A Serbian Film

Jag tänker inte recensera den.
Den är värdelös. På alla sätt.
Jag hade ursprungligen skrivit ett långt inlägg om varför jag inte tänker recensera den, men då slog en tanke mig: Regissören vill säkert det!
Utan att prata länge om det så tänker jag säga att jag är medveten om att filmen är känd pga all kontrovers som finns kring den.
Det betyder att om jag pratar något desto mera om A Serbian Film så kommer bara mera uppmärksamhet att dras till den. Och det vill jag inte. Jag hatar denna film.

Den får -40 i betyg från mig. Den sprängde minusgränsen.
Jag kan lämna med en mening som illustrera till att jag inte vill se filmen igen:
Incest, Nekrofili, Pedofili och Spädbarnsporr. Må vara att allt är staged, men so what. Vill ändå inte se skiten igen.
Håll er borta från den, okej?

Cannibal women in the Avocado Jungle of Death

Ibland är det roligt att plocka fram en film och se den på basen av titeln. Dagens film är just en sådan, som hade en sån skräp titel som Cannibal Women in the Avocado Jungle of Death.
Sedermera hjälper det också att den har Shannon Tweed, playmate år 1982 (Singel ensam karl här, don't judge me!) och en yngre Bill Maher i huvudrollerna.
Så jag tänkte helt enkelt "Hey, dethär kan antingen vara en ölfilm eller så är den bara skit."
Så låt oss se vad vi har här:

Handling
Regeringen är bekymrad över att USA:S avocado-förråd håller på att sina efter att statens män i blir uppätna av den mystiska Piranha-stammen, som består endast av kvinnor.
Så regeringens lösning är väldigt enkel: Skicka dit Margo Hunt (Tweed), professor i feministiska studier, för att få kontakt med dessa vilda kannibalkvinnor. Längsmed vägen träffar hon den chauvinistiske vägvisaren Jim (spelad av Maher) och den blåste studenten Bunny. Samt Donnahew-stammen som består av bara män som stickar saker till Piranha-stammen och Barracuda-stammen som tycker att det är okej att äta män bara med Guacamole, till skillnad från Piranha-stammen som tycker att man får endast äta män med dipp!

 
Om Filmen
Denna film är inte Shannon Tweeds första film! Tydligen har hon haft en rejäl filmkarriär, med i genomsnitt en filmroll /TV-roll per år sen 1983. Med sådana filmer som Hot Dog... The movie, The Naked Truth, Night Rhytms, Loose Women, Night Visitor och många fler!

Det jag tycker är roligt med filmen är att den sparkar åt alla håll. Filmen sparkar en del på feminismen, genom att göra Margo Hunt till vad Matti Meikäläinen TROR att en feminist är (som pratar om att "inte ALLA feminister äter ju karlar" och hur hon beundrar Piranha-stammen eftersom det är ett matriarkalt samhälle där män är underkuvade). Samtidigt sparkar den på ultra-manlighet. När hon träffar Jim så det första han säger är att han är bäst för att visa vägen, eftersom han är en karl som inte har blivit kastrerad av feministska ideal och uppfostrad till att kvinnans plats är i köket!
Och detta är förstås bara en av en hel rad teman som filmen paroderar. Vi får också se en hel del parodier på B-filmer (som t.ex hela premissen är väldigt B), Bill Mahers karaktär påminner om en halvassig Crocodile Dundee. Karaktären Bunny lär vara en parodi på hela Playboy-franchisen i överlag, en blåst sexbomb som går med på aaaallt som Jim säger. Det att hon heter Bunny... Playboy-bunny, get it?

Det är intressant att se Bill Maher skådespela, om det kan kallas det. Han låter ungefär likadant som han gör på sin talkshow, bara att han har repliker att läsa. Inget fel med det, men jag väntar hela tiden på att han ska avbryta någon med "Yeah, but come on...."
Å andra sidan skulle jag inte påstå att någon av karaktärerna gör världens bästa skådespel.Och jag älskar karaktären Jim bara för att han är så överdrivet chauvnistiskt.

Den lär ska ha kopplingar till boken Heart of Darkness av Joseph Conrad, men jag har inte läst den. Så jag kan inte uttala mig om det.

Betyg
En ölfilm helt klart! Den får minuspoäng för att alla karaktärer är platta. Jag hade hoppats att mot slutet av filmen skulle vi ha fått mera till Margo Hunt eller Bunny än att Margo är en professor i feminist studies och Bunny är en blåst bimbo.
Jag ger den 6 av 10. Det känns som att den kunde ha varit mera än vad det är.

Creepshow

 Tänk att jag inte har pratat om denna film förr! Vad är det för fel på mig?
Creepshow är en antologi-skräckfilm. Den består av fem kortfilmer och en ramberättelse. Den har regisserats av George A. Romero, mannen bakom den ursprungliga Night of the Living Dead och manuset är skriven av Stephen King. Vi får också se Leslie Nielsen i filmen och en väldigt ung Joe Hill, en annan skräckförfattare. Tom Savini gjorde specialeffekterna och om du inte vet vem det är så har jag en liten hemuppgift till dig: leta reda på vem det är och skriv en uppsats om honom och skicka till mig!

Handling
Ramberättelsen består av pojken Billy. Han läser serietidningen Creepshow, innan hans pappa river den av honom och tvingar honom att gå upp till sängs. Medan pojken sitter där så får han besök av The Creeper, spöket som finns på omslaget till serien. Han ber Billy att komma närmare så att han kan visa honom några historier....
 Och så börjar det.

Fathers day
Den första kortfilmen är skriven av King. Den handlar om en familj ska delta i en årlig familjemiddag vid en herrgård. Deras gammelfarfar dog förra året, han var en ond man som psykiskt misshandlade en av barnen hela hennes liv tills hon inte kunde tåla det längre och mördade honom!
Jag kan inte säga mera vad som händer, men en viktig fråga ställs: Var är gubbens farsdagstårta?!

The Lonesome Death of Joey Verrill 
 I denna story får vi se Stephen King själv i rollen som den urkorkade bonden Joey Verrill. En natt kraschar en meteorit på hans åker. Joey tänker ta meteoriten till ett college  och kanske tjäna in en fin slant på den. Men när han kyler av den så spricker den! Och ut rinner någon konstig vätska.
Jag kan säga så här mycket om den: Vätskan sätter sannerligen fart på alla växter.

Something to tide you over
Richard Wickers (spelad av Leslie Nielsen) har fått reda på att hans fru har en affär med en annan man. Hur löser han detta dilemma? Genom att pistolhota hennes älskare, köra ut honom till stranden och tvinga honom att gräva ner sin kropp upp till halsen strax intill vattnet. Han riggar också upp en kamera och en antenn. Han har gjort detsamma med sin fru.
Och varför gör han allt detta? Så att han ska kunna se på när tidvattnet höjs och dränker alla. Mera än så kan jag inte säga.

The Crate
Lång historia kort: Under en trappa i ett college finns en låda som är låst och igenbommad. Det är för att den innehåller ett hemskt monster som slukar allt som kommer nära lådan.
(personligen tycker jag detta är den svagaste berättelsen, med den sämsta intrigen och tråkigaste karaktärerna, men ja.... Next one!)

They're creeping up on you
Upson Pratt är en stenrik och hänsyslös affärsman. Han lider också av allvarlig cellskräck, vilket betyder att han har spenderat en massa miljoner på ett hus där inga bakterier kan klämma sig in!
Åtminstone.... Det är så han vill tro.

Om filmen
Inspirationen till filmen kommer från gamla skräckserier som både King och Romero läste när de var små, sådana som Tales from the Crypt. Jag har ett par sådana i min bokhylla här hemma och jag kan intyga att jag ser släktdrag. Inte bara i stilen de är filmade på, utan helt enkelt hur berättelsen är uppbyggd. I de serierna är berättelserna oftast väldigt korta, det kan röra sig om fem till tio sidor per berättelse. Jag skrev en gång en skräcknovell som var mer eller mindre stulen av en sådan berättelse, bara att jag berättade allting på ett mera sofistikerat sätt.

När filmen kom ut blev den helt okej emottagen. Man skulle kunna säga att den skulle ha landat i den gråa massan glömda filmer som några personer har sett och sen fortsatt med sina liv. Ni vet, en av dedär filmerna man såg någon gång, men ingen minns något av vad den hette eller vad den handlade om.
Men medan tiden gick fick den en kultstatus bland en skara fans. Själv tillhör jag inte den skaran.

Filmen fick två uppföljare och har fått ett tappert försök till en tv-serie, Creepshow : Raw. Men jag kan inte hitta något om den, bara att den fick ett pilotavsnitt, sen lades hela projektet ner. Jag kan förstå varför, 50-tals seriestilen som gjorde Creepshow känd fungerar säkert bara på sådana typer som mig.

Betyg
Så vad ska vi säga om ettan? Den känns mera som ett sätt för ett gäng människor att försöka göra en annorlunda slags skräckfilm som ett slags homage till serietidningarna de läste när de växte upp. En ambition jag kan förstå helt bra. Och nu råkar jag gilla de gamla skräckserierna. Och filmen har en väldigt högkvalité med sådana jättar som Tom Savini, George A. Romero och Stephen King vid rodret.
Men som film till "den stora massan"? Jag skulle kanske inte rekommendera den. Inte för att den skulle vara för skrämmande, för den är inte direkt skrämmande i min bok, utan snarare för att den kan vara för konstig.
Jag ger filmen 7 av 10! Se den om du vill döda tid!

"Little John vs The Monkeys from Hell"

Jag var idag till en liten internationell marknad som ordnas i Åbo på våren. Där gick jag förbi ett stånd där man sålde bättre begagnade filmer. Jag hamstrade några för 3:50 styck. En av dem var The Scent of a Woman, en feel-good film som jag gillar, Hero, en wuxiafilm och så B-filmen Piranha 3D och Tesca Campaign, vilket jag tror är några avsnitt av en spinoffserie till Starship Troopers.
Det som fick mig att skaffa den sistnämnda var texten på baksidan:
"Get ready for even more highly explosive adventures with Ricos Roughnecks, as the battle deadly spiders in a struggle to save humanity." 
För 3:50? SÅLD!
För det kan betyda att antingen är filmen/serien jättedålig eller så är den jättebra!

Det fick mig att tänka på då jag ibland har valt filmer på basen av en löjlig premiss eller en intressant titel.
Några filmer som finns i kö för att recenseras hos mig är : Cannibal Women in the Avocado Djungle of Death, Galaxy of Terror, Planet of the Vampire Women, Planet of the Dinosaurs, Cyborg, Attack of the 50-foot woman.
Alla filmer har en gemensam nämnare: Jag bara läste kort vad de handlade om ELLER så gick jag helt enligt titeln!

Ibland är det roligt att helt skjuta i blindo och fiska fram en film ur "roskisen" (eller "Reahyllan") som har en hysteriskt rolig filmtitel eller en urkorkad premiss! Man kan bli positivt överraskad! Det var så jag upptäckte Galaxina och Manborg.
Piranha 3D och Tesca Campaign är två sådana filmer jag skaffade av just en sådan orsak. Piranha har jag bara hört om och Tesca lät som en flöntigt rolig film!
Man kan inte alla gånger döma en bok på basen av sitt omslag, men man kan ibland döma en film på basen av titeln! När jag beställde efter Manborg visste jag att jag kommer åtminstone att få en löjlig sci-fi B-film!

Åtminstone Piranha, Tesca Campaign och Hero kommer jag att prata om!

De värsta sommarplågorna

Vappen har varit och nu står sommaren vid dörren. Det betyder att det är dags att stänga av radion och undvika uteserveringar! För radiostationerna kommer att hitta någon låt som de bestämmer sig för att spela sönder. Som Egyptens gräshoppor!
I min livstid har jag sett sommarplågor komma och gå. De flesta går att undvika, bara man inte lyssnar på radio. Men ibland går det inte att undvika.
Här kommar nu de värsta sommarplågorna jag känner till. Många av dem spelas inte mera, som tur är, och en del låtar kan diskuteras huruvida det är sommarplågor eller ej.

Dansa, Pausa - Panetoz
Det finns absolut inget i denna låt som får mig att vilja dansa, okej? Om något så dödar det all lust för att dansa. Tänk er följande scenario: Ni är på klubben, dansar lite, har kul... Och så kommer denna låt på och ni känner bara ett gigantiskt "fy sjutton" och har tappat all lust att fortsätta dansa. Jag kände likadant när The Baseballs cover av Umbrella snurrade. När jag hör denna låt får jag bara lust att köpa det största ölstopet, gå till mixerbordet och hälla ut allt där nästa gång det kommer "pausa", för att förhindra denna simplistiska pop-smörja.

Valokuvia
Jag vet att denna låt inte egentligen är en sommarplåga, men jag för min del har alltid associerat den med terasser och uteserveringar. Där en radio står på Iskelmä-kanalen och denna låt kommer på. Den kom ut 1994 och FORTFARANDE kan man höra den på en uteservering! För jag kommer ihåg att den spelades på radio redan när jag var en liten knatte som poängterade att "mamma, denhäj låten e skjiit".

Sommartider
Sommartider NEJ NEJ sommartider!
Arma Per Gessle
Som skrev denna sång
åh fy fan
Den torterar mig
Varenda soooommar!
Sommartider NEJ NEJ Sommartider!

Sommaren är kor....T
 AAAAH!!!!! 
När jag gick i lågstadiet skulle vi sjunga denna sång och jag kommer ihåg att vår musiklärare ville att ungarna skulle uttala T:et tydligare, för det hördes inte. Resultatet var att varenda vår hördes "Sommaren e kor....T. De mesta regnar bor....T...."

E de fest?
Fy tusan.... Ingen fest här inte!
Nej tack, jag vill inte hångla! Du har effektivt mördat min boner, jag är lika slapp som en död fisk!  X3M, ni är skyldiga mig en förklaring, vilken jubelidiot tyckte det var en bra idé att spela musik som gör folk dummare? Jag vet att er kanal är till för ungdomar, men om ni ser till att flera hjärnceller dödas så kommer dagens ungdomar att glömma bort hur man andas! Vill ni ha det på ert samvete?! 

Saxofuckingfon - Samir & Viktor
Okej, om låten handlar om hur allt blir bättre med en saxofon. Varför finns då bara ett femsekunders saxofonsolo? Medan resten av låten bara bara använder synth? Borde inte låten heta "Synthfucking"?