Min andra blogg!

Nu har jag gjort det igen. :)

Jag har startat en till blogg. Denna gång en författarblogg! Det senaste året så har jag pratat så mycket om att skriva och ventilerat om mina drömmar att skriva, så jag kände att jag behöver en författarblogg! Fortfarande kommer jag antagligen att uppdatera denna blogg, men hålla mig mera till filmer och serier, medan jag pratar mera om böcker och att skriva på den andra bloggen.
Låter väl som en bra deal eller hur?

Här är min andra blogg:

https://storajohan.wordpress.com

The merry adventures of Robin Hood av Howard Pyle

En bok som har blivit till en film

Denna bok har minsann blivit till film flera gånger.
Och när Svenska Yle recenserade den senaste Robin Hood-filmen och förklarade om varför den sög, så bestämde jag mig för att läsa Robin Hood och
1) Fundera på varför berättelsen blev så omtyckt och om den ännu är så omtyckt?
2) Fundera på vad det är som filmversionerna missar?

Handlingen
Ja, inte behöver jag väl använda så många ord?
Robin Hood är på väg till en tävling i bågskytte och råkar i onåd med några skogsägare. Det slutar med att en skogsägare dör och Robin Hood blir efterlyst för mordet. Han flyr till Sherwood-skogen där han så småningom slår följe med Lille John (var har jag hört det namnet förr?). En kort tid efter det så börjar han samla omkring sig en skara laglösa och längsmed boken så samlar han på sig flera färgstarka karaktärer som munken Tuck, adelsmannen Will Scarlet och barden Allan a Dale.

Boken är skriven i väldigt många mindre kapitel som handlar om korta små äventyr. Så på det sättet finns det i denna bok ingen större ramberättelse, men det är okej!

Om boken
Jag märkte två intressanta saker då jag läste boken: Maid Marion existerar knappt (hon nämns nog, men hon har inte en lika stor roll i berättelsen som i filmerna) och det nämns inget om en prins John.
Låt oss börja med att få undan ett faktum: Detta är inte den ultimata versionen av Robin Hood.

När jag bestämde mig för att läsa Robin Hood så ville jag ha tag i "originalet", ursprungsberättelsen, sångerna... Men det jag fann var att det inte fanns på så sätt en "original"berättelse. Det finns flera berättelser som är gamla, den äldsta är från 1377 och sången heter Piers Plowman. 
Men Robin Hood nämns vid namn först i en sång från 1450!
Efter det gjordes det flera pjäser och det skrevs ner flera nya sånger om Robin Hood och hans äventyr. Men han blev mer eller mindre reducerad till en folkhjälte ända tills 1765 då Thomas Percy publicerar en bok om gamla engelska ballader, vilka inkluderar många berättelser om Robin Hood. 1795 publiceras också en bok som exklusivt behandlar karaktären Robin Hood, vilket i sin tur inspirerar författaren Walter Scott som skriver Ivanhoe, i vilken Robin Hood dyker upp..  Senare skrev Alexander Dumas också flera Robin Hood-berättelser, det är i dessa berättelser som Robin Hood är en adelsman som blir laglös.
Och slutligen kommer vi in på denna version jag har här: Howard Pyles bok från 1883. Det är denna version som har influerat mest hur vi idag läser Robin Hood och hur vi tar till oss berättelsen. Det är till exempel först i denna version som Robin Hood tar från de rika och ger till de fattiga. Många av karaktärerna som presenteras här så är en mashup av flera olika karaktärer från de olika sångerna. Will Scarlet t.ex är en mesh av flera olika Will från andra sånger.
Efter det har det skrivits flera böcker om Robin Hood.

Texten i denna bok är skriven av en falsk version av gammal-engelska. Låt mig illustrera med ett exempel:
“Let us e'er be merry while we may, for man is but dust, and he hath but a span to live here till the worm getteth him, as our good gossip Swanthold sayeth; so let life be merry while it lasts, say I.”
Jag är ingen expert på medeltidsengelska, men jag är säker på att det skrevs så här:

In a somer seson, whan softe was the sonne,
I shoop me into shroudes as I a sheep were,
In habite as an heremite unholy of werkes,
Wente wide in this world wondres to here.
Ac on a May morwenynge on Malverne hilles
Me bifel a ferly, of Fairye me thoghte. -Källa: Piers Plowman, den första berättelsen som ska handla om en slags proto-Robin Hood (länk här)

Nog om språket, jag har varit alldeles för länge borta ur den akademiska världen! 

