Steampunkgenren

Skåda! Ännu en zepplinare!

Jag har flera gånger försökt läsa Steampunk. Jag har tre böcker hemma som fanns listade under Steam-punk i Akademen och Science Fiction-bokhandeln.  Dessa är
Court of the Air av Stephen Hunt
The Bookman av Lavie Tidhar
Steampunk'd (Jag vet, titeln låter kass :D ) som är en novellsamling.
Men jag har aldrig fastnat för det. Jag har aldrig känt mig "förtrollad" av dessa böcker, de har aldrig dragit mig in och hållit mig kvar. Jag ska komma till varför om en stund, men före det tänker jag förklara för de oinvigda vad steampunk är för något.

Jag skulle våga påstå att steampunk är ett barn av science fiction och fantasy. Medan vanlig science fiction-litteratur kan använda sig av datorstyrda maskiner och vad annat, så använder sig steampunk av främst av maskiner som är drivna på ånga, elektricitet och annat som ansågs vara modernt på 1800-talet. Det påminner på så sätt väldigt mycket om Jules Verne och H.G Wells. En annan benämning på steampunk som jag har hört är att det är "1800-tals science fiction skrivna av 2000-talsmänniskor".
Steampunk har också en tendens att utspela sig i ett victorianskt London eller ett mycket ungt USA, eller i en helt fiktiv värld för den delen!

På det sättet påminner Steam-punk också om fantasylitteratur, i och med att föremål som dyker upp inte nödvändigtvis behöver förklaras. Eller för att använda Jules Vernes ord "It runs on electricity!". Man skulle lika gärna kunna säga "It runs on SCIENCE!", och det är ändå helt okej. Vi som läsare har en tendens att acceptera saker.

Jag har dock aldrig fastnat för steampunk. Man kan skylla på att jag helt enkelt har läst för lite. Därför har jag aldrig påstått att jag aldrig skulle kunna fastna för det. Ge mig en tillräckligt bra författare så kanske jag kollar upp hen när jag hinner, och kanske måste skriva om dethär inlägget.
 Jag älskar Jules Verne och H.G Wells. Jag tycker det är fascinerande att studera hur deras fantasi fungerade. Och det skulle naturligtvis vara spännande att utforska en värld där ångmaskiner och dylikt tog en annan sväng än vad det faktiskt gjorde. Och naturligtvis är det estetiska i steampunk något som låter vackert. (1800-talskläder tillsammans med zeppelinare, kugghjul och ånga.)

Det är tyvärr här som jag inte fastnade för en steampunk: Författaren i fråga blev förälskad i världen hen hade skapat, och fastnade i beskrivningar av hur konstigt allting är att berättelsen stannade. (dethär är tyvärr också sant inom en hel del annan litteratur)
Då blev det jättelätt att helt enkelt lägga ifrån sig boken och göra något annat. Att skriva en äventyrsroman och sedan proppa den full med kugghjul, korsetter och saker så det stänker om det är att fuska, enligt min åsikt. Jag vill inte ha en berättelse som jag måste gräva under en massa "åh så vackra, men ack så tråkiga"-beskrivningar för att finna.
Jag vet att många som har läste Jules Verne skulle påstå att han gör samma misstag, och jag håller tyvärr med. I "En världsomsegling under havet" känns det som om han slösar en massa ord på att beskriva hur fisken ser ut i just de haven där de befinner sig. Jag försökte läsa "Från jorden till månen" och den kom jag inte helt enkelt igen för det tog 200 sidor innan de ens avfyrade raketen mot månen! Och det läste jag inte ens, jag bara skummade igenom allt för att ta reda på var det faktiskt börjar hända saker!

I de exemplen jag nämner ovan så finns det också en sak till som jag saknar med steampunk som jag hittar i Jules Verne och H.G wells böcker: Sense of Wonder!

"Sense of wonder" är en gammal term som används för att beskriva ett scenario i science fiction, då karaktären i fråga stannar upp och reagerar med ett "Wow....! Otroligt!", och vi känner ofta med honom. Det omöjliga har plötsligt blivit möjligt!
Då jag läste "En världsomsegling under havet" och vår protagonist är ombord Nautilus första gången så känner jag igen det där. Ett "woooow....Hur fungerar allt detta?", och när jag sedan får höra hur det fungerar så blir mitt Sense of Wonder större, för det är inte omöjligt!
Något sådant finns inte i steampunk (eller det jag har läst). Där håller världen på att svämma över med zeppelinare, ångdrivna jättespindlar och ubåtar. Och det beskrivs aldrig hur de funkar, de liksom bara finns där. Och vid det skedet bryts förtrollningen för mig.

Som jag sa i början så är det möjligt att jag har läst för lite steampunk, och då råkat pricka bara de dåliga. Så om just DU har en steampunk-författare som du vet att är bra, så för all del, tipsa mig! :) Jag är öppen som läsare och försöker gärna på nya saker.
Nu måste jag dra iväg! Vi hörs!