Så nästa vlog jag filmar kommer väl antagligen att filmas där. Hoppas bara inte stället är fallfärdigt eller något liknande.
3) Vaknade till ljudet av regn och åska. Det var coolt! 

En pepplåt:

Det här tycker jag om med mig själv:
(Jag måste erkänna: detta var skitsvårt att hitta på ett svar åt!)
Jag tycker själv att jag har bra idéer till berättelser och rollspelskapitel. :)

En person jag vill skicka extra pepp åt:
Du.

fredag 4 augusti 2017

Hollow Man

Intressant premiss, men ett brakfiasko.
Det är dagens film.

Handling
Mina damer och herrar, vår hjälte...... Vad han nu
heter....
Forskaren Sebastian Caine och hans vänner har upptäckt ett serum som gör varelser osynliga. De har provat på hundar och en gorilla med strålande resultat, men Caine nöjer sig inte med det: Han vill ta reda på hur man gör en människa osynlig och sen synlig igen. Samtidigt har han också haft ett förhållande med en av forskarna, vilket han tog väldigt hårt då det tog slut. Det kallas visst att man skiter där man äter.

Efter att de har lyckats få den osynliga gorillan att bli synlig igen så beslutar han sig för att testa serumet på sig själv. Han blir osynlig, men han kan inte bli synlig! För vetenskap och skit....

Under tiden alla forskare arbetar med honom så blir han tokig. Han får storhetsvansinne och börjar planera att mörda alla sina arbetskompisar och ge sig ut i världen. Visst, det händer mera, men det är i stora drag vad det är som händer.

Om filmen
De av mina läsare som är väl bevandrad i litteratur känner säkert igen likheterna mellan denna film och H.G Wells bok The Invisible Man. Utöver att premissen är likadan, en osynlig forskare med storhetsvansinne. Men där tar likheterna slut. Synd att Sebastian dör i slutet, för filmen hade kunnat fungera som en premiss för en filmserie om hur han blev "The Invisible Man". Men näpp, han dör. Och jag tänker inte varna er för spoilers, filmen är inte värd det.

Filmen kom ut 2000 och fy sjutton vad det syns! Det är den där tiden i tidiga 2000-talet då 90-talet ännu vägrade dö!
Finns det en toppforskare i laboratoriet som är äldre än 35 år så är jag Mahatma Gandhi, för det var en stapelvara, alla forskare ska vara unga. Tjejen i vilken Sebastian är förälskad? Hon ser ut som en fattigmansversion av Meg Ryan, med håret och allt.
Det högteknologiska laboratoriet har väldigt lite tech-saker men en massa utrymmen. Och ser förstås ut som ett rymdskepp.
Skunk Anansie spelas när Sebastian flyr från labbet och kör!