Boken har också många fina illustrationer som gjordes av Howard Pyle själv. Faktiskt så vill jag ge extra poäng bara för hur boken ser ut! Det är en riktigt fin syn! Om jag ger ut en bok någon dag så hoppas jag någon vill fixa liknande illustrationer till mina böcker! 

Så låt oss nu då besvara frågorna jag ville ställa:

1) Varför är berättelsen så omtyckt?

Många orsaker, men några som jag tycker sticker ut är
-Det är en klassisk berättelse om en rebell som strider mot en auktoritet. Hur många av oss har inte känt oss orättvist behandlade då kela vill att vi betalar tillbaka våra studielån?

-Robin Hood och hans män är muntra. Jag menar i berättelsen nämns det inget om att de skulle lida av fattigdom eller svält eller något liknande. De skrattar mycket och sjunger många sånger. Det är därför roligt att följa med dessa muntra män på deras äventyr. 

-Robin Hood är en pojke, åtminstone i början av berättelsen. Det står uttryckligen i det första kapitlet att han råkade mörda den där skogvaktaren för att han var en ung man och hade därför ett hett ungdomligt temperament! Därför är det lätt att relatera till honom, han är med andra ord inte felfri som t.ex kung Arthur och riddarna av det Runda Bordet. 

-Karaktärerna är väldigt färgstarka och väldigt tydliga. Om jag säger att Lille John är en stor muskulös kille men snäll kille som älskar att "bråtas" och äta, så har vi en ganska klar bild av honom. 

2) Vad är det som filmversionerna missar?

-Robin Hood och hans vänner är glada! En Robin Hood-berättelse passar inte som misärporr, man kan inte göra en film som ska visa på hur eländigt det egentligen var i England om man tänker göra en film om Robin Hood. I allmänhet kan man säga att bokversionen inte är tung. Det går inte att göra en tung film om Robin Hood. Den kan vara spännande, den kan vara rolig, den kan till och med vara kuslig... Men det kan inte vara en tung film där vi får se hur eländigt det var. 

-Robin Hood och hans vänner ska sjunga sånger. Det sjungs mycket i denna bok, sånger om kung Arthur och andra välkända folklegender. Så varför sjungs det inte i filmerna? Det tycker jag skulle vara ett trevligt inslag!

-Robin Hood-berättelsen har mycket bromance. I ett kapitel ska Will Stutley hängas. Och på vägen till galgen så märker han att Lille John och flera av Robins män gömmer sig i folkmassan. Och då börjar han gråta glädjetårar för hans vänner tänker hjälpa honom, han känner sig säker!
Och då Lille John slutligen har bråtast genom hopen soldater och knyter upp Wills rep så står det att Will säger följande:
"O little John" cried he"mine own true friend, and he that I love better than man or woman in all the world beside!" 

Det närmaste i filmland som vi har kommit till detta är väl Frodo och Sam i Lord of the Rings-filmerna. 

Denna sida hos Robin Hood och hans vänner så tycker jag ofta glöms bort eller så lyfts det inte upp tillräckligt, där hans Merry Men bara är högljudda suputer som skrattar åt Robins skämt. I denna bokversion så säger de att de älskar varandra vid flera tillfällen!
På en sidnot: Ibland tycker jag att det är roligt då MRA och andra människor tycks önska sig tillbaka till en tid då "män fick vara män". I denna bokversion är Robin Hoods män verkliga män: Flera av hans män som han rekryterar hälsar på honom genom att först vilja slå ner honom! Och efter slagsmålet (även om Robin Hood förlorar!) så vill de ansluta sig till honom! 

Och så finns det såna segment som jag just berättade om. 

-Robin Hood är en ung man som ibland gör dumma saker som unga män gör. Därför är han en sympatisk karaktär! Gör honom därför inte till en korsriddare eller till en adelsman!

Betyg
Jag älskade denna bok! Jag vet att Robin Hood ofta har en status som barnlitteratur, men i så fall önskar jag bara gott åt de barnen som läser denna! Jag älskar den (falska) gamla engelskan och det fina språket. Det kändes fint att läsa den helt enkelt!
Jag rekommenderar den till dig som vill läsa en klassisk äventyrsberättelse. 

2018 - Ett händelserikt år

Det är roligt när jag tänker tillbaka på januari 2018 och var jag befann mig då. Fysiskt befann jag mig i Österbotten, men mentalt var jag i ett annat land. Om jag inte minns helt fel så hade jag fått feber då klockan slog tolv, så jag låg i min säng och mådde skit.
Jag var fortfarande långtidsarbetslös. Ingen av företagen jag hade frågat hos hade något jobb. Det, eller så var det bara knäpptyst. Det inkluderar de ställen jag hade besökt och lämnat min cv. Sorry, bästa Kekkonen-generation, men inte ens det garanterar att man får ett jobb. Oberoende vad ni tycker om saken och hur det var på 80-talet.

Men så hände något som orsakade en liten förändring: Jag blev skitarg. Farmor Anderssén brukade ibland säga att inget går om man inte är arg. Och i detta fall så kokade jag!

I februari, tror jag det var, så fick jag nys om att jobb jag kunde söka, som skulle passa in med tidigare arbetserfarenheter. Glad och optimistisk som jag var, så sökte jag jobbet. Jag åkte till Vasa och hälsade på och allting. Svaret jag fick var "om februari hinner gå och jag inte hör något, så har de inget jobb."
Februari gick och jag hörde inget... Och jag var så utled på allt! Att söka jobb och inte höra något, att inte duga till något jobb! Så nu jävlar anamma får det vara nog!
Så jag sökte in till Optima på kock! För att skaffa en yrkesutbildning som jag har hört att det råder brist på och som i mitt huvud åtminstone är en evighetsbransch. Jag menar oberoende vad för teknologiska underverk vi uppfinner så måste folk ändå äta, eller hur?
Dessutom är det inte som att jag är helt ointresserad av att laga mat, leka med kryddor och sånt. Fortfarande ingen garanti för att jag är en expertkock, men åtminstone är jag en helt okej kock.
Och på den vägen håller jag på med det. Enligt studiehandledaren så tar det ungefär ett och ett halvt år tills jag har kockpapper. Och jag hoppas på det bästa, att det finns jobb då jag är klar.

Sen finns det ännu de som påstår att kockar får dåligt betalt och det är kanske sant, med tanke på arbetet de gör...
Men å andra sidan så är något bättre än inget. Jag har ändå inte så dyra vanor. När det pratas om hur vi måste tänka mera miljömedvetet och inte flyga mera än en gång vart femte år så tänker jag "För all del, har inte flugit på 10+ år."

Nog om det, vad annat hände 2018 som var omvändande? Jag skrev en berättelse som var underbar.
Att jag har skrivit berättelser är inget nytt, jag har skrivit berättelser före och efter denna berättelse. Några kanske är till och med bättre än vad jag själv tycker.
Men i april 2018 skrev jag en berättelse som för mig var väldigt rörande. Jag har aldrig känt så för en berättelse förr... Låt mig ta ett exempel: Det fanns ett stycke i berättelsen där karaktärerna diskuterar "Vad ska vi göra när allt detta är över"?
Och medan jag skrev det så märkte jag att jag höll själv på att bearbeta den frågan: Jag hade blivit förälskad i min berättelse och mina vänner i den. Och nu höll den på att ta slut, så vad ska jag ta mig till nu då?
Ja, och så skrev jag två andra längre berättelser under 2018 OCH en novell som jag skickade runt till mina vänner. Fråga bara så kan jag för all del skicka den till dig! De två andra berättelserna tror jag inte jag gör så mycket med, men man vet aldrig. Det fanns mycket som var bra i dem också!

Så vad väntar mig år 2019? Till en början så ska jag på praktik från Januari till och med Februari. Platsen är fixad. Och så ser vi om jag har mera tur att få fixat ett sommarjobb i år. Ska göra reklam för mig själv på praktikplatsen.

Sedan, och detta ser jag i synnerhet fram emot, så ska jag skriva om den berättelsen jag lade undan. Det ska bli roligt! Jag har flera idéer på hur jag skulle kunna utveckla texten och brodera ut en massa händelser.
Sedan så tror jag hårt på rutiner. Får skriva ett skilt inlägg om det en annan dag. Men så jag har slagit fast ett schema som jag hoppas kunna följa i vått och torrt. Får sedan se om det håller, men iallafall.

Och så har jag satt upp en läsutmaning. Jag har för all del tjuvstartat med den, har redan betat av en bok och håller på att beta av den andre. Och har plockat ut böcker ur min privata samling och lagt dem åt sidan. Och flera är på väg med posten.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen; om jag träffar en kvinna som aspirerar på att bli fru Lille John så måste hon vara medveten om att mina böcker låter hon bli!
På tal om det där med att gifta sig och skaffa barn... Fortfarande planerar jag inte att skaffa en kvinna och börja skaffa barn. De säljer fortsättningsvis inte delarna vid Claes Ohlsson, oberoende vad Kekkonen-generationen tror.

Gott nytt år osv.

Problemet med dopning (från en uppsats i nian)

Jag läste nyligen denna artikel på Yle. Och det fick kugghjulen att snurra och jag kom ihåg då jag gick i högstadiet typ 2005 tror jag det var. Måste nästan räkna på fingrarna, men är för lat för det.

Det hade visst varit någon dopningsskandal ute i världen då, om jag inte minns fel.
Iallafall, till modersmålstimman så skulle vi skriva en uppsats med inledning, avhandling och avslutning där vi redogör för våra egna tankar om dopning i sport. Vad skulle kunna göras åt det? Rätt ambitiöst för ett gäng nior kan någon säkert tycka. Men jag hade inga problem med det, för jag kunde redan på den tiden bullshitta mig genom modersmålstimmarna. Och inte var det som att jag inte alls funderade på världsproblem på den tiden.

Min lösning på dopningsproblematiken? Problemet med dopning var ju att vissa gör det för att bli bättre, eller hur? Och då blir det väldigt orättvist, eller hur?
Skulle inte det då verka logiskt att ändra på reglerna så att man måste dopa sig för att få vara med? Alla sportfånar dopar sig, ingen blir exkluderad, problemet är löst!
Den teorin presenterade jag i min uppsats, med inledning, avhandling och avslutning, där jag enligt min bästa förmåga lade fram mina argument för denna lösning!

Minns inte vad jag fick för betyg i uppsatsen, men jag tror att läraren hade plitat ner "en intressant lösning" i marginalen.

Så det är en liten rolig historia, tycker jag. :D Något att underhålla er med.

En störig lista

Bland alla positiva och underbara listor om hur underbart det är med jul och snö och allt så behövs det lite irritation emellanåt! Humbug, haha! Så därför fyller jag i en lista jag stal från Karolina!

Vad är det absolut störigaste du vet?
Det absolut störigaste....? Eftersom jag har av naturen ett hett temperament så antar jag att ett kort svar kunde vara "Bullshit". Bullshit kan sen komma i olika former.

Men om vi tar en sorts bullshit som jag har hört mycket av, speciellt då jag vill skriva böcker:

"Det KAN gå dåligt, det KAN vara att det tar flera år, du får arbeta LÄÄÄNGE på det, det är SÅ SVÅÅÅRT..."
I sådana fall har jag lust att gripa personen i nacken och slänga ut denne ur mitt hem! Jag har under min uppväxt hört flera gånger hur svårt vissa saker är, hur mycket man hamnar och jobba för det ena och det andra.... Och alldeles för ofta har jag lyssnat på den skiten och gett därefter upp på många saker, saker som jag ville göra, för det KAN ju hända det ene och det andre! Och jag pratar inte bara om potentiella karriärer, studier och drömmar om att bli rockstjärna och sånt.

Så det är väl bäst att jag undviker att göra det jag vill göra och istället spelar säkert....

Fuck that noise! Det gör mig skitförbannad, dessa agenter som vill bevara status quo!

Vad tror du andra stör sig på med dig?
Jag ser ibland ut som om jag inte alls lyssnar på personen som pratar, fast jag gör det. Speciellt om jag säger sådana korta kommentarer som "okej" eller "mmhm". Jag har blivit uppfostrad till att artigt låta personen prata färdigt innan jag börjar lägga fram mina åsikter om frågan. Så det kan leda till att personen i fråga tror att jag inte hör på.

Sen så är det väl inte särskilt roligt att umgås med den sortens typ som har åsikter om din favoritfilm eller tv-serie. Men till mitt försvar så kan jag säga att jag håller sådana tankar för mig själv såvida jag inte blir tillfrågad.

Störigaste personlighetstypen på fest?
"Ja, alltså jag är tuffast och starkast och hårdast! Jag super mest och har mest sex, se på mig och dyrka mig!!"

Var en gång på en fest i Åbo där det fanns en sådan ungdom. Och jag säger ungdom, han var väl 19 eller så och jag var 26. Och han försökte hävda sig själv gång på gång och påstå att han lyfter si och så mycket i bänkpress, tränar MMA och allt det där. Och sen försökte han pusha mina knappar.

Själv full att jag inte orkade lyssna på vad han sa. Hans sista kommentar var "Min kuk är större än din och jag knullar bättre!"
och min reaktion var "Jaha. Har du öl?"


Någonting du stör dig på i kollektivtrafiken?
Nu åker jag inte så mycket kollektivtrafik, så jag tänker bara prata om trafiken.
Bilister som inte blinkar innan de svänger! Dessa idioter tycks lida av föreställningen att jag besitter en förmåga att kunna läsa deras tankar och vet därför av instinkt hur de kör.

Och bilister som nosar mig i röven då jag kör. Kanske om jag tvärbromsar så lär sig denne idiot något om att hålla avståndet efter att denne har betalat för skadorna på min bil?

Andra offentliga platser där folk borde vara mindre störiga?
Hmmmm, vad finns det...

Störigaste personen på kontoret?
Jag tänker översätta "kontoret" till jobbet.

När jag jobbade som diskare på en färja så fanns det en typ där som var riktigt störande. För han ville vara en alfa-hane. Vilket betydde att han var en översittare, ful i mun och försökte dra de grövsta/snuskigaste skämten och ville framhäva sig själv som en riktig macho karlakarl. Föreställ er att arbeta tillsammans med en typ som vid varje tillfälle försöker vara stor och tuff.
Har inte sett honom på åratal. Lika bra det.

På Internet?
Ja, nu finns det orsak till att jag inte debatterar: För folk kan inte debattera. Jag har lärt mig att debattera handlar om utbytandet av kunskap och diskuterandet av ett problem och att man eventuellt kommer fram till en lösning på detta problem.
Och internet är fullt av förväxta tonåringar som tror att debattera är samma sak som intellektuell kukmätning, vem som har störst kunskap och kan på det mest stöddiga sättet presentera sin långa och tjocka kunskap och är därför per definition bäst. Nevermind om den kunskapen kommer från sådana bullshit-källor som The Young Turks. Därför debatterar jag inte med dem, jag vet att inget gott kan komma ur en sån diskussion. Som att debattera med en tupp.

Och don't get me started på allvarliga diskussioner som är baserade i "jag TYCKER att..." Jag kunde inte bry mig mindre i vad du tycker om saker.

Det mest irriterande ljudet?

Uhmmm.... Modern EDM-musik? Tycker att det har förstört popmusik i största allmänhet.

En grej du stör dig på med dig själv?
Väldigt mycket.
Mera än vad jag borde.

Det störigaste en person kan göra på en dejt?
Vispa på telefonen är något jag inte tål. Förstås, nu har jag inte varit på en dejt sen 2011, men iallafall. Man undrar ju vad tusan jag gör ens där om telefonen är mera intressant.

Det störigaste en person kan göra i ett förhållande?

Börja inleda ett förhållande med en annan person då denne fortfarande är i ett förhållande med den förstnämnda parten.

Det är störande.

Någonting du stör dig på, men som du vet är löjligt och du borde sluta bry dig?
Well, jag är alltid redo att käbbla med fans om filmer och böcker. Till exempel Dr Who. Jag har inte kollat den serien sen den elfte doktorn, då Moffat var in charge. Och jag kan fortfarande käbbla med Dr Who-fans som grät då den och den scenen hände, och bli irriterad på då fansen inte helt enkelt förstår varför den doktorn och den episoden var hemsk! Lite känslor här, lite vacker musik där, en sassy mary sue och voilá: serien är så uuunderbar, trots att karaktärerna är platta och handlingen är lika osammanhängande som Trumps politik.

Så ni förstår: Jag är alltid redo att såga ner en science fiction-serie som jag inte har sett på åratal, för att just då avskydde jag den så hårt. Jag inser nog själv hur löjligt det är så därför håller jag det för mig själv såvida jag inte blir tillfrågad. :D

Sen stör jag mig också när någon säger att de gillar en film eller tv-serie, men kan sen inte säga varför. Notera här att jag inte ber om att någon ska kunna ge en bra ursäkt till varför de gillar något, men jag vill höra något mera konkret än "För att den bara var det!".
Tänk på en film du såg som du älskade: VAD var det med den som du älskade? Var musiken underbar, var storyn gripande (och varför var den gripande? Identifierade du dig med huvudpersonen), var miljöerna vackra?
Det räcker inte med "För att den var awesome". Och svaret behöver inte heller vara långt, i många fall nöjer jag mig med ett enkelt svar som "Jennifer Lawrence gör ett bra jobb".
Här är min recension av filmen The Dawn of the Dragonslayer, där ser ni vad jag menar.

Är det störigt att störa sig på grejer?

Nja, det beror på varför man stör sig på saker. Om vi tar Dr Who igen som exempel: Orsaken till att jag stör mig så på det är för att jag älskade ju serien så mycket och såg så mycket potential i den och så får vi bara skit! Samma gäller det mycket nördigt, då jag ser en film, tv-serie eller läser en bok och blir irriterad så är det för att jag ser vilket potential som fanns här till att berätta en episk berättelse! Och så blev det skit istället! Ayi-ayi-ayi.... En av orsakerna till att jag älskar att skriva. Ska något göras ordentligt måste man göra det själv!

Men andra, mera allmänna grejer? Nja, det beror på där också. Jag känner personer som bara gnäller 24/7. Det är förstås irriterande.