Men mina tre värsta problem går inte att se över! Jag kan inte i rollen som filmsnobb låta dessa fel passera!
Det första Stora Felet
Vad händer om jag står mitt i en vattenpöl och kör in en kofot i ett proppskåp så jag får elektricitet genom hela kroppen?
Vad händer om någon tänder eld på mig så att hela min kropp brinner?
Och vad händer om ni lämnar mig liggande medvetslös på golvet i ett underjordiskt laboratorium som exploderar?
Jag dör naturligtvis.
Men inte i denna film. Nej, Sebastian råkar ut för ALLT det ovanstående! Men han kommer ändå tillbaka och är i full kraft hela tiden!
Det andra Stora Felet
Fun fact: Kevin Bacon skådespelade inte här.
Detta är hans riktiga talang: Icke-existerande. 
Jag bryr mig inte i karaktärerna. Sebastians stora kärlek dejtar en annan i labbet! So what?
Hans vänner försöker desperat hjälpa honom! So what?
De DÖR! So what?!
Karaktärerna är så otroligt platta att jag inte kommer ihåg deras namn eller vad de hade för aktivitet utanför laboratoriet (hobbyer? Drömmar? Övriga relationer?). Och detta är också sant med våra två huvudpersoner, Sebastian och hans tjej. Vi vet INGET om dem egentligen, annat än att de hade en grej på gång för länge sen och att de båda jobbar hårt på laboratoriet och tänker på sina karriärer.
Betyder detta då att jag vill ha ett tretimmars-epos där alla karaktärers bakgrund förklaras noggrannt? Nej då! Jag vill bara ha en ORSAK att vilja se dem lyckas!
Tänk t.ex om en av kvinnorna i laboratoriet är gravid? Då skulle jag genast bry mig om henne LITE mer! Eller att en av doktorerna är en ensamstående pappa. Det sku int vara så svårt, eller hur?
Skulle vi få se Sebastian faktiskt ha några GODA stunder innan han blir osynlig, så skulle jag bry mig mera i hans öde. Vilket för oss till:
Det tredje stora felet
Jag förstår vart regissören var på väg med denna film: Han ville visa oss hur Sebastian går från att vara en trevlig kille till att bli ett monster. Temat i filmen skulle kunna vara om hur makt kan göra en person galen eller hur isolation kan skada en människa eller hur vi ska se efter varandra så att en person inte lämnas utanför.
Men igen, eftersom han är en sån skitplatt karaktär så märks det ingen större skillnad då han är osynlig från då han är synlig. Vi skulle ha kunnat ha ett känslosamt ögonblick då hans vänner är uppriktigt oroliga för sin vän som de märker att håller på att tappa greppet.
Istället får vi en scen där en osynlig man våldtar en kvinna i sin lägenhet.
För det ger filmen djuuuup.....

Betyg
Jag vill ändå ge plus för två saker: Effekterna ser bra ut.
Och titeln Hollow Man är perfekt, för så känns filmen: Ihålig.
Läs hellre The Invisible Man av H.G Wells.
Kanske jag borde recensera den boken...?

tisdag 1 augusti 2017

Lille Johns boktips: Science fiction för nybörjare

Jag kollade nyligen upp en lista på epicstream, ännu en sån där "10 books every science fiction fan should read".
Jag håller med en del av listan, men jag tyckte det saknades rätt många böcker där. Det fanns t.ex inte en enda bok av Jules Verne. 
Så min första tanke var att göra en egen "top 10"-lista. Men sådana tycker jag sist och slutligen är trist. Kanske om jag fick fixa ihop en "Top 400" skulle det gå.
Så jag fick en annan idé: Science fiction för nybörjare! 

Jag tänker mig att just du, käre läsare, inte annars läser Science Fiction. Du kanske har fått höra att det är en "tung genre", att allt är så vetenskapligt att det blir tungt att läsa. Och visst, det kan stämma med en del författare, men långt ifrån alla.
Så här kommer mina tips på Science Fiction-böcker, för just dig som är obekant och vill börja läsa Science Fiction! På rak arm, om du inte orkar läsa detta välskrivna inlägg, så kan jag tipsa om att du ska läsa det som jag kallar "Rymdäventyr". Det är alltid roligt att läsa!

 1. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury
Jag har recenserat den i ett tidigare inlägg, men det tål att upprepas. Fahrenheit 451 är en dystopisk science fiction-berättelse. Det utspelar sig i en framtid där böcker är förbjudna att äga. Och man kan bli bestraffad om man äger en. Vår huvudperson heter Guy Montag och är en brandman, dvs hans jobb är att tända eld på böcker. 
Enkelt språk med en del poetiska inslag! 

2. Writers of the Future (vilken volym som helst)
Här fuskar jag lite, eftersom det inte är en bok utan det är en novellsamling. Writers of the Future är en science fiction (och fantasy) novell-tävling som ordnas i Amerika. Det är ett sätt för okända författare att skapa ett namn åt sig och knyta kontakter inom branschen. 
Så dessa novellsamlingar är väldigt bra skrivna. De är oftast av genren "rymdäventyr" som jag kallar det. Dvs de är inte nödvändigtvis särskilt hårda på "Science"-delen i sina berättelser. Så jag rekommenderar detta!
Jag tänker själv skicka in ett bidrag dit något år! :) 

3. The War of the Worlds av H.G Wells
Den ursprungliga berättelsen där utomjordingar anfaller jorden. Och den skrevs  1898. Språket kan vara lite tyngre här, men å andra sidan finns det värre böcker. Vill du läsa en sann science fiction-klassiker så rekommenderar jag denna!

4. The Hunger Games av Suzanne Collins
Dessa måste jag erkänna att jag inte har läst själv. Men jag har hört mycket gott om dem, så jag vågar sätta dessa böcker på min lista. Och jag SKA läsa igenom dem någondag, lita på det! 

5. Starman Jones av Robert A. Heinlein
Jag skulle vilja ännu rekommendera Have Space Suit- Will travel, The door into summer, The rolling Stones, Stranger in a strange land och Starship Troopers. alla av Robert A. Heinlein.
Han är antagligen min favorit science fiction-författare i den moderna eran!

Men Starman Jones är en väldigt enkel bok, den räknas till Heinleins "Juvenile"-period, då han skrev science fiction som var främst riktad till unga vuxna. Precis som Hunger Games ovan.
Den handlar om pojken Max Jones som växer upp på en bondgård i USA. Hans far dog för länge sen och hans mamma ska gifta sig med en annan man som Max hatar (och han hatar Max). Så Max bestämmer sig för att fly! Han tar sin farbrors stjärnkartor och rymmer hemifrån för att bege sig till en annan planet! 
Tänk Rasmus på Luffen i rymden! Vackert språk och det är roligt att följa med Max Jones på hans resa.

6. I, Robot av Isaac Asimov
Jag struntar i om du har sett filmen, LÄS BOKEN! Filmen har ungefär lika mycket med boken att göra som A brief history of Time sku ha att göra med en Marthas Kokbok.
Det är en novellsamling som består av Isaac Asimovs böcker som kretsar kring robotar och robotik. Det är en intressant läsning och har en noggrannt uttänkt intrig. 

7. A princess of Mars av Edgar Rice Burroughs
Boken som blev John Carter. A princess of Mars handlar om John Carter från Virginia, en krigsveteran från inbördeskriget. Så fort kriget tar slut så beger han sig ut för prospektering (alltså leta efter guld och dyra mineraler). Han råkar springa på några indianer som vill ha livet av honom så han flyr in i en grotta där han gömmer sig.
När han är där så råkar han transporteras till Mars! Eller "Barsoom" som urinvånarna kallar det. 
Boken är ett bra exempel på hur roligt ett äventyr kan bli om man flyttar ut det i rymden! Och den har influerat en massa senare författare. Ray Bradbury själv sa att han skulle älska att ha sina egna böcker bredvid Edgar Rice Burroughs i biblioteket.
Det gläder mig dessutom att Edgar var 35 när han skrev den. Jag är 30 nu och har gott om tid att skriva en bra sci-fi bok! 

8. Hitchhikers guide to the Galaxy av Douglas Adams
Detta är en intressant bok. Jag brukar bäst beskriva tv-serien Dr Who som "Douglas Adams om han gjorde allt allvarligt". Det som jag älskar mest med boken är helt enkelt språket. Och så har Douglas Adams tagit hela konceptet om att i universum kan vad som helst hända ända till sin spets. Med t.ex "Sannolikhetsknappen". Några av mina favoritcitat:

"The ships hung in the sky much the same way that bricks don't!"
"There is an art, it says, or rather, a knack to flying. The knack lies in learning how to throw yourself at the ground and miss."
“Nothing travels faster than the speed of light with the possible exception of bad news, which obeys its own special laws.”
Det får räcka för den här gången! Jag hoppas att ni får någon nytta av denna lista!
Någon dag ska jag fixa ihop en "Skräck för nybörjare" och kanske "fantasy för nybörjare" (fast jag har läst för lite fantasy